Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goncourt, Huot de, Edmond och Jules - Goncourtakademien, Académie Goncourt - Gond - Gondal - Gondar - Gondinet, Edmond - Gondol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Goncourtakademien—Gondol
114
Edmond och Jules de Goncourt omkr. 1852.
Guimard (1893). I nära samband med bröderna
G:s ”upptäckt” av 1700-talet stod deras intresse
för den japanska konsten, varigenom de givit
värdefulla uppslag åt fransk konst och
konstindustri. Från de historiska studierna drevos
bröderna G. in på skönlitterärt författarskap.
De begagnade därvid samma dokumentariska
metoder. De skapade så vad de själva kallade ”le
roman documentaire” och förberedde därmed
naturalismen. Gärna behandlades onormala och
sjukliga fall, alltid med en kvinna som
huvudperson; deras romankonst har karakteriserats som
en”clinique de 1’amour”. I ”Les hommes de
lett-res” (1860; omtryckt under titeln ”Charles
De-mailly”, 1868) skildras modernt författarliv och
huru en intelligent man går under för en banal
och hjärtlös kvinna; ”Renée Mauperin” (1864;
sv. övers. 1902) ger en ny typ av den unga
borgarflickan; ”Germinie Lacerteux” (1864; sv.
övers. 1923) är en kriminalstudie; ”Madame
Gervaisais” (1869) handlar om en filosofiskt
bildad världsdams övergång till katolicismen. Stort
uppseende väckte det högst intressanta
memoarverket” Journal des Goncourt”, I—IX (1887—
96; ett litet urval utg. i sv. övers. 1927),
dagboksanteckningar från 1851 till 1895, innehållande
livfulla skildringar av deras samtida, ofta ej så
litet indiskreta. — Litt.: A. Delzant, ”Les G.”
(1889); P. Sabatier, ”L’estéthique des G.”
(1920); F. Fosca, ”E. et J. G.” (1941). O.
Le-vertin, ”Essayer”, II (1907); J. Mortensen,
”Likt och olikt” (1908).
Goncourtakademien [gåkö’r-], Académie
Goncourt, grundlädes genom Edmond de
Goncourts (se d. o.) testamente av 1896 och
skall enl. detta bestå av 10 medl., var och en
med en årslön, och utdela ett pris årl. till det
märkligaste prosaarbetet. 1903 trädde
akademien i verksamhet. Av de tio medlemmarna, som
ej få tillhöra Franska akad., utsåg stiftaren
själv åtta. Akademien blev en högborg för de
officiellt illa sedda naturalisterna.
Goncourt-priset (Prix Goncourt) tillhör de mest
eftertraktade litterära belöningarna, sedan med dess
hjälp betydande talanger dragits fram i
offentlighetens fulla ljus.
Gond, ett av dravidafolken i Främre Indien.
Gonderna räkna mer än 3 mill., därav omkr.
2 V2 mill. i Centralprovinserna och omkr. 750,000
i Centralindien samt Behar och Orissa. De nuv.
g. synas utgöra endast en spillra av ett en gång
större folk, som genom ständigt fortskridande
hinduisering till stor del berövats sin etniska
egenart. I varje fall utgick från g. den berömda
rajputklanen Candela i Kalinjar, i Bundelkhand,
som alltifrån 700-talet behärskade stora delar av
Centralindien, tills den kuvades av Qutb al-Din
Aibek (1203); Candela utgör ännu en av de mera
betydande rajputklanerna. G. bevarade till stor
del sin självständighet ända tills de på
1700-talet undertrycktes först av maratterna och sedan
av engelsmännen. Flertalet g. äro numera
åkerbrukare; en del stammar äro ”vilda” och
livnära sig av jakt och fiske. Svenska missionärer
(Evang. fosterlandsstiftelsen) verka bland g.
sedan 1877. — G:s språk, gondi, tillhör
dravida-familjen och visar närmast släktskap med den
grupp, som företrädes främst av tamuliskan
och kanaresiskan.
Gondal, stat inom Indiska unionen, i det inre
av Kathiawarhalvön; 2,652 km2, 245,000 inv.
Spannmåls- och bomullsodling. Huvudstaden
Gondal (31,000 inv.) har järnväg till Rajkot.
Gondar [gå’n-], stad i n. Etiopien, 40 km
n. om Tanasjön på en basalthöjd 2,270 m ö. h.;
c:a 22,000 inv.; huvudstad i prov. Amhara. G.
blev i början av 1500-talet kejserlig
residensstad, som under 1700-talet beräknas ha varit
minst dubbelt så stor som nu. En kejsarborg
från 1600-talets mitt kvarstår som ruin. G. har
många kyrkor och kloster samt teologskolor.
Arbeten i guld, silver, elfenben och läder
utföras i höga kvaliteter. 27/n 1941 kapitulerade
här de sista italienska styrkorna för
engelsmännen. — Se bild 6 å pl. vid Etiopien.
Gondinet [gådinä’], Edmond, fransk
dramatiker (1828—88). G. vann sin första stora
framgång med verskomedien ”La cravate
blanche” (1867; ”Den hvita halsduken”, 1868),
försökte sig sedan inom de flesta skådespelets
arter, från operan ”Le roi l’a dit”, med musik
av L. Delibes (1873), och femaktsdramat
”Libres!” (1874), ”Les grands enfants” (1880;
”Stora barn”, s. å.) och ”Un parisien” (1886;
”En parisare”, s. å.) till vådeviller och farser.
Gondol [gåndå’l] (it. go’ndola). 1) Lätt
farkost för ett fåtal passagerare, i Venedig
mycket använd intill senaste år, då g. börjat ersättas
med motorbåtar. En g. är relativt lång och
smal med skarpa, högt uppdragna stävar, vid
dessa försedd med ett litet däck, där gondol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
