Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giovio, Paolo (Paulus Jovius) - Gipa - Gips - Gipsavgjutning - Gipsbinda - Gipsbruk - Gipsförband - Gipyr - Gir - Giraffen - Giraffsläktet - Giral - Giraldès, Joachim Albin Cardozo Cazado - Giraldi Cinthio, Giambattista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
939
Gipa—Giraldi Cinthio
946
Gips, t. v. enkel kristall,
t. h. tvilling.
av Nocera. Han är mest känd för sin stilistiskt
förtjänstfulla men rätt partiska och opålitliga
samtidshistoria, ”Historia sui temporis” (för
tiden 1494—1547; 2 bd, 1550—52).
Gipa, att vid undanvindssegling skifta över ett
bom- el. sprisegel, så att vinden fyller från andra
sidan.
Gips (grek. gy’psos, lat. gy’psum), det
viktigaste sulfatmineralet, bestående av vattenhaltigt
kalciumsulfat. Ca SÖ4 + 2H2O. Kristallerna äro
monoklina, och bland
dem märkas ofta
sval-stj ärtliknande tvillingar.
G. har utmärkt
klyvbarhet efter en yta
(sym-metriplanet), spec. v. 2,2
till 2,4 och är färglös
el. vit, grå, gul,
röd-aktig el. brun. Klart
genomskinlig, bladig g.
kallas m a r i e n g 1 a s.
I Sverige träffas g.
endast sparsamt, men i
utlandets sedimentära
for
mationer finnes g. på många ställen
bergartsbil-dande i stora massor av kornig el. tät struktur
el. jordartad beskaffenhet. G. har mycket stor
användning. Ren el. vackert färgad g. (a 1
a-b a s t e r) nyttjas till bildhuggeriarbeten m. m.,
trådig g. (s t r å- el. s i d e n g i p s) som
smyckesten samt mald, obränd g. vid beredning av
cement, emaljer, glasyrer och färger samt som
gödsel- och jordförbättringsmedel. Viktigast är dock
användningen av bränd g. Vid upphettning till
190° bortgår större delen av kristallvattnet, och
den till pulver malda återstoden (s t u c k g i p s)
brukas till stuckaturarbeten, avgjutning, kitt,
gipsförband m. m. på grund av egenskapen att
med vatten inom en kort stund stelna till en fast
massa. Upphettas g. till 900—10000 erhålles
estrichgips, som, utrörd med vatten,
långsamt hårdnar och i vissa länder nyttjas till
murbruk m. m. Drives upphettningen längre, får
man dödbränd g., som förlorat förmågan att
stelna vid tillsats av vatten och brukas som
tillsats vid fabrikationen av vissa papperssorter.
Gipsavgjutning, se Gjutning.
Gipsbinda, se Gipsförband.
Gipsbruk, ett slags murbruk (se d. o.).
Gipsförband, inom kirurgien mycket nyttjat
förband. Långa gasremsor ingnidas med absolut
torrt gipspulver, varefter de löst hoprullas till
bindor. Dessa neddoppas i varmt vatten, urvridas
och lindas kring den kroppsdel, som skall
bandageras och som dessförinnan insvepts i vadd.
De torka på 15—30 min., och bandaget är redan
då fullt hårt och fast. Gipsbandaget nyttjas dels
vid benbrott, dels också vid sjukdomar i
ledgångar, då det gäller att hålla dem fullt orörliga.
Gipyr (fr. guipure), tämligen grov, med silke,
silver- el. guldtråd överspunnen snodd, använd
för garnering av kläder o. dyl.; därav
förfärdigad spets av barocktyp liksom även sådan av vitt
linne
Gir, ändring av ett fartygs kurs;
styrbo r ds g ir åth., babordsgir åt v.
Gira’ffen [/i-] (lat. Camelopa’rdalus), astron.,
en stjärnbild, belägen mellan Stora björnen,
Per-seus och Cassiopea. Innehåller endast ljussvagare
stj ärnor.
Gira’ffsläktet [Ji-], Gira’ffa (C amelopa’r
dalis), utgör jämte släktet Okapia (se Okapi) de
enda nu levande representanterna för fam. g
i-r a f f d j ur, Giraffidae, av gruppen idisslare
bland partåiga hovdjur. Utmärkande för g. är
framför allt den starka utvecklingen av den
främre delen av kroppen. Medan längden av
bålen endast är 2,25 m, är höjden över manken
3 m och högsta höjden upp till hjässan 5—6 m.
Huvudet, särskilt nospartiet, är mycket
långsträckt och försett med två el. flera
hornlik-nande, av hud klädda, ihåliga benutskott.
Hårbeklädnaden är kort, slät och övergår baktill på
halsen i en korthårig man. ögonen äro stora,
välformade och synen god. Färgteckningen
ut-göres av stora, oregelbundna fläckar på ljus
botten. Födan består av blad och kvistar,
huvudsaki. av akacieträd. I frihet äter den ej gräs,
eftersom den endast i en mycket obekväm
ställning med vitt utspärrade ben kan nå ned till
marken med läpparna. Vid tillgång på saftig
föda kan den länge undvara vatten.
Med ledning av hornens antal och
färgteckningen ha flera underarter uppställts, vilka i
regel sammanföras till en enda art, G.
(Camelopar-dalis) camelopardalis. Giraffen fanns fordom
på för den lämpliga ställen över hela Afrika s.
om Sahara men är numera utrotad längst i s.
Den lever i smärre flockar. I regel förflyttar
sig giraffen i avmätt passgång, vid flykt i
klumpig men på gr. av stegens längd ganska snabb
galopp. Såväl huden som klövarna äro
användbara, och köttet anses utmärkt. I fångenskap
trives den lätt.
Giral [^ira’l], José, spansk biokemist och
politiker (f. 1873). G. var före spanska
inbördeskriget prof, i farmakologi vid och rektor för
Madrids univ. Han var marinminister i Azana
i Diez’ regering 1931—33 och i Casares
regering 1936. S. å. var han en kort tid
ministerpresident, och 1937 blev han utrikesminister.
Efter inbördeskriget uppehöll sig G. i Frankrike
1939—40 och i Mexico 1940—45. Han bildade
i aug. 1945 den republikanska exilregering, som
i febr. följ, år provisoriskt tog säte i Paris.
Sedan de spanska exilpolitikernas försök att med
stöd av FN inleda en internationell politisk
aktion mot general Francos spanska regim
väsentligen hade misslyckats, avgick G. i jan. 1947.
Giraldès [fr. utt. $iraldä’s], Joachim
Albin Cardozo Cazado, portugisisk kirurg
(1808—75). Var bosatt i Paris och upptäckte
där 1857 det efter honom uppkallade G i r a
1-dèsska organet invid bitestikeln.
Giraldi Cinthio [d^iraÜdi tji’ntiå],
Giam-battista, italiensk författare (1504—73).
Författade bl. a. en samling av 100 noveller (”Gli
hecatommithi”, 1565), som varit en bland Shake-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
