Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghazi - Ghazi I - Ghazipur - Ghaznavider (Ghasnavider) - Ghazni - Gheleb - Gherardesca - Gherardi del Testa, Tommaso - Ghetto - Ghibelliner - Ghiberti, Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903
Ghazi I—Ghiberti
904
hela den muhammedanska världen och särsk. i
Turkiet (turk gazi) en hög militär (någon gång
även civil) titel, som burits framför allt av
sultanerna.
Ghazi I [g-], konung av Irak (1912—39), son
till konung Feisal I, studerade 1925—28 i
England, genomgick därefter militärakad. i Bagdad
och blev vid faderns död 1933 dennes
efterträdare. Han hade inga statsmannagåvor och
blandade sig endast ryckvis — och då ofta
olyckligt — i politiken. Hans stora intresse var
flygning och racerbilkörning; han omkom vid en
bilolycka. Efterträdare blev hans minderårige
son Feisal II.
Ghazipur [eng. utt. gäzipö’a], stad i Indiska
unionen, vid Ganges’ n. strand, nedanför Benares;
29,000 inv. Lantbruksskola; tillv. av rosenolja.
Ghaznavider [gaz-] (G h a s n a v i d e r),
af-ghansk dynasti med namn efter residensstaden
Ghazni. En av dess medl., den berömde sultanen
Mahmud (998—1030) företog en rad segerrika
härnadståg till n. och v. Indien. Under hans
efterträdare sjönk dynastiens makt. Ghazni
plundrades och brändes 1150 av en sultan av ghoridernas
ätt; denna erövrade 1173 definitivt Ghazni. Den
siste av ätten avsattes formellt 1187.
Ghazni [ga’z-], befäst stad i ö. Afghanistan,
vid floden G., 2,260 m ö. h., bland höga berg,
125 km s. v. om Kabul; omkr. 10,000 inv.
Betydande handelsort. Jfr Ghaznavider.
Gheleb [gè’-], en Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsstation i Eritrea (Afrika)’, vid
landsvägen Massaua—Cheren. Anlädes 1874.
Gherarde’sca [ge-], italiensk medeltida
adels-ätt. Greve. U g o 1 i n o d e 11 a G. i Pisa
tillhörde guelfiska partiet; i strid med ghibellinerna
1288 togs han till fånga och led hungersdöden
i fängelset jämte bl. a. två söner. Berömd är
skildringen av deras slut i Dantes ”Divina
com-media”.
Ghera’rdi del Te’sta [ge-], Tommaso,
italiensk författare (1818—81). Han blev genom
sina berättelser, främst ”La povera e la ricca”
(1858), en av Italiens mest lästa skriftställare.
Han vann dock sin egentliga ryktbarhet genom
ett 50-tal. lustspel, som bl. a. skildra toskanskt
vardagsliv (”En pärla bland äkta män”
uppfördes i Stockholm 1860). G:s ”Teatro comico”
utgavs i 4 bd 1856—83.
Ghetto [gä’tå] (ital. ord av omtvistad
härledning), judekvarter, urspr. det område i Venedig,
inom vilket judarna enl. ett dekret av 1516 höllos
inspärrade, sedermera om sådana kringmurade,
nattetid tillbommade, påtvungna judekvarter i
andra städer, i synnerhet g. i Rom, upprättat
1556 och upphävt 1870. — Senare betecknade g.
judekvarter i allm. Eftersom judarna gärna
bodde i varandras närhet, så att de obehindrat kunde
följa rituallagarna, levde de näml, på många håll
i särskilda stadsdelar. I Rom, Prag, Nordafrika
och Levanten ha funnits tusenåriga sådana.
Under 2:a världskriget hopf östes judarna i alla av
tyskarna behärskade länder i ett fåtal g.,
omgärdade av taggtråd och strängt bevakade, men
efter hand ”likviderades” de, invånarnas antal
minskades genom svält, tortyr el. avrättning, och
återstoden fördes till ”likfabriker” i Polen, där
de avrättades. — Litt.: S. Szende, ”Den siste
juden från Polen” (1944).
Ghibelliner [gi-], medeltida italienskt
partinamn ; betecknande urspr. de Hohenstaufiska
kejsarnas anhängare i striden mot påvemakten,
vars anhängare kallades guelfer. Namnet g:s
härledning är omtvistad; måhända kan det
härledas från kejsar Konrad III :s borg
Waibling-en. Namnen g. och guelfer övergingo
småningom att beteckna andra partimotsatser, t. ex. i
Florens adelspartiet och folkpartiet.
GhibeTti [gi-], Lorenzo, florentinsk
bildhuggare (1378—1455). G. började som målare,
övergick sedan till skulpturen och deltog i den
1401 utlysta tävlingen om bronsdörrarna till
bap-tisteriet i Florens. Att G. utgick som segrare,
fastän han hade så svåra medtävlare som Jacopo
della Quercia och Filippo Brunelleschi, berodde
säkerligen ej minst på hans tekniska skicklighet
i bronsgjutandets konst. Med dessa bronsdörrar
arbetade G. och hans talrika medhjälpare i 21 år
(1403—24). Av dörrarnas 28 bildfält äro 20
ägnade Kristi liv; de 8 nedersta framställa
evan-gelister och kyrkofäder. Oaktat sin
antikbeundran och sina naturstudier, framträder G. här dock
med en väsentligen gotisk högreliefstil. G. fick
beställning på ytterligare ett par portar för
bap-tisteriet, vilka fullbordades under 27 års arbete
(1425—52). De skilja sig från de första portarna
bl. a. genom den måleriska och mer
naturalistiska lågreliefstil, som utmärker figurscenerna. Äm-
Lorenzo Ghiberti: Jesu dop. Detalj av norra
bronsdörren i baptisteriet i Florens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
