Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goebbels, Joseph - Goebel, Karl von - Goeben - Goeben, August - Goerdeler, Karl - Goes, Damião de - Goes, Hugo van der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Goebel—Goes
88
nalsocialistisk politiker (1897—1945). Han blev
1921 fil. dr i Heidelberg. Efter ett Hitlermöte i
München 1922 anslöt sig G. till N.S.D.A.P.
1925 blev han Geschäftsführer för partidistriktet
Rhein-Ruhr och var en kortare tid sekr. åt G.
Strasser. 1926 bröt G. med bröderna Strasser
och slöt sig till Hitler. Denne utsåg s. å. G.
till distriktsledare i Berlin. 1927 grundade han
tidskriften Der Angriff. 1928 blev G. medlem av
riksdagen och s. å. partiets rikspropagandaledare
samt i mars 1933 riksminister för ”folkupplysning
och propaganda”. På denna post vann han både
som organisatör och som talare stora framgångar
genom sin säkra instinkt för vad som verkar
på massan. Hans
metoder voro
hänsynslöst demagogiska. G.
var även president för
den av honom
grundade ”rikskulturkam-maren”. Han
samordnade alltid sin
verksamhet med och
underordnade sig helt de
beslut, som fattats av
Hitler. Hans
personliga förhållande till
denne var i regel gott.
Till övriga
nazistledare voro G:s relatio-
ner sämre. Dessa hade föga till övers för den på
gr. av kroppslyte (klumpfot) krigsoduglige,
intellektuellt lagde ”lille doktorn”. — Sedan de militära
framgångarna under 2 :a världskriget förbytts i
nederlag, blevo G:s uppgifter allt vanskligare.
Han sökte in i det sista stärka tillförsikten hos
det tyska folket och sporra det till nya offer
och kraftansträngningar, även sedan det totala
nederlaget redan var ett faktum. G. vistades vid
Hitlers sida under slutkatastrofen i Berlin. När
denne korade Dönitz till sin efterträdare som
”Führer”, rekommenderade han G. till
”rikskansler”. G. kvarblev emellertid i Berlin och begick
självmord jämte hustru och 5 barn. Av intresse
för nationalsocialismens historia före 1933 äro
G:s skrifter ”Kampf um Berlin” (1932) och
”Vom Kaiserhof zur Reichskanzlei” (1934).
Intressanta äro även de vidlyftiga
dagboksanteckningar, som nedskrivits efter G:s diktamen och
som efter den tyska katastrofen påträffats i
Berlin, behandlande delar av åren 1942 och 1943.
De ha emellertid endast utgivits i sammandrag
och urval (med noter av L. P. Lochner; da. övers.
1948).
Goebel [gö’-], Karl Eberhard von, tysk
botanist (1855—1932), en av den moderna
botanikens märkesmän, från 1891 prof, i München,
från 1889 utgivare av tidskr. Flora. G. var en
utomordentlig kännare av växterna som levande
varelser, deras (ontogenetiska) utveckling och
formbildning. Han var en av grundarna av en ny
vetenskap, den experimentella morfologien. Bland
hans arbeten må nämnas ”Grundzüge der
Systematik und speziellen Pflanzenmorphologie”
(1882), ”Pflanzenbiologische Schilderungen” (2
bd, 1889—93), ”Organographie der Pflanzen” (2
bd, 1898—1901, 3 :e uppl., 3 bd, 1928—33) och
”Wilhelm Hofmeister” (1924).
Goeben [gö’-], tysk slagkryssare (23,000 ton),
utgjorde jämte lätta kryssaren ”Breslau” vid 1 :a
världskrigets början tyska Medelhavsdivisionen
under befäl av vice amiral Souchon. 7 sept. 1914
avgick G. jämte ”Breslau” från Messina, tog
sig förbi de engelsk-franska
bevakningsstyrkor-na och inlöpte till Konstantinopel, varigenom
Turkiets anslutning till centralmakterna
påskyndades; den överlämnades till turkiska flottan och
fick då namnet ”Javus”.
Goeben [gö’-], August Karl Friedrich
Christian von, preussisk general (1816—80).
Han var 1835—36 officer vid ett preussiskt
infan-terireg., tjänade 1836—40 i karlistiska armén,
återinträdde 1842 i preussiska armén och blev
1863 brigadchef. Som sådan deltog han i danska
fälttåget 1864 och som divisionschef 1866 i
Main-arméns fälttåg i v. Tyskland. Vid fransk-tyska
krigets utbrott 1870 fick han befälet över 8:e
armékåren. Segern vid Spicheren 6 aug. var till
stor del G:s förtjänst. Jan. 1871 fick han befälet
över 1 :a armén och vann segern vid S :t Quentin
(19 jan.), vilken avgjorde fälttåget i n.
Frankrike. Han utgav skildringar från Spanien,
fälttåget 1866 och kriget i n. Frankrike 1870—71. —
Biogr. av G. Zernin (2 bd, 1895—97).
Goerdeler [gö’r-], Karl, tysk ämbetsman
(1884—1945), 1920 andre borgmästare i
Königs-berg, 1930 överborgmästare i Leipzig, 1934
riks-kommissarie för priskontrollen. Efter
nazistrevolutionen blev G. efter hand alltmer kritiskt
inställd till den nya regimen, och han trädde i
förbindelse med andra oppositionella element,
både civila och militära. Inför krigsutbrottet
1939 var han en av dem, som ivrigast ville skrida
till aktion, och under 2:a världskriget uppgjorde
han ständigt nya planer och arbetade på att
förmå generalerna till uppror. Hans många projekt
kommo emellertid ej till utförande. Han nämndes
i främsta rummet bland kandidaterna som
rikskansler efter Hitler, och vid kuppförsöket 20h
1944 var han designerad till posten. Efter
attentatet lyckades G. en tid hålla sig dold men
häktades i aug. i Ostpreussen. Han dömdes till döden
i sept. s. å. och avrättades i febr. 1945.
Goes [gå’if], Damiäo de, portugisisk
historiker, se Damianus a Goes.
Goes [Ifös], Hugo van der, nederländsk
målade (d. 1482). Han blev mästare i Gent 1467
och är näst bröderna van Eyck den konstnärligt
mest betydande och inflytelserike av alla
1400-talets målare i Nederländerna. Om hans liv är
föga bekant. Ett enda av hans verk är fullt
dokumenterat, det stora altare han utfört för
kyrkan Santa Maria Nuova på beställning av huset
Medicis agent i Brygge, Tommaso Portinari (nu
förvarat i Uffizigalleriet i Florens). Det kan
dateras till 1475 och utmärker sig genom sitt
stora format och genom motsv. monumentalitet
i anläggningen. En liknande storslagenhet
utmärker en målning med de tre konungarnas tillbedjan,
som från klostret Monforte i n. Spanien kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
