Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Golf (bollspel) - Golfströmmen - Golgata - Golgi, Camillo - Goliarder - Goliat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Golfströmmen—Goliat
106
tee), dels ett 80—500 m djupt spelområde
(through the green), över vilket slagen utföras,
samt dels en mindre inslagsplats (putting-green
el. endast green), där ”målet”, ett vanl.
metall-beklätt, cylindriskt hål av 10,8 cm vidd och
minst 10,2 cm djup, befinner sig, omgivet av
ett kortklippt gräsområde med 18,3 m radie.
Avsikten med spelet är att med minsta antal slag
driva bollen från utslagsplatsen i mål. Vid en
s. k. hål- el. matchtävling är det
antalet vunna ”hål”, vid slagtävling
slagantalet på hela banan, som är avgörande. Som
allmän regel gäller vid matchspel, att bollen
skall spelas från det läge den har efter ett slag,
eljest måste ifrågavarande hål uppgivas.
Ospelbar boll i vattenhinder får dock mot tillägg av
1 slag flyttas till lämplig plats i el. bakom
hindret. Vid förlust av boll el. vid slag utanför
banans gräns får ny boll mot belastning av 1
slag spelas om. Vid en slagtävling åter, där
uppgivandet av ett hål för tävlande omöjliggör
fullföljandet av spelet, äger denne rättighet att
mot tillägg av 2 slag flytta bollen bakåt till
annan plats. — G. spelas dels med trä-, dels med
järn-k 1 u b b o r, de förra huvudsaki. för långa
slag (driver [draiVa], brassie [brä’si] o. s. v.).
Järnklubborna, som ha kortare skaft, användas
vid kortare slag (upp till 170 å 180 m) samt vid
slag ur bunkers o. dyl.; de äro numera vanl.
numrerade (järn nr 1, 2 o. s. v.). På
inslags-platsen spelas med en s. k. putter [pa’ta] (järn
nr 9), ofta av aluminium. Den moderna
golf-bollen, haskellbollen, benämnd efter sin
amerikanske konstruktör, består av en vätskefylld
blåsa, omlindad med gummiband m. m. samt med
ett yttre ojämnt skal av guttaperka.
Maximi-vikten är 46 g och minimidiam. 41 mm.
Klubborna m. m. förvaras vanl. i en avlång
golfväska, som ofta bäres av en medhjälpare,
benämnd caddie [kä’di]. — Litt.: A. Mitchell,
”Essentials of g.” (1927; sv. övers. 1928);
T. H. Cotton, ”G.” (1931); R- S. Francis, ”G.,
its rules and decisions” (1937) samt ”Sv.
golfförbundets spelregler för g.”.
Golfströmmen, en havsström, som utgår från
v. sidan av den väldiga Sargassovirveln. Den
kan följas från Karibiska havet genom
Mexikanska golfen, därav namnet, och genom
Florida-sundet längs amerikanska kusten till Kap
Hatteras. Därifrån går den, på grund av
jordrotationens mot höger avböjande kraft, ut till
havs, sneddar över Atlanten, passerar mellan
Skottland och Island upp mot Norges västkust,
som den följer ända till Barents hav och
Spetsbergen. Enstaka avsnitt ha fått särskilda namn,
ss. Floridaströmmen genom
Floridasun-det, Golfströmmen (i inskränkt
bemärkelse) längs nordamerikanska kusten, G o 1
f-strömsdriften tvärs över Atlanten på
400 å 500 n. br. samt därefter Atlantiska
strömmen; men bruket av dessa o. a. namn
är, utom i fråga om ”Floridaströmmen”,
växlande. Bland utgreningar, vilka icke räknas till
G., märkas en n. v. om Skottland i riktning mot
Island och en sydgående längs Portugal samt
enl. Nansen en annan sydgående ström förbi
Azorerna. Likaså mottager G. på sin väg
betydande tillflöden, bl. a. från Antillströmmen,
som n. om Bahamaöarna förenar sig med
Floridaströmmen. I Floridasundet för G. 25 mill.
m3 vatten i sek. Där är G:s hastighet upp till
2,5 m per sek. Temp. är i årsgenomsnitt i
Floridasundet 26°, vid Nova Scotia 200.
Golf-strömsvattnet skiljer sig genom hög temp., stor
salthalt och djupblå färg från det omgivande
havsvattnet, vilket bildar en skarpt markerad
bädd, vari G. framflyter. Dess varma vatten
uppvärmer den överliggande luften, vilken sedan
avger detta värme åt Europa, vars vinterklimat
därigenom mildras. De fysiska orsakerna till
G. äro endast ofullständigt utredda. Säkert är,
att de väsentligen äro att söka i vindens
omedelbara verkan, i det lättare (varmare el.
mindre salthaltiga) vattnets strävan att utbreda
sig över det tyngre samt i jordens rotation.
Golgata [gå’l-], grek, (av aram. golgolta,
skalle, ”huvudskalleplatsen”), den plats invid
Jerusalem, där Jesus korsfästes.
Golgi [gå’ld$i], Ca mil lo, italiensk histolog
och patolog (1844—1926), prof. 1876 i histologi
och 1881 i allmän
patologi i Pavia. G:s
flesta arbeten gälla
nervsystemets finare
anatomi. Medelst en
av honom uppfunnen
metod (impregnering
med kromsilver) kunde
G. studera
nervcellerna med deras utlöpare
noggrannare och
fullständigare än någon
före honom. G. och
Ramon y Caj al
delade 1906 Nobelpriset i
medicin. — G. vann
även rykte genom sina undersökningar av
malariaparasiternas utveckling.
Golia’rder, medeltida namn på kringvandrande
klerker och studenter. Namnet härledes av en
fantasifigur, Golias, firad som g:s skyddspatron.
Göliat, en filisteisk jätte, för vars besegrande
sagan låter Saul utlova sin dotter som lön.
/sotermer
föryfi/attnets
artiga mec/ef
temperatur
Golfström
-mens ungefärliga /nn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
