Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gjutning - Gjutstål - Gjöe - Gjölbaschi - Gjöres, Axel - Gjörwell, 1. Carl Christoffer (publicist) - Gjörwell, 2. Carl Christoffer (arkitekt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Gjutstål—Gjörwell
16
att man på modellen medelst höga kanter av lera
avgränsar så stora partier, som kunna avformas
på en gång, varefter flytande gips övergjutes.
Sedan alla på detta sätt utförda formstycken äro
färdiga, sammansättas de till en fullständig
hålform, som omgives av en tjock gipsmantel,
vilken sammanhåller den. Hålformens innersidor
bestrykas därefter med fett el. såpvatten,
varefter den ställes upp och ned och gips ingjutes i
den. Sedan gipsmassan stelnat, borttages manteln,
och gipsavgjutningen
(gipsmodellen) är färdig. Denna kan därefter på rent
mekanisk väg genom punktering avbildas i
marmor el. också reproduceras i brons.
Gjutstål, järnlegering, som nyttjas för
framställning av stålgjutgods. G. har i regel lägre
kolhalt än gjutjärn, och dess
hållfasthetsegenska-per likna på grund av sammansättningen
smidesjärnets, på samma gång som det i viss mån även
besitter gjutjärnets lätthanterlighet vid
formgivning.
Gjöe [gö’e], dansk ätt, se Göye.
Gjölbaschi, antikens Trysa i landskapet
Ly-kien, by på Mindre Asiens s. kust. Här fann
Schönborn 1841 en storartad antik gravkammare
med rika skulpturer, sedan 1882 förvarade i Wien.
Gjöres, Axel, kooperatör, ämbetsman (f. 1889
11/n). Urspr. järnarbetare genomgick G. 1908—09
Brunnsviks folkhögsk. och blev därefter
butiksbiträde. 1913 knöts
han till Kooperativa
förbundet, där han
innehaft flera ledande
poster, bl. a. som red.
för Konsumentbladet
1918—33 och som sekr.
och chef för
organisa-tionsavd. 1926—38.
Sistn. år blev G.
ge-neraldir. och chef för
Kommerskollegium,
var 1940—41 ordf, i
Statens
priskontroll-nämnd och 1941—47
statsråd och chef
för Folkhushållningsdep. 1947—48 var han chef
för Handelsdep., varefter han återgick till
chefs-skapet för Kommerskollegium. 1943—50 var han
led. av F. K. och har dessutom anlitats för ett
stort antal utredningsuppdrag. G. har på de
utsatta posterna som folkhushållningsminister under
kriget och handelsminister under valutakrisen
förvärvat sig allmänt förtroende. — G. var 1927—38
och är sedan 1945 led. av Internationella
kooperativa alliansens styrelse. Sedan 1945 är han ordf,
i svenska föreningen Norden. Skrifter: ”Svensk
kooperation före åttiotalet” (1919),
”Konsumentkooperationen i Sverige” (1925), ”Cooperation
in Sweden” (1927; övers, till turk, och hebr.),
”Robert Owen och kooperationens uppkomst”
(1932; övers, till fi.), ”De kristna socialisterna
i England” (1937), ”Rochdaleminnet” (1944).
Gjörwell. 1) Carl Christoffer G.,
publicist (1731—1811), son till en officer,
Christoffer Feiff-Ehrensparre, som bekostade
hans studier i Åbo, Lund och Greifswald samt
en resa till Holland och Frankrike. 1751 bosatte
han sig i Stockholm, där han slöt sig till
herrnhu-tarna, för vilka han livet igenom bibehöll starka
sympatier. 1755 ingick han vid Kungl. bibi., där
han aldrig blev befordrad. Hans betydelsefullaste
gärning var publicistens, den historiske
samlarens och förläggarens. Sin publicistiska bana
hade han redan 1754 inlett med ”Bref om blandade
ämnen” (utkom i 12 n:r). Av största betydelse
blev tidskriften Svenska Mercurius (1755-—62
och 1763—65),
varmed han skapade
Sveriges första litterära
journal av mera
ingripande kulturell
betydelse. I sina
Allmänna Tidningar 1770
—73 blev G.
rojalis-mens förste öppne
försvarare och mest
energiske förkämpe i
pressen. Hans förnämsta
tidningsföretag blev
därefter den
fortsättning på Salvius’
Lärda Tidningar, som han
efter dennes död under olika titlar (Nya Lärda
Tidningar, Stockholms Lärda Tidningar,
Upp-fostringssällskapets Tidningar,
Uppfostringssäll-skapets Allmänna Tidningar, Allmänna
Tidningar) i en följd utgav 1774—90. F. ö. publicerade
G. en mängd kortlivade tidningar och tidskrifter,
historiska och biografiska samlingsverk m. m.
Bland dåtidens mest åt Frankrike orienterade
läsekrets kom G. tidigt att främja kännedomen
om den tyska förromantikens representanter,
särskilt den idylliske Gessner. Hans roll som kultur-,
litteratur- och vetenskapsreferent för utlandet får
ej underskattas, och Thorilds namn på G., ”de
lärda mödors patriark”, var väl funnet.
Resultatet av hans oegennyttiga och självuppoffrande
förlagsverksamhet motverkades av en bristande
affärsbegåvning, som ständigt försatte honom i
ekonomiska svårigheter. Trots sina motgångar
bibehöll G. ett glatt och förnöjsamt sinne. G:s
största tjusning ligger för eftervärlden i hans
brev, ofta präglade av godmodig humor och av
oskattbart värde för forskningen. Hans
vidlyftiga brevväxling förvaras i Kungl. bibi, och har
delvis avtryckts av honom själv (”Brefvexling”,
i—6, 1798—1810), O. Levertin (”Svenska
memoarer och bref”, 2, 1900), O. Sylwan (”En
Stockholmskrönika”, 1920) och A. Munthe (”Brev till
Fredrik Sparre 1768—1795”, 1939). — Litt.: O.
Levertin, ”Från Gustaf III :s dagar” (1896).
2) Carl Christoffer G., den föreg:s
son, arkitekt (1766—1837). Han utbildades under
Desprez samt i Rom i nyklassisk riktning och fick
utföra flera betydande arbeten i Stockholm, där
han 1803 blev stadsarkitekt, samt i
omgivningarna, vid Karlberg flyglarna och vid Haga
Drottningens paviljong och Ekotemplet. Hans
förnämsta verk är Garnisonssjukhuset på Kungsholmen,
uppfört i lugn värdighet och goda proportioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
