Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gaura - Gaurisankar - Gausdal - Gauss - Gauss, Carl Friedrich - Gausska logaritmer - Gausta - Gaustad - Gautama - Gautherin, Jean - Gauthiod - Gautier, Félix - Gautier, Théophile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Gaura—Gautier
768
Gåura, växtsläkte av fam. Onagraceae, utmärkt
genom 8 ståndare och i—4-fröig nöt. G.
Lind-heimeri (från Texas) är en omtyckt enårig
trädgårdsväxt med talrika vitaktiga blommor i klase.
Gåu’risa’nkar, bergstopp i Himalaja (se d. o.).
Gausdal, västlig sidodal till Gudbrandsdalen i
Norge, från trakten n. v. om Lillehammer. Delar
sig i Vestre och Östre G. I Östre G. ligger G:s
högfjällssanatorium, 785 m ö. h.
Gåuss, se Elektriska enheter.
Gåuss, Johann Carl Friedrich, tysk
matematiker (1777—1855). Han var född i
Braun-schweig och växte upp i trånga förhållanden.
Energi och rika anlag hjälpte honom tidigt fram
till märkliga resultat; bl. a. lyckades han
uppställa det allmänna kriteriet på möjligheten att
med passare och linjal konstruera en regelbunden
månghörning. Hertig Ferdinand av Braunschweig
möjliggjorde hans studievistelse vid univ. i
Göttingen 1795—98. Dit återvände han 1807 som
direktor för observatoriet och kvarstod som
sådan till sin död.
G:s utomordentliga auktoritet grundades urspr.
genom de resultat, som han uppnådde inom den
tillämpade matematikens områden, inom
astronomien, geodesien och
fysiken samt främst
genom hans nya
ban-bestämningsmetod
och dess
uppseendeväckande tillämpning
på den nya planeten
Ceres, som helt
oförmodat försvann i
början av 1801 men
genom G:s nya metod
snart åter kunde
fångas i teleskopet. Vid
sidan av denna bragd
bör inom astronomien
framhållas den stora
grupp av arbeten, som inrymmes i begreppet den
Gausska störningsteorien, varigenom
förutsättningar och allmängiltighet hos himlakropparnas
banproblem avsevärt utvidgades. G :s
matematiskt-astronomiska undersökningar fortgingo till 1820,
då inriktning skedde på geodetiska problem. Här
återfinnes hans namn i samband med flera
fundamentala satser inom differentialgeometrien
liksom inom teorien för konform avbildning.
Härefter följde en period av fysikaliska studier.
Frukterna härav återfinnas i grundläggande arbeten
om jordmagnetismen och potentialteorien samt i
genialisk konstruktion av nya optiska instrument.
Inom den rena matematiken återfinner man först
den för all experimental forskning oumbärliga
minsta kvadratmetoden, vilken han
hade i sin hand långt före publicerandet av de
astronomiska huvudarbetena. Inom algebran äger
man av G. flera bevis för algebrans
fundamentalsats samt det utomordentligt viktiga verket
”Disquisitiones arithmeticæ” (1801), vilket
betraktas som grundstenen till den moderna
talteoriens byggnad. Hans viktigaste insats inom
analysen äro undersökningarna över den hyper-
geometriska serien och de speciella
differentialekvationer, som stå i samband med denna, samt
införandet av de komplexa talen. Bland av G.
gjorda men ej publicerade upptäckter kan nämnas
den icke-euklidiska geometrien. — G :s
vetenskapliga produktion utgavs i Göttingen i 12 bd 1863
—1933-
Gausska logaritmer, se Logaritm.
Gausta, fjälltopp i s. Norge, Telemark fylke,
s. om Rjukan; 1,883 m ö. h. Har en av s.
Norges vidsträcktaste utsikter.
Gåustad, Norges äldsta sinnessjukhus, omkr. 5
km från Oslo, uppfördes 1851—55. Här ägde
den kliniska undervisningen i psykiatri rum, tills
en självständig psykiatrisk universitetsklinik,
uppförd på sjukhusets tomt, togs i bruk 1927. G.
rymde urspr. 262 sjuka, utvidgades 1922—27 och
kan f. n. upptaga omkr. 600.
Gåu’tama, namn på Buddha (se d. o.).
Gautherin [gåträ’], Jean, fransk skulptör
(1840—90). Han utförde monumentala verk som
gruppen ”Det förlorade paradiset”, enstaka
figurer som ”Arbetet”, porträttstatyer som Diderot
(dessa i Paris) och kejsarinnan Maria Fedorovna
(jämte flera andra i Glyptoteket i Köpenhamn).
Gauthiod, se Gautiod.
Gautier [gåtje’], Émile F é 1 i x, fransk
geograf (1864—1940), 1900 prof, vid univ. i
Alger. G. var en av de främsta kännarna av
Nordafrikas geografi och geologi samt en av
förgrundsfigurerna inom den moderna
Sahara-forskningen. Han har bl. a. utgivit ”Le Sahara”
(1923; 2:a uppl. 1928).
Gautier [gåtje’], Théophile, fransk
författare (1811—72). F. i Tarbes
(Hautes-Pyré-nées), växte G. upp i Paris, studerade först
målning för Rioult
men drogs snart in i
den romantiska
rörelsen, närmast som V.
Hugos drabant, för att
omkr. 1835 bilda ett
slags tredje, eget
”cénacle”, där han
själv spelade första
fiolen. Han lanserade
lösenordet ”1’art pour
l’art”, konsten för
konstens egen skull.
Som skald förblev han
målare och skulptör,
en människa, för
vil
ken, som han själv sade, ”den yttre världen
finnes till”. Sina första ”Poésies” utgav han
1830; en ny samling kom ut 1845; med Ӄmaux
et camées” (1852) hade han nått den formella
fulländning han framför allt eftersträvade. Från
honom utgår uppfattningen av poesien i dess
högsta form som en opersonlig, deskriptiv
konstart, och i sina romaner och noveller1 — att nämna
”Le capitaine Fracasse” (1863; sv. övers. 1878)
— demonstrerade han det romantiska förakt för
”brackan”, den programmässiga excentricitet
och immoralitet, som borde höra den äkta
konstnären till. G:s impressionistiska reseskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
