Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gille - Gilleleje - Giller - Gillesocialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Gilleleje—Gillesocialism
930
d e r m a n el. flera och dennes bisittare. Till
en början voro även hantverkare medl. av
dessa g., men när stigande arbetsfördelning
vidgade klyftan mellan handel och hantverk,
utstöttes hantverkarna och hänvisades uteslutande
till sina egna föreningar,
hantverksäm-beten.
Bland de g. (ty. Gilden), som tyska köpmän
bildade under medeltiden, fingo andra typer
större betydelse. G. av den engelska formen,
omfattande samtliga betydande köpmän i en stad,
bildades i Tyskland blott i ett fåtal fall.
Däremot förekom ofta, att handlande inom en och
samma handelsgren, t. ex. klädeshandlare,
sam-manslöto sig till ett g. Tyska köpmän på
främmande orter (i London, i Visby o. s. v.) bildade
ofta gillessammanslutningar.
I Danmark, där g:s (da. gilde) historia går
tillbaka till början av uoo-talet, var
huvuduppgiften, i synnerhet under första tiden, att
bereda medlemmarna rättsskydd och rättshjälp.
Därjämte voro gillebröderna skyldiga att lämna
varandra ekonomisk hjälp, om gillebroder
drabbades av skeppsbrott, eldsvåda el. dyl. Mot
medeltidens slut trädde g:s religiösa och sociala
uppgifter mera i förgrunden. De förnämsta
danska g. voro de från flera städer i det
egentliga Danmark och Skåne kända Knutsgillena,
uppkallade efter Knut den helige och hertig
Knut Lavard. De hade gemensam överstyrelse
och höllo gemensamma möten i Skanör. I Lund,
Malmö, Ystad, Skanör, Flensburg och Reval
fortbestå ännu Knutsgillen, delvis kända sedan
1300-talet.
I Sverige omnämnas redan under 1 ooo-talet
på runstenar ett frisiskt g. i Sigtuna och ett g.
i Skänningetrakten. Några g., som omtalas efter
början av 1300-talet, ha en så ålderdomlig form,
att de tydligen funnits långt tidigare. Detta
gäller särskilt om S:t Eriks gille i el. nära
Uppsala; dess stadga ligger till grund för en
uppteckning från 1500-talet av en stadga för
ett Eriksgille i Sparrsätra socken. Detta g.
styrdes av en ålderman; två andra
förtroendemän, gillis-væriande (jfr kirkiu-væriande,
”kyrkvärd”), hade till uppgift att vaka över friden
mellan gillebröderna och vid g i 11 e
stämmorna avfordra dem deras vapen samt
ombesörja uppbörden; andra, kallade giærda-folket,
hade att tillrusta samkvämen. Om gillebroder
begått dråp el. annat brott, som gick å liv och
gods, voro gillebröderna vid bötesansvar
skyldiga att hjälpa honom att sätta sig i säkerhet.
Gillebröder och gillesystrar voro skyldiga att
vid sjukdom vårda varandra. Vid samkvämen
druckos minnesbägare till helgonens ära.
Andra svenska g., som synas företräda senare
utvecklingsskeden, ha mera karaktären av
vanliga föreningar med sociala och religiösa
syften. På landsbygden funnos under medeltiden
talrika g.; ensamt från Uppland känner man
ett ifyrtiotal. I de svenska medeltida städerna
funnos mer än 100 g. Flera g. ägde egna hus.
Bland g. i Stockholm märkes framför allt
Helgalekamensgillet. Detta det mest
NF VIII — 30
ansedda av svenska g. var eg. ett prästgille, men
även lekmän voro gillemedlemmar. Dess stora
anseende intygas av medlemslistan, som bl. a.
upptager drottning Margareta, kungarna
Kristofer och Karl Knutsson, Sten Sture d. ä. och
flera stormän samt förnäma kvinnor. Även
borgare och deras hustrur upptogos i detta g.
Gillet ägde en betydande förmögenhet. Gustav
Vasa upptog redan 1523 stora tvångslån ur dess
kassor och ”övertog” 1527 all gillets fasta
egendom, varpå det upplöstes. Reformationen gav
dödsstöten även åt övriga g. i det dåv. Sverige.
Mycket av de gamla g:s former och många av
deras benämningar, t. ex. ”ålderman”,
”gillestuga”, ”gillesven”, upptogos av hantverksskråna
och levde kvar inom dem. — Ordet gille kom
från 1800-talets början till användning för att
beteckna de sammanslutningar till huvudsakligen
nöje, vilka uppstått och uppstå i Stockholm o. a.
större städer mellan personer från ett och
samma landskap.
Litt.: ”Småstycken på fornsvenska”, ser. 1,
utg. av G. E. Klemming, och ser. 2 (1900—16),
utg. genom R. Geete (av Sv. fornskr.-sällsk.),
där gillestadgar finnas tryckta; I. Collijn,
”Handlingar rör. Helga Lekamens gille i
Stockholm”, 1—4 (1921—23); N. Ahnlund, ”Medeltida
gillen i Uppland” (i Rig 1923); A. Schück, ”Det
svenska stadsväsendets uppkomst och äldsta
utveckling” (1926); K. Hegel, ”Städte und Gilden”
(2 bd, 1891).
Gillele’je [gi-], fiskläge och badort i Danmark
på n. Själland, ändpunkt för järnvägar från
Hilleröd och Helsingör; c:a 2,000 inv.
Giller, för djur fångst avsedd inrättning, vanl.
i form av en uppgillrad tyngd, som nedfaller på
det under densamma befintliga djuret, då
giller-anordningen vidröres. Man skiljer mellan
stock-giller, flake el. läm och bås. Alltefter djuret,
för vilket det utsättes, benämnes det harstock,
ekorrläm, rävläm, fågel flake, lobås o. s. v.
Stocken är det enklaste g. och består
av en på lut stående stock, som nedfaller
och fastklämmer el. dödar djuret (se ill. vid
Djur fångst). Om man, för att kunna täcka
över en större yta, sammanfogar flera stockar
el. bräder medelst tvärslåar, uppstår en flake.
Bås är en flake med sidorna inklädda som
en kreatursspilta. Till g. höra även saxar
av olika slag. G. utsättes på djurets växlar.
Ofta tvingas djuret genom rishag el. pålrader
att taga vägen under g. el. att nalkas detsamma
från rätt sida. — Användande av g. är
numera i de flesta fall förbjudet (se Djur fångst).
Gillesocialism (eng. guild socialism),
menings-riktning, som vill låta fackföreningarna inträda
som produktionens bestämmande element.
Äganderätten till företagen bör överflyttas till det
allmänna, t. ex. till staten, men staten får icke
dirigera företagens skötsel utan endast uppträda
som värnare av konsumenternas intressen.
Åskådningen utformades av engelsmannen A. R. Orage
åren närmast före 1 :a världskriget och har
sedan utvecklats av S. G. Hobson och framför
allt av G. D. H. Cole, vars ”Selfgovernement
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
