Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gasstrid - Gassvetsning, autogen svetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Gassvetsning
748
Om g. på nytt tillgripes, kommer det icke att
ske på samma sätt som under i :a världskriget.
Gasskyddet har i hög grad utvecklats, men å
andra sidan ha nya stridsgaser tillkommit, och
framför allt ha metoderna för g. utvecklats. G.
kan f. n. ske genom utläggning av stridsgaser
enl. följ, olika metoder: i) Gasblåsning
(jfr ovan), som numera kan ske med lätta,
bärbara cylindrar, varigenom gasblåsning möj
liggöres i rörligt krig. 2) Gasbeläggning
på platsen kan ske genom utblåsning el.
utspridning från behållare, burna av trupp el.
transporterade på särskilda vagnar (stridsvagnar,
cistern- el. tankvagnar), utlösning av minor,
fyllda med stridsgas, kastning av gashandgranater el.
stridsgasfyllda behållare. 3) Gasskjutning
kan utföras med art.-projektiler, granatkastare,
särskilda gaskastare el. ev. även raketvapen.
Projektilerna utgöras av gas- el.
gasspränggranater. Gasgranaten innehåller en mindre
sprängladdning, avsedd att öppna granaten och
frigöra stridsgasen. Gasspränggranaten, avsedd
att verka såväl genom spräng-(skrot-) som
gasverkan, förses med starkare sprängladdning
samt mindre gassats, vanl. en retande, fast
stridsgas (arsin). 4) Utspridning från
luften förekom icke någon gång under 1 :a
världskriget, då man icke behärskade metoderna
härför. Utvecklingen har här gått fram på två
linjer, dels direkt utspridning av antingen
1 u f t g a s (stridsgas i gasform) el. m a r k g a s
(stridsgas i oljeform, utspridd på marken) vid
låganfall, dels utspridning från stor höjd, upp
till 5,000 m och däröver, varvid endast
markgaser kunna användas.
Luftgas användes f. ö. i allm. vid gasöverfall,
för understödjande av egna anfall samt vid strid
om bebyggda orter, där man vill taga
anläggningar m. m. i oskadat skick. Markgas tillgripes
för att försvåra och desorganisera
ersättnings-tjänsten av reserver, livsmedel och materiel
genom förgiftning av vägar, broar, upplagsplatser
m. m., för att störa markorganisationen på
flygplatser, för att tvinga en motståndare att
utrymma ställningar, observationsplatser m. m. samt
för att förgifta livsmedel, furage och
krigsmateriel av olika slag.
Användningen av kemiska vapen vid
hemorts-bekämpning har som uppgift att utöva terror
och framkalla panik, tvinga till evakuering,
förlama krigsindustrien, förstöra
försörjningsmöjligheter samt försvåra uppröjnings- och
återuppbyggnadsarbeten.
Vad som främst kännetecknar g. är, att
strids-gaserna i mots. till andra vapen ha utbredd
verkan i såväl tid som rum. Gasförsvaret
fordrar en ingående kännedom om fiendens
gasstridsmedel och av de meteorologiska
möjligheterna för gasangrepp, en välorganiserad
gasspaning, upprätthållandet av en stark gasdisciplin
samt pålitliga och moderna gasskyddsmedel. Vid
fara för gasangrepp anbefalles
gasberedskap, då gasskyddsmedlen ställas i högsta
beredskap för att vid gasangrepp omedelbart kunna
bringas i verksamhet. Vid gasfara ges
gaslarm, vilken signal tydligt skall skilja sig
från andra signaler. Gasförsvaret fordrar ett
välorganiserat gasskydd.
Gassvetsning, autogen svetsning,
procedur, vid vilken materialdelar sammanfogas
genom att lokalt uppvärmas till smälttemp. med
tillhjälp av en gaslåga, varvid fogen utfylles
antingen med grundmaterialet självt el. med
tillsatsmaterial av liknande slag som
grundmaterialet. Har tillsatsmaterialet lägre smältpunkt,
varvid grundmaterialet ej behöver bringas upp till
smälttemp., talar man hellre om s v e t s 1 ö
d-n i n g, när arbetsverktyget utgöres av en
svets-brännare. — Till g. räknas även ”påsvetsning”,
varmed förstås smältbeläggning av
grundmaterialet med tillsatsmaterial, som ev. kan vara av
hårdare beskaffenhet (hårdsvetsning). Hårdsvetsning
användes t. ex. då en egg av snabbstål skall
anbringas på ett verktyg av enklare material.
G. har sin främsta tillämpning för svetsning av
smidbart järn och stål men kan numera
appliceras på de flesta andra metaller (gjutjärn,
aluminium, koppar, zinklegeringar, bly o. s. v.),
varvid det i många fall är nödvändigt att använda
flussmedel. Övervägande användes för g. en
ace-tylen-syrgaslåga, som ger en temp. av max.
3,080°. Lågan alstras i en svetsbrännare, som kan
vara av antingen lågtrycks- el. högtryckstyp.
Brännarens konstruktion är i princip densamma
för de båda typerna och framgår av fig. I. Vid
Fig. 1. Principskiss av svetsbrännare.
Fig. 2. Tryckregulator.
Högtrycksgasen inkommer t. h.;
utloppet t. v. regleras med
stryp-skruven d. Huvudventilen f lyftes
av fjädern b, som spännes med
den i huset e anbragta skruven a.
Stängande verkar å andra sidan
det på membranet c verkande
lågtrycket.
lågtryckstypen användes acetylengas ung. av
atmosfärtryck från generatorer, vid
högtrycksty-pen komprimerad gas, vanl. från tryckbehållare.
I förra fallet drar syrgasen acetylenen med sig
medelst ej ektorverkan, i senare fallet fordras ej
med nödvändighet ej ektoranordning.
Högtrycks-brännare ha korta, lätt utbytbara munstycken; vid
lågtrycksbrännare äro munstycke, blandningsrör
och ejektor hopbyggda till ett organ, som vid
övergång till
annan
utström-ningsöppning
bytes i sin
helhet. Högtrycks-brännare, som
vanl. arbeta
med 0,1 å 0,3
övertryck i
blandningsröret,
anses fordra
mindre [-passning-] {+pass-
ning+} under
svetsarbetet.
Den
erforderliga syrgasen
erhålles i regel
från tryckbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
