Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giertz, Bo - Giesebrecht, Wilhelm von - Giesecke, Karl Ludwig (Johann Georg Metzler) - Gieseking, Walter - Giessbach - Giessen - Gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
915
Giesebrecht—Gift
916
ka” (1939) och ”Kyrkofromhet” (s. å.). Bland
hans övriga skrifter märkas ”Stengrunden”
(1941), ”Grunden” (1942), ”Den stora lögnen”
(1945), ”Kampen om människan” (1947) och
”Med egna ögon” (1948).
Giesebrecht [glzobrä^t], Friedrich
Wilhelm Benjamin von, tysk historiker (1814—
89) ; blev 1857 prof, i historia i Königsberg och
1862, efter Sybel, i München. Han tillhörde den
äldre gruppen av Rankes elever och utgav en rad
lärda avh., av vilka särskilt hans rekonstruktion
av klosterannalerna från Altaich (1841) fick en
lysande bekräftelse vid deras fullständiga
återfinnande 1870. G:s huvudverk är ”Geschichte der
deutschen Kaiserzeit” (6 bd, 1855—95).
Giesecke [glzäko], Karl Ludwig, tysk
mineralog (1761—1833). Hette eg. J oh ann
Georg Metzler och blev efter
universitetsstudier i Göttingen skådespelare och
teaterförfattare i Wien. Han författade den urspr. texten
till operan ”Trollflöjten”. Från 1794 företog G.
många resor i mineralogiskt syfte. 1804 besökte
han Sverige och Danmark; från Köpenhamn
företog han 1805 en resa till Färöarna och Norge
samt 1806—13 en till Grönland. 1813 blev G.
prof, i mineralogi i Dublin. G. var den förste
mineralog, som besökte Grönland. Hans
”Mine-ralogisches Reisejournal über Grönland, 1806—
1813” (fullständigt utg. 1910 av K. J. V.
Steens-trup) är en viktig källskrift rörande Grönlands
mineralogi och geologi.
Gieseking [ gVzo-J, Walter, tysk pianist
(f. 1895). Efter sin debut 1923 har han
konser-terat runt hela världen och vunnit anseende som
en av samtidens främsta pianister. Han har även
framträtt som tonsättare.
Giessbach [gfsbaV], alpflod i schweiz. kant.
Bern, från n. sluttningen av Schwarzhorn till
Brienzsjön; u km lång. Bildar sju fall med en
sammanlagd fallhöjd av 300 m.
Giessen [gi’san], stad i Hessen i Tyskland,
vackert belägen vid Lahn; 40,000 inv. G., som
1248 omnämnes som stad, kom genom
pfalzgre-vens av Tübingen köp 1265 till Hessen och
fick 1607 univ. (nu lantbruks- och
veterinär-högsk.). Inre staden hade fram till 2:a
världskriget bevarat en mängd gamla hus, de förnämsta
från 1500-talet: gamla slottet, nya slottet
(museum), tyghuset och gamla rådhuset, alla utom
det förstn. förstörda vid flyganfall. Bevarade
äro bl. a. fornminnesmuseet, det etnografiska
museet samt ett Liebigmuseum. G. är knutpunkt på
järnvägen Kassel-Koblenz samt har metall-,
maskin-, tobaks-, gummi-, färg- och lervaruindustri.
Gift, i allm. ett ämne, som genom sin kemiska
beskaffenhet redan i ringa mängd verkar
skadligt eller dödande på en levande organism. Om
behandling vid förgiftning se d. o., Kräkmedel,
Motgift samt specialartiklar, t. ex.
Kolosförgiftning och Ormgift.
Gifter finnas såväl inom den oorganiska som
inom växt- och djurvärlden. Som oorganiska
gifter må bl. a. särskilt framhållas etsande
a 1 k a 1 i e r (t. ex. kali, natron, ammoniak), s
y-r o r (ss. konc. svavelsyra, salpetersyra och
salt
syra) samt halogener (klor, brom, fluor
och jod), vidare fosfor och talrika
metallföreningar, ss. av arsenik och antimon,
kvicksilver (t. ex. sublimat), bly, silver m. fl.,
de starkt oxiderande salterna kaliumklorat
(klor-syrat kali) och kaliumpermanganat
(övermangan-syrat kali). Även märkas de giftiga
gaserna, t. ex. kolsyra, koloxid (i kolos och
lysgas), svavelväte, kväveoxidul (lustgas) samt
det ytterst giftiga cyanvätet el.
blåsyran med dess salt cyankalium. Se även
Giftgaser.
En ännu mycket större mångfald av giftiga
ämnen förekommer i växtvärlden. De lägst
stående växterna, bakterierna, alstra ytterst
betydelsefulla g., t. ex. bakterietoxinerna, vilka
framkalla sjukliga symtom vid
infektionssjukdomar; vidare ptomainer m. fl. slag av basiska
ämnen, uppkommande i lik (jfr Likgift), i
fördärvade födoämnen o. s. v. Även högre utvecklade
svampar frambringa giftiga ämnen, t. ex. g.
i flugsvamp, mjöldryga m. m. Hos vissa
ormbunkar finnas, särskilt i rotstockarna, g. med
maskfördri vande egenskaper (jfr Maskmedel).
F. ö. finnas giftiga ämnen i ett stort antal andra
växtfamiljer. Många av dem tillhöra vissa
kemiska ämnesgrupper. Bland dessa märkas främst
många alkaloider (se d. o.), t. ex. atropin,
hyoscyamin, solanin och nikotin i
diverse solanacéer (det sistnämnda i
tobaksplan-tan); vidare s t r y k n i n i rävkaka samt k
u-r a r i n i det sydamerikanska pilgiftet kurare —
de båda sistnämnda i strychnacéer; ytterligare
kinin i kinabark; e m e t i n i kräkrot; k
o-n i i n i odört; fysostigmin i kalabarböna;
kokain i kokablad; morfin, kodein
m. m. i opium; a k o n i t i n i stormhattknölar
o. s. v. Många andra växter innehålla giftiga
glykosider (se d. o.), t. ex. hjärtgifterna d i g
i-t o x i n, d i g i t a 1 i n, g i t a 1 i n m. fl. i
Digitalis och strofantin i S tro phantus-f rön. Bland
verksamma purinämnen märkas koffein i kaffe
och te m. m., teobromin i kakaobönor.
Vidare giftiga hartser, ss. k a n n a b i n o 1 i
indisk hampa (haschisch). Beståndsdelar i
flyktiga oljor ha ibland giftiga egenskaper, ss. a
b-s i n t o 1 i malört (det specifikt skadliga i
ab-sintlikör). Till andra, delvis ej kända, kemiska
grupper höra a 1 o i n e r i aloedrogen, s a n t
o-n i n i maskfrö, cikutoxin i sprängört samt
de intensiva gifterna ricin, krotin och
a b r i n i frön av Ricinus communis, Croton
tig-lium och Abrus precatorius (paternosterböna)
m. fl. — Bland organiska g., som tjäna som
läkemedel märkas t. ex. de talrika
bedövningsmedlen (kloroform, eter m. m.) och
sömnmedlen (kloral, sulfonal, trional,
veronal m. fl.), alkoholerna, antiseptika
— ss. fenol, salicylsyra, formaldehyd (formalin),
jodoform o. s. v. —, några organiska
syror (t. ex. oxalsyra, pikrinsyra), vissa
flyktiga kolväten, ss. bensol, beståndsdelar i
petroleum o. dyl., nitroföreningar
(nitro-bensol, nitroglycerin) och
amidoförening-a r (anilin), åtskilliga moderna febermedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
