Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giraldi Cinthio, Giambattista - Girandole - Girant - Girardin, 1. Delphine de - Girardin, 2. Émile de - Girardin, Marc - Girardon, François - Girardot - Girat - Giraud, Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’941
Girandole—Giraud
942
speares källor. G. var en lärd man utan
diktar-begåvning.
Girandole [^irädå’1], fr., örhänge med
ädelstenar; raketkista; flerarmad ljusstake.
Gira’nt [ji-], se Giro.
Girardin [^irardä’]. i) Delphine Gay de
G., fransk författarinna (1804—55). Hon
författade såväl dikter, samlade i ”Essais poétiques” (2
bd, 1824—26), som romaner, av vilka ”Le lorgnon”
(1832; ”Lorgnetten”, 1839), ”Marguerite” (1852;
”Margaretha el. den dubbla kärleken”, 1857) och
”11 ne faut pas jouer avec la douleur” (1855;
”Lek ej med smärtan”, 1860) äro de mest kända,
samt teaterstycken, ss. ”Lady Tartuffe” (1853;
uppf. i Stockholm s. å.) och ”La joie fait
peur” (1854; ”En farlig glädje”, 1857). Stor
uppmärksamhet väckte hennes under pseud.
Vicomte de Launay i La Presse 1836
—47 offentliggjorda ”Lettres parisiennes”
(samlade i 4 bd, 1857). — Litt.: H. Malo, ”Une
muse et sa mère. Delphine Gay de G.” (1925)
och ”La gloire du vicomte de Launay. Delphine
Gay de G.” (1926).
2) Émile de G., den föreg:s make,
publicist (1806—81). Han utgav 1827 en
självbiografisk roman, ”Émile”, kastade sig därpå med iver
in på journalistiken och utgav billiga
publikationer, som för den tidens förhållanden fingo en
oerhörd spridning. 1836 grundade han
dagbladet La Presse, som tack vare annonser och
af-färsreklam såldes för billigt pris, lockade med
romanföljetong och vann stor framgång. G:s
affärsjournalism ådrog
honom flera dueller;
i en sådan råkade han
dödligt såra Armand
Carrel. Fyra ggr
invaldes G. i
deputeradekammaren, men
hans mandat
godkändes först 1842. Under
februarirevolutionen
krävde han pockande
Ludvig Filips
abdika-tion, agiterade senare
för Louis Napoléons
val men blev efteråt
dennes bittre
mot
ståndare. 1867 uppsatte han La Liberté,
bedrev i denna en självständig, regeringsfientlig
politik och förde en våldsam kampanj mot
Preussen. 1870 blev han mera regeringsvänlig och
bekämpade under fransk-tyska kriget Gambettas
diktatur. 1872 köpte G. Le Petit Journal och
drev inom kort upp den till Frankrikes mest lästa
tidning; han bekämpade häftigt reaktionen 1877,
bl. a. i La France. G. var banbrytande inom
modern j ournalistisk teknik. — Litt.: Biogr. av
M. Reclus (1934).
Girardin [^irardä’], Franqois Auguste M a r c,
se Saint-Marc Girardin.
Girardon føirardä’], F r a n q o i s, fransk
skulptör (1628—1715). Efter studier i Paris och i
Rom, där han starkt påverkades av Berninis
riktning, blev G. en av den franska barockskulp-
Francois Girardon: Ludvig XIV, 1699. Bronskopia i
reducerad skala. Louvren, Paris.
turens mest typiska representanter. I
utsmyckandet av parken i Versailles deltog han under
Le-bruns ledning med ståtliga fontängrupper.
Konstnärligt främst står i Versailles den livfulla
reliefen ”Dianas bad”. Bland G:s arbeten för Paris
märkas Richelieus gravmonument i Sorbonnes
kyrka och Ludvig XIV:s pompösa ryttarstaty
för nuv. Place Vendöme, den senare förstörd
under revolutionen; ett litet bronsexemplar
finnes i Louvre.
Girardot [kirarÖå’t], stad i Colombia, vid övre
Magdalenafloden, 100 km v. s. v. om Bogotå;
omkr. 24,000 inv. Flodhamn, flygstation och
järnväg till huvudstaden. Kaffeplantager; stora
kreatursmarknader.
Girät [ji-], se Giro.
Giraud [$irå’], Henri, fransk militär (1879
—1949). G. tillfångatogs av tyskarna vid 1 :a
världskrigets början men lyckades fly, deltog i
striderna mot riffkabylerna 1925, blev general
1930, armékårchef 1936 och medl. av högsta
krigsrådet 1939. Vid krigsutbrottet s. å. var G. chef
för 7 :e armén, blev efter det tyska genombrottet
i maj 1940 chef för 9 :e armén men tillfångatogs,
innan han tillträtt befälet. G. lyckades 1942 fly
till Vichy-Frankrike, där han dock hölls under
bevakning. Vid den allierade invasionen av
Nordafrika i nov. 1942 erfordrades en chef för de
franska styrkorna, som kunde anses lämplig ur
allierad synpunkt. Härtill utsågs G., som dock ej
övertog makten förrän efter mordet på Darlan
24/iz 1942. I början av juni 1943 upprättade G.
(ordf.) tills, m. de Gaulle Franska befrielseut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
