Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gloucester (titel) - Gloucestershire - Głowackí, Aleksander - Glover, Terrot - Gloversville - Glovertorn - Gloxinia - Glozel - Glucinium - Gluck, Christoph Willibald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Gloucestershire—Gluck
64
inom denna lysande ätt var Gilbert de C 1
a-r e, ”den röde earlen” (1243—95); inom ätten
Clare förblev den till 1314.
Den förste hertigen av G. var konung Edvard
III :s yngste son, Thomas av Woodstock (1355
—97). Han fick hertigtiteln 1385 av sin brorson
Rikard II men reste sig året därpå mot denne
och var 1388—89 Englands verklige regent. G.
fängslades av Rikard 1397 och avlivades.
Därnäst gavs titeln 1414 åt Henrik IV :s fjärde
son, Humphrey (1391—1447). Han deltog i sin
bror Henrik V :s franska fälttåg och var efter
dennes död (1422) t. f. regent (protektor) i
England de tider, då den verklige regenten, hans bror
hertigen av Bedford, var frånvarande i
Frankrike. Han föll i onåd efter en uppseendeväckande
skilsmässa och ett nytt äktenskap samt dog i
fängelse.
Titeln hertig av G. gavs 1461 åt Edvard IV :s
bror Rikard, som konung Rikard III. Den
innehades vidare av Karl II :s i unga år avlidne bror
Henrik (1639—60) samt av William Henry (1743
—1805), yngre bror till Georg III, och av
William Henrys son William Frederick (1776—
1834), som 1816 blev g. m. Georg III :s dotter
Maria (1776—1857) och i samband därmed fick
titeln kunglig höghet. 1928 utdelade Georg V
värdigheten till sin 3 :e son Henry (f. 1900),
generalguvernör över Australien 1943—47, sedan
1935 g- m- Alice Montague-Douglas-Scott (f.
1901), dotter till hertigen av Buccleuch och
Queensbury; i äktenskapet ha fötts sönerna
William (f. 1941) och Richard (f. 1944).
Gloucestershire [glå’sta/ia], grevskap i s. v.
England, kring nedre Severn; 3,256 km2, c :a
850,000 inv. Kring Severn utbreder sig ett
bördigt, tättbebyggt lågland med fruktodling,
boskapsskötsel samt ylle- och bomullsindustri; mot
ö. övergår låglandet i Cotswold Hills med
vidsträckta betesmarker (fåravel) och mot v. i
Forest of Dean, där huvudnäringarna äro
kol-och järnbrytning samt skogsbruk. Huvudstad är
Gloucester, största stad Bristol.
Glowacki [glåva’tskji], Aleksander, polsk
författare under pseud. B o 1 e s la w Prus
(1847—1912). Han var en av Polens främsta
novellförfattare. Bland hans romaner märkas
”Pla-cöwka” (Förposten; 1884), en polsk bondes kamp
mot den tyska kolonisationen, ”Lalka” (Dockan;
1890), om idémotsättningarna mellan adel och
borgerskap, samt ”Emancypantki”
(Blåstrumporna; 1894).
Glover [gla’va], Ter rot Reaveley, engelsk
språkman och religionshistoriker (1869—1943),
lecturer först i Cambridge, sedan i Oxford. Han
utgav bl. a. ”The Jesus of history” (1917; sv.
övers. 1922), ”From Pericles to Philip” (1917),
”Jesus in the experience of men” (1921; sv. övers.
1925), ” Progress in religion” (1922),
”Herodo-tus” (1924), ”Paul of Tarsus” (1925; sv. övers.
1928), ”Democracy in the ancient world” (1927),
”The world of the New Testament” (1931),
”Horace” (1932) och ”The ancient world (1935).
G. var från 1924 ordf, i brittiska baptistunionen.
Gloversville [gla’vazvil], stad i staten New
Gloxinia.
York, U.S.A., 65 km n. v. om Albany; 24,000
inv. G. med omnejd är centrum för U.S.Ais
handskindustri.
Glovertorn [gla’va-], se Svavelsyra.
Gloxinia, trädgårdsnamn på Sinningia
spe-ciosa av fam. Gesneriaceae, en lågvuxen
brasiliansk ört med köttiga, håriga blad; blommorna
äro stora och praktfulla, med klocklik, vanl.
violett krona och sitta ensamma på långa skaft i
bladvecken.
Glozel [glåzä’l], ort i kommunen
Ferrières-sur-Sichon, s. ö. om Vichy, Frankrike,
världsbekant för en serie enastående fynd, som
framkom-mo 1924, bl. a. ett antal lertavlor med skrivtecken
av tidigare okänd art. Tack vare beledsagande,
daterbara föremål ansågos fynden härstamma från
en tidig del av yngre stenålder, men efter
ingående, sensationella undersökningar kunde
konstateras, att det rörde sig om en grov förfalskning.
Glucinium, se Beryllium.
Gluck [glok], Christoph Wi 11 ib ald,
österrikisk tonsättare och operareformator (1714
2/t—87 15/ii). Han studerade musik i Prag och
upptogs i furst Lobkowitz’ hem i Wien, sändes
sedan på dennes bekostnad till Milano och
utbildades där av Sammartini. 1741 fick han sin
första opera uppförd i Milano. Fursten medtog
honom sedan till London och Paris. Efter
återkomsten företog G. som kapellmästare för
Min-gottis teatertrupp en resa till Danmark och
Norge. Efter återkomsten gifte han sig med
Marianne Pergin och fick med henne en betydande
förmögenhet, som satte honom i stånd att mera
odelat ägna sig åt komponerande. Han skrev
operor för flera betydande scener i Italien. På I75°~
talet var han en för franska
opéra-comique-sce-nen i Wien ofta anlitad kraft. Sedan 1740-talets
slut hade han med allvar studerat det antika
dramat och strävat att i sin musik anpassa sig efter
den grekiska högpatetiska stilen. 1762 framträdde
han med en opera helt i den nya andan, ”Orfeo”,
till text av hovdiktaren Calzabigi. Han vann
många vänner men fick även många fiender, de
senare mest bland musikerna och dilettanterna.
Trots allt motstånd fortsatte han i den
antikiserande riktningen 1767 med ”Alceste” och 1770
med ”Paride ed Elena”. Den förra utgavs i tryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
