Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Wolfgang von - Goethe-Gesellschaft, Goethe- und Schiller-Archiv - Goethepriset - Goffrera - Gog - Goga, Octavian - Gogarten, Friedrich - Goggles - Gogh, Vincent van - Gogol, Nikolaj Vasiljevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Goethe-Gesellschaft—Gogol
95
naturstudier bilda grundvalen för hans
världsåskådning såväl som för hans estetik. I
mångfalden av konstnärliga skapelser är G.
ojämförlig, redan hans lyrik omfattar en hel värld av
motiv, stämningar, idéer och gestalter. Genom
G. blev tyskan ett världsspråk, och efter att som
ung ha hängivit sig åt att uttrycka sin
individualitet och som man ägnat sig åt sin sj älsutbildning
verkade han som äldre medvetet som sitt folks
lärare.
Litt.: Fullständigaste uppl. av G :s arbeten är
Weimaruppl. (143 bd, 1887—1919);
Propyläen-uppl. (45 bd, 1909—30) är kronologisk; ”G:s
Gespräche”, utg. av Biedermann (5 bd, 1909—n),
och J. P. Eckermanns ”Gespräche mit G. in den
letzten Jahren seines Lebens 1823—32” (3 bd,
utg. av Houben 1925; förk. sv. övers, s. å.) äro
mycket värdefulla. Centrum för G.-forskningen
är. G.-G esellschaft, bildat 1885, då G :s
siste ättling, sonsonen Walter von G.,
testamenta-riskt överlämnat all skriftlig kvarlåtenskap till
storhertiginnan Sofia av Sachsen-Weimar,
vilken upplät den till forskningen. För arkivet, som,
sedan även Schillers arvingar dit skänkt
dennes kvarlåtenskap, kallas G. -
und-Schiller-A r c h i v och varmed även flera andra tyska
skalders handskrifter införlivats, uppfördes 1896
en större byggnad. — Organ för G.-Gesellschaft
var först G.-Jahrbuch (1880—1913) och är
fr. o. m. 1914 Jahrbuch der G.-Gesellschaft. — I
Weimar äro G:s hus vid Frauenplan (G. - N
a-tionalmuseum), med bibliotek, samlingar
och inredning, och hans Gartenhaus i parken vid
Ilm statsegendom. En utmärkt bibliogr. (till
1913) finnes i Goedekes ”Grundriss zur
Ge-schichte der deutschen Dichtung” (3 :e uppl., IV,
2—4). Av nyare monogr. äro viktigast H. S.
Chamberlains (1912; 3 :e uppl. 1921), F. Gundolfs
(1916), E. Ludwigs 1920, Georg Brändes’ (1915),
E. Kühnemanns (1930), F. v. Biedermanns (1931),
Ph. Witkops (s. å.) och H. Böhms (1938); av
sv. skrifter om G. kunna nämnas sådana av
Ätter-bom, V. Rydberg, A. T. Lysander och Ellen Key.
A. Bergstrand har utg. en sv. urvalsuppl. av
G:s skrifter i 9 bd (1931—32).
Goethe-Gesellschaft [gö’ta-gazä’1/aft],
Goethe- und Schiller-Archiv [gö’ta- ont [-Ji’lar-arlf!’f],-] {+Ji’lar-
arlf!’f],+} se Goethe.
Goethepriset, litterärt pris, som staden
Frankfurt a. M., Goethes födelsestad, började utdela
1927; förste innehavare var Stefan George.
Goffrèra, genom pressning mellan uppvärmda
valsar med mönster giva tyger, papper, papp
m. m. en veckad och rynkad yta med inpressade
figurer o. dyl.
Gog, se Magog.
Goga [gå’-], Octavian, rumänsk politiker
och författare (1881—1938). G. var född i
Trans-sylvanien, deltog i den därvarande rumänska
na-tionalitetsrörelsen, flyttade 1914 över till
Rumänien, där han uppmärksammades som skönlitterär
förf, och politisk publicist. G. var ivrigt
verksam för Transsylvaniens förening med
Rumänien, och sedan denna förverkligats, invaldes
96
han i parlamentet, där han först anslöt sig
till Averescus folkparti. 1920—21 var han
kultusminister, 1926—27 inrikesminister, 1932 bröt
han med folkpartiet, bildade det antisemitiska
nationella bondepartiet, vilket 1935 genom
sammanslagning med en annan grupp omdanades till
Nationella kristliga partiet. Efter det liberala
valnederlaget 1937 blev han i dec. ministerpresident
i en regering, som till följd av bristande
parlamentariskt underlag och konung Karls
misstroende måste avgå redan efter 45 dagar, varunder
den sökt förverkliga G:s antisemitiska program.
Gogarten [gå’-], Friedrich, tysk teolog
(f. 1887). Han blev 1931 prof, i Breslau, 1935
i Göttingen. G. har varit en av den dialektiska
teologiens mest stridbara män, råkade i
principiell konflikt med Karl Barth (”Gericht oder
Skepsis. Eine Streitschrift gegen Karl Barth”,
1937) och anslöt sig för en tid till ”Tyska
kristna”. Bland hans uppmärksammade och
omdiskuterade skrifter märkas ”Die religiöse
Entscheid-ung” (1921), ”Von Glauben und Offenbarung”
(1923), ”Illusionen” (1926), ”Theologische
Tradition und theologische Ärbeit” (1927),
”Poli-tische Ethik” (1932), ”Weltanschauung und
Glau-be” (1937) •
Goggles [gåglz], eng., urspr. skyddsglasögon,
numera särsk. om glasögon av amerikansk typ,
hornbågade och med runda glas.
Gogh [holl. utt. kåg, fr. utt., brukat i
Sverige, gåg], Vincent Willem van, holländsk
målare (1853—90), en av den moderna
expressionismens grundläggare. Han var prästson,
försökte sig på olika banor, studerade teologi, var
anställd i bok- och konsthandel, var lärare och
predikant samt började måla och litografera
belgiska bondelivs- och proletärmotiv. 1886 flyttade
G. till Paris, tog där intryck av
impressionis-terna Pissarro och Seurat, vistades från 1888 i
Arles och dog som sinnessjuk. I Sydfrankrike,
där han mest målade landskap, blommor,
stilleben och porträtt, utvecklade han sitt eget
uttryckssätt, som innebar avståndstagande från
impressionismen, en schematiserande, koncentrerad
teckning, ett våldsamt patos i föredraget,
sjudande rörelse i form och uttryck, rena färger
av intensiv ljuskraft, uttryck för ett
stämnings-liv, uppjagat till bristningsgränsen. G. utförde
även en mängd raderingar. — G. är i Sverige
representerad i Nationalmuseum och Göteborgs
konstmuseum. — Av G:s utgivna brev märkas
de till brodern Theo (3 bd, 1914; sv. övers. 1939),
É. Bernard (1911) och R. van Rappard (1937;
eng. övers. 1936). — Litt.: Monogr. av bl. a.
G. Coquiot (1923), P. Colin (1925), H. Wilm
(1935), E. A. Jewell (1946), C. Nordenfalk (3 :e
uppl. 1947; med utförlig bibliogr.), F. Holmér
(1948). Planschverk, utg. av bl. a. J.-B. de La
Faille (1—4, 1928, revid. uppl. 1938;
standardverk), W. Scherjon & J. de Gruyter (1937), W.
Vanbeselaere (”De Hollandsche periode in het
werk van G.”, 1938).
Gogol [gå’galj], Nikolaj Vasiljevitj,
rysk författare (1809—52). Son till en förmögen
godsägare i Poltavaguvernementet, kom G. 1828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
