Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Glasfabrikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Glas
34
Glasblåsning.
glas. Glastegel, katedralglas (glatt
på ena, matt på andra sidan) och
trottoarglas s t e n äro avarter av råglas. T r å d g 1 a s
är ett i skivor med inlägg (armering) av
metall-trådsnät gjutet råglas, som har fördelen att, om
det spricker el. krossas, dock sammanhållas av
nätet, så att större skärvor ej falla ur.
Glasfabrikation. Tillverkning av g. sker vid
glasbruk i den s. k. glashyttan, som
inrymmer alla för glasets framställning och
beredning behövliga ugnar och anordningar. De
vanliga råmaterialen äro kiselsyra i form av
kvartssand (glassand) el. flinta, natrium såsom
vattenfri soda el. glaubersalt, kalium såsom
kaliumkar-bonat (pottaska), kalcium såsom marmor, krita
el. bränd kalk, bly såsom blyglete el. mönja.
Dessutom användas avfärgningsmedel för
åstadkommande av färglöst glas; sådana äro t. ex.
brunsten, arseniksyrlighet, salpeter och
nickel-oxidul. En viktig tillsats till de flesta
glassorter är ”krossglas”, skrot av sönderslaget g.
Nedsmältningen av den tillblandade glassatsen
sker i glasugnen, som är murad av högeldfast
material och vanl. uppvärmes med generatorgas.
Ugnen är antingen ordnad för smältning i ett
antal d e g 1 a r el. byggd med v a n n a, ett
enda stort smältrum, där lågan slår över den
inlagda satsen och smälter den ovanifrån.
Smältningen innefattar tre på varandra följ, moment:
glassatsens första nedsmältning, därefter
reningen, varunder de kemiska omlagringarna ske och
NF IX — 2
den åsyftade glasmassan bildas, samt slutligen
massans avkylning till den för förarbetning
lämpliga temp. Den färdiga glasmassans förarbetning
sker sedan på olika sätt. Vid tillverkning av
hålglas är det viktigaste verktyget sedan urminnes
tider glasblåsarpipan, ett fingertjockt,
omkr. i,5 m långt järnrör med munstycke av
trä. Med denna pipas ena ända upptages för
hand ur den något avkylda sega glasmassan en
glasklump av lämplig storlek, varefter arbetaren
inblåser luft i klumpen under ständig
omvrid-ning av pipan. Vid tillverkning av enkla
massartiklar formas klumpen under fortsatt
inblås-ning genom att nedsättas i en form av trä el.
järn. Konstföremål och artiklar, som tillverkas
endast i mindre skala, formas däremot för hand
med tillhjälp av enkla verktyg, ss. saxar, tänger
o. dyl., varvid förnyad uppvärmning företages
under arbetets gång, om så behöves. De formade
artiklarna inläggas i en kylugn, där de få
avsvalna på långsamt framförda vagnar el.
transportband. Det färdigblåsta glaset, framför allt
hushållsglaset, förädlas vidare genom s 1 i
p-n i n g och p o 1 e r i n g samt gravering
och etsning. Slipningen sker med tillhjälp
av roterande slipskivor, mot vilka glaset tryckes
under begjutning med sand och vatten. I regel
äro mönstren endast antydda, varför slipningen
ställer stora krav på arbetarens skicklighet.
Den ojämförligt största delen av allt g.
framställes numera i hel- el. halvautomatiska
maskiner. Formningen sker enl. olika metoder:
blåsning (flaskor, burkar, glödlampskolvar),
pressning (fat, skålar, accumulatorkärl,
dricksglas), dragning (fönsterglas och glasrör),
vals-ning (spegelglas, armerat g.). Den äldsta
helautomatiska flaskblåsningsmaskinen
är Owens-maskinen, som på sin tid betydde en
fullständig revolution inom glasindustrien.
Maskinen är uppbyggd som en karusell, på vilken
sitta en rad rörformar, som, då de passera
glas-vannan, doppas ned i glasmassan och suga upp
g. Ämnet överföres till en huvudform, i vilket
ämnet hänger, tills det överförts till
färdigformen, i vilken flaskan blåses upp med pressluft.
Owens-maskinens verkningssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
