Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghiberti, Lorenzo - Ghica (Ghika) - Ghil, René - Ghirlandajo, Domenico (Domenico di Tommaso Bigordi) - Ghisi, Giorgio - Ghorider - Ghotan, Bartholomæus - GHT - Giacomo, Salvatore di - Giacosa, Giuseppe - Giallo antico - Giannini, Dusolina - Giant’s Causeway - Giaour - Giarabúb, Djarabub - Giaur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
905
Ghica—Giaur
906
net är hämtat från G. T. Om dessa nya portar lär
Michelangelo ha yttrat, att de förtjänade bilda
ingången till paradiset. Samtidigt med portarna
utförde G. många andra verk, bl. a. S :t Zenobius’
skrin i Florensdomen. På friskulpturens område
har han också utfört betydelsefulla verk, särskilt
statyerna av Johannes Döparen, Matteus och
Stefanus på kyrkan Or San Michele i Florens. G.
måste betraktas som den egentlige inledaren av
den florentinska ungrenässansen. Hans
”Com-mentarii” och ”Ricordi” äro genom sin
tillförlitlighet viktiga källor för konsthistorien. —
Litt.: Monogr. av Hedvig Gollob (1929).
Ghica (Ghika) [gi’-], rumänsk furstesläkt,
härstammande från en albansk köpman. G. har
alltifrån 1660-talet, då Gheorghe G. (d. 1664)
var hospodar i Moldova 1658—59 och i Valakiet
1659—60, spelat en ledande roll i
Donaufursten-dömenas, sedermera Rumäniens historia och
upprepade gånger beklätt värdigheten som hospodar.
Sålunda voro bröderna Grigore G. (d. 1844) och
Alexandru G. (d 1862) hospodarer i Valakiet
1822—28 och 1834—42, Grigore Alexandru G.
hospodar i Moldova 1849—53 och 1854—56,
medan Dimitrie G. (1816—97) var rumänsk
ministerpresident 1868—70 och Joan G. (1817—97)
febr.—maj 1866, juli 1866—67 och 1870—71.
Ghil [gil], René, fransk-belgisk skald (1862
—1925). Han debuterade med diktsamlingen
”Lé-gendes d’åmes et de sangs” (1885), slöt sig sedan
till Mallarmés krets och väckte ett visst
uppseende med ”Traité du verbe” (1886), vari han
utvecklade den symboliska korrespondensläran
rörande sambandet mellan språkljud, särskilt
vokaler, färger och toner. ”Choix de poèmes”
utkom 1928.
Ghirlandajo [girlanda’jå], florentinsk
målar-familj. Domenico G., eg. Domenico di
Tommaso Bigordi (1449—94), fick sin
första utbildning som målare av Baldovinetti och
tog senare intryck av Castagno och Verrocchio.
Genom sin storartade kompositionsförmåga blev
G. en freskons mästare. Han målade även
åtskilliga altartavlor. I dessa, liksom i freskerna, äro
grupper av porträttfigurer ur det samtida livet
icke ovanliga. — Efter arbeten i San Gimignano,
i Ognissantiklostret i Florens, bland vilka
fresken av nattvarden är särskilt berömd, samt i
Six-tinska kapellet i Rom utförde G. i Florens sina
huvudarbeten, freskocyklerna i Santa Trinitå
(1485) och Santa Maria Novella (1490). Bland
G:s altartavlor är ”Herdarnas tillbedjan” (i
Uffizierna, Florens) påverkad av nederländaren
Hugo van der Goes. G. är även mästare till
åtskilliga porträtt. — G:s son Ridolfo G.
(1483—1561), lärjunge av fadern, utbildades
senare under ledning av Fra Bartolommeo och
Rafael. — Monogr. av E. Steinmann (1897) och
G. S. Davies (1908).
Ghisi [gi’zi], G i o r g i o, italiensk
kopparstic-kare (1520—82). G. förfogar över en solid
teknik. Mellan strecken brukar han anbringa små
punkter. G:s verk uppgå till ett 70-tal blad,
utförda efter Rafael, Michelangelo och Giulio
Romano. Han var omkr. 1550 verksam i Ant-
werpen och blev därigenom en av de
inflytelserikaste förmedlarna av den italienska stilen i
Nederländerna.
Ghorider [g-], afghansk-indisk härskarsläkt,
uppkallad efter afghanska bergstrakten Ghor,
varifrån Aläu-d din Husain 1150 erövrade Ghazni.
Han lade sedan Afghanistan och en del av
Hindustan under sitt välde, undanträngande
ghazna-viderna. Riket utvidgades under hans
efterföljare bl. a. över stora delar av n. Indien, men
sönderföll efter Shihäbu-d dins (Muhammed
Ghöri) död, 1206.
Ghotan [gå’-], Bartholomæus, tysk
boktryckare, se Boktryckarkonst, sp. 404.
GHT, förk. för Göteborgs Handels- och
Sjö-farts-Tidning.
Giacomo [d^a’kåmå], Salvatore di,
italiensk skald (1860—1934). G. räknas som en av
modern italiensk litteraturs största konstnärer,
men då hans främsta verk, korta lyriska poem,
skrivits på neapolitansk dial., är han föga känd
av icke italienare. Lyriska inslag finnas i hans
dramer och noveller, som också ha motiv ur
neapolitanskt liv, samt i de lärdomshistoriska
verk, vari G. skildrar hemstaden Neapel:
”Na-poli, figure e paesi” (1908), ”Storia del teatro
San Carlino” (4:e uppl. 1924), ”Poesi” (sista
uppl. 1927), ”Prose” (med biogr. av F. Gaeta,
1928), ”Teatro” (1920). — Litt.: Biogr. av K.
Vossler (1908) och L. Russo (1921).
Giacosa [d^akå^a], G i u s e p p e, italiensk
dramatiker (1847—1906). Han skrev först ett
antal historiska dramer men övergick sedan under
inflytande av bl. a. Ibsen till moderna motiv. Mest
känd är tragedien ”Tristi amori” (1887; ”Stulen
lycka”, uppf. i Sverige 1892). Bland hans övriga
skådespel märkes ”Come le foglie” (1900; ”Som
blad för stormen”, uppf. i Sthlm 1903). G.
skrev tills, m. L. Illica libretterna till Puccinis
”Bohème”, ”Tosca” och ”Madame Butterfly”.
Giallo antico [d^a’lå anti’kå], it., en
marmorart, se Marmor.
Giannini [d^ani’-], Du so lina,
italienskamerikansk sångerska (f. 1902). Efter utbildning
för Marcella Sembrich i New York debuterade
G. som konsertsångerska där 1923 och har
sedan beundrats för sin sköna, med utsökt konst
behandlade sopranstämma. Efter framträdanden på
europeiska scener engagerades hon vid
Metropolitan i New York.
Giant’s Causeway [d^äFants kä’zæéi], se
Antrim.
Giaour, se Giaur.
Giarabüb [d^araböb], D j a r a b u b, oas i
Libyska öknen, nära egyptiska gränsen och
inom den stora depressionen s. om
Cirenaicapla-tån, som här sänker sig till 29 m u. h. G. har
flygstation och är knutpunkt på vägen Bardia
—Siwa; stor moské och muhammedansk
läroanstalt. G. var 1855—95 säte för senusiorden.
Oasen besattes 1926 av italienarna.
Giaur [d?åur] (turk, förvrängning av arab.
käfir), otrogen; turkiskt öknamn på alla
ickemuhammedaner, i synnerhet de kristna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
