Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gautier, Théophile - Gautiod - Gauzbert (Gautbertus) - Gavarni, Paul (H. G. S. Chevalier) - Gavarnie - Gave - Gaveaux, Pierre - Gavel, gavelfält - Gavelin, 1. Axel - Gavelin, 2. Sven - Gawell-Blumenthal, Ida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Gautiod—Gawell-Blumenthal
770
— från Spanien, Italien, Turkiet, Ryssland m. fl.
länder — höra till de förnämligaste i sin genre;
som konst- och litteraturkritiker gjorde han
slutligen en både kvalitativt och kvantitativt
betydande insats. — Jfr monogr. av E. Richet
(1893), H. Potez (1903) och L. Larguier (1911)
samt G:s självbiografiska ”Ménagerie intime”
(1869).
Gautiod, ett under 1700-talet i analogi med
det gamla ordet Svitiod (”sveafolket”, Svealand)
skapat namn för Götaland.
Gauzbert [gau’ts-] (G a u t b e r t u s),
missionär, biskop (d. 860), släkting till ärkebiskop Ebo
av Reims, vigdes efter Ansgars första
missionsresa till missionsbiskop för Sverige och reste
jämte Nithard till Birka. Han fördrevs genom
ett folkupplopp och återvände aldrig men var
till sin död formellt ledare för missionen i
Sverige.
Gavarni’, Paul, fransk tecknare (1804—66).
Han hette egentligen H. G. S. C h e v a 1 i e r,
började tidigt teckna modeplanscher och
övergick snart till den illustrerade pressen. Med lätt
och elegant hand framställde han — oftast i
litografi — Parislivets vivörer, lätta damer,
kaféernas och de offentliga balernas publik. Han blev
med åren en social skildrare av betydenhet. G:s
teckningar ha utkommit i flera samlingar. —
Monografier av bröderna Goncourt (1873) och
T. Nyman (1947).
Gavamie [-ni’], by i fr. dep.
Hautes-Pyré-nées. I närheten en på 1,640 m höjd belägen
kitteldal, Cirque de G.; från dalens branta
väggar störta bergbäckar ned i kaskader; högst
är Gave de Paus vattenfall (422 m).
Gave [gav], fr., fors, i namn på floder i Pyre-
Paul Gavarni: Äktenskaplig spleen. Litografi 1853.
NF VIII — 25
néerna, ss. G. d’01 o s o n i fr. dep.
Basses-Pyrénées.
Gaveaux [-vå’], Pierre, fransk
kompositör och sångare (1761—1825), skrev flera operor,
som uppfördes överallt i Europa, även i Sverige.
Gavel, g a v e 1 f ä 11, den del av en byggnads
yttervägg ovan takfoten, som uppåt begränsas av
takfall och utgör yttervägg för vind.
Gavelvägg el. gavelmur, numera ofta förkortat
till g., benämning för en rektangulär byggnads
kortsidor, antingen de uppåt avslutas horisontalt,
således sakna g. i ursprunglig betydelse, el.
fortsätta med gavelfält. G:s övre kontur följer
takfallens raka el. brutna linjer el. utbildas mera
fritt, ss. medeltidens trappgavel på kyrktorn el.
på s. k. gavelhus, vilka lågo med en
kortsida mot gatan, samt renässansens och barockens
volutgavlar.
Gavelin. i) Axel Olof G. geolog (1875—
1947), fil. dr i Uppsala 1905, statsgeolog 1903,
t.f. chef för
Sveriges geologiska
undersökning (SGU) 1914,
överdir. och chef 1916
—41. G:s
vetenskapliga arbeten
behandla berggrunden, dels
i n. Smålands
kusttrakter, dels i
Kvick-jokkfjällen, ävensom
kvartärgeologiska
spörsmål, de isdämda
sj öarna i Lappland
och n. Jämtland,
trädgränsens nedgång i
f j ällen, [-nivåföränd-] {+nivåföränd-+}
ringarna i de småländska sjöarna m. m. Som chef
för SGU ägnade G. i hög grad sin
uppmärksamhet åt praktiska spörsmål. Han satte i gång en
inventering av Sveriges torvtillgångar, och på
hans initiativ har SGU undersökt
malmtillgångarna i Norrland, varvid bl. a. den mäktiga
malmzon med Sveriges stör,sta kända tillgångar av
kismalmer och guldhaltiga, komplexa malmer,
vilken från trakten av Skellefteå sträcker sig
mot v. och n. v. mot Stensele, upptäcktes och
för statens räkning inmutades. G. organiserade
även omfattande geofysiska undersökningar av s.
Skånes berggrund. G. gjorde dessutom en aktiv
insats i Svenska naturskyddsföreningen.
2) Sven Olof G., den föreg:s son, geolog
(f. 1909 31/i), fil. dr 1939, doc. vid Stockholms
högsk. 1942, prof, i mineralogi och petrografi
1948. Som tjänsteman vid Sveriges geologiska
undersökning har G. utfört omfattande
malmgeologiska och petrogra fiska undersökningar i
Norrland, särsk. inom Skelleftefältet.
Gawe’11-Blümenthal, Ida Albertina,
författarinna (f. 1869 4/u), 1893—1923 g. m. läkaren
G. M. Blumenthal (d. 1923). G., som är född
i Arbrå socken, där fadern var kyrkoherde,
genomgick 1895—98 Tekniska skolan i Stockholm.
Från uppväxttiden intresserad av den folkliga
kulturen i Hälsingland framträdde G. från
mitten av 1890-talet under pseud. Delsbostin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
