Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geofagi - Geoffrey of Monmouth - Geoffrin, Marie-Thérèse, född Rodet - Geoffrof Saint-Hilaire, Étienne - Geofon - Geofysik - Geofysiska föreningen - Geofysiska undersökningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Geoffrey of Monmouth—Geofysiska undersökningsmetoder
832
logiskt behov av vissa mineralämnen, främst kalk
och järn, vilka ej i tillräcklig mängd ingå i
födan. Vanl. ätes en fet, glänsande lera, ofta
röd av järnhalt. Särskilt begivna på ätbar jord
uppgivas havande och digivande kvinnor, späda
barn och av blodbrist lidande personer vara.
Geoffrey of Monmouth [d^eTri av [-må’n-ma[)],-] {+må’n-
ma[)],+} se Galfred.
Geoffrin [flåfrä’], M a r i e-T h é r è s e, född
Rodet, fransk salongsdam (1699—1777).
Sedan 1750 änka efter en rik fabrikant, gjorde
madame G., som var okunnig men intelligent,
sitt hem till samlingspunkt för konstnärligt,
litterärt och vetenskapligt intresserade. Hon stod
encyklopedisterna nära. Gustav III och
Katarina II hörde till hennes gynnare.
Geoffroy Saint-Hilaire [■såfræa’ sä’t-ilä’r],
Étienne, fransk zoolog (1772—1844). Han
blev 1793 prof, i Paris, dit på hans förord året
därpå den då
obekante Cuvier kallades.
Båda ägnade sig, till
en början i troget
samarbete, åt j
ämfö-rande anatomi. G :s
forskningar på detta
område ha i hög grad
bidragit till
zoologiens utveckling. Med
tiden fördes han av
sin strävan att finna
en gemensam urtyp
för alla dj ur på
betänkliga avvägar: Han
härledde insekternas
segment ur ryggradsdjurens kotor o. s. v. Dessa
spekulationer bragte G. i polemik med Cuvier,
som övertygande bevisade orimligheten av hans
fantasikonstruktioner. G:s främsta arbeten äro
”Philosophie anatomique” (4 bd, 1818-—34) och
”Principes de philosophie zoologique” (1830). —
Hans son och efterträdare I sidor G. (1805—
61) fullföljde faderns verk, som h^n beskrev i
en stor biografi (1847). Mest känd av I. G:s
verk är ”Histoire des anomalies de 1’organisation
chez rhomme et les animaux” (1832—37),
banbrytande för läran om missbildningar.
Geofon [-ån], lyssnarapparat, nyttjades förr
under minstrider för att fastställa, huruvida och
varest fientliga mingångar framföras. G. bestå
av känsliga mikrofoner, från vilka ljudet medelst
ledningar överföres till en central, där
förstärkning med elektronrör vanl. äger rum.
Geofysik, urspr. det fasta jordklotets fysik,
behandlad med strängt matematiskt-fysikaliska
metoder, alltså läran om jordens inre,
formförändringar och magnetism. Då särskilt
jordmagnetismen för sin förklaring kräver hänsyn även
till havet och luftkretsen, har g. numera
kommit att omfatta jämväl de grenar av
oceano-grafien, hydrologien och meteorologien, som
begagna matematisk analys.
Geofysiska föreningen, se Svenska geofysiska
föreningen.
Geofysiska undersökningsmetoder, metoder,
som tjäna till att klarlägga de fysikaliska
förhållandena på jorden, i första hand i den fasta
jordskorpan, hydrosfären och atmosfären, men
också i jordklotets inre. De metoder, som man
i dag huvudsaki. arbetar med, äro magnetiska,
elektriska, gravimetriska och seismiska samt i
mindre omfattning metoder, baserade på
radioaktivitet, temperaturmätning o. dyl.
De magnetiska metoderna ha i regel
till syfte att bestämma storleken och riktningen
av jordens magnetiska fält från ställe till ställe
samt ändringarna i fältet under tidens lopp.
Instrumenten, som användas till detta, äro oftast
mycket fina permanenta magneter, som äro
lämpligt upphängda, så att deras vridningar
noggrant kunna observeras. Också elektriska
roterande spolsystem användas. Magnetiska metoder
spela mycket stor roll både vetenskapligt och
praktiskt. Som ex. på använda instrument
kunna nämnas den banbrytande svenska
Tiberg-Thalén-magnetometern för lokalisering av
järn-malmsfyndigheter samt Schmidts och La Cours
vertikalmagnetometrar.
De elektriska metoderna äro av olika
art från primitiva elektriska mätningar av
jordlagrens elektriska ledningsförmåga till moderna
undersökningar av atmosfären med hjälp av
radiovågors utbredning, radiosonder, uppsända med
ballong, samt uppsändning av sinnrika elektriska
instrument per raket för utforskning av
atmosfärens allra översta skikt. Som ex. på en praktisk
elektrisk metod för lokalisering av
malmfyndigheter kan anföras metoden att framkalla
växelströmmar i jordskorpans översta skikt, vilka i
sin tur framkalla växelspänningar på jordytan,
vilka där kunna registreras med känsliga
elektriska instrument, varvid berggrundens olika element,
bl. a. dess malmer, kunna lokaliseras. Också i
detta sammanhang kan pekas på en banbrytande
svensk insats: Lundbergs och Sundbergs (ab.
Elektrisk malmletning) metoder, som fortfarande
stå i internationell toppklass.
Den gravimetriska metoden består i
mätning av tyngdkraftsändringar från plats till
plats, basérad på det förhållandet, att
tyngdkraften växlar med de underliggande
jordmassornas spec. v., så att stor spec. v. ger större
tyngdkraft och omvänt. De tyngdkraftsmätare,
som nu mest användas, äro gravimetrarna, som
i princip bygga på balansen mellan tyngdkraft
och en konstant fjäderkraft. Genom
tyngdkrafts-mätningar kan man klarlägga geologiska
förhållanden, som ej kunna observeras på ytan, samt
lokalisera områden med värdefulla råvaror, ss.
malm, salt och olja. Som speciell svensk
insats må anföras Isings gravimeter, som var en
av de första gravimeterkonstruktionerna, samt
Lindblads (Bolidens) gravimeter. Bland nyare
instrument må nämnas G. Nörgaards gravimeter,
som vunnit stor användning vid gravimetrisk
kartering, bl. a. i Skåne.
Den seismiska metoden är baserad på
jordskalvs utbredning och reflexion i skilda
jordlager, i det vibrationerna fortplanta sig
snabbare i fasta berg- och jordarter än i lösa lager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
