- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
127-128

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gorkij (Nizjnij-Novgorod) - Gorkij, Maksim (Pesjkov, Aleksej Maksimovitj) - Gorkijområdet (Nizjnij-Novgorodområdet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

127

Gorkij—Gorkijområdet

128

ger även den efter Molotov uppkallade, jättelika
automobilfabriken, vilken i juni 1943 utsattes
för förödande tyska bombanfall. Kärnan i G:s
industriella utveckling ha varit de 1849 grundade
Sormovoverken för flodtrafikfartyg, som 1894
kompletterades med lokomotivfabrik. G.
grundades 1221 och blev snart tack vare sina ypperliga
kommunikationer en viktig handelsplats och
strategisk utpost; 1392 införlivades det med
stor-furstendömet Moskva. I början av 1600-talet var
G. Rysslands mest blomstrande stad. Den
bekanta Nizjnij-Novgorodmässan flyttades hit från
Makarev 1816; den fick en enorm omfattning och
var Rysslands förnämsta handelscentrum.
Mässan upphörde fr. o. m. 1930. G:s stora hamn
kan trafikeras av fartyg upp till 3,000 ton. I
övre staden, som är den äldsta, ligger Kreml
(borgen), färdig i början av 1500-talet, omgiven
av en mur med 10 tom; Kreml är nu säte för
Gorkijområdets administrativa myndigheter; här
ligger också bl. a. katedralen Archangelskij sobor
från 1227. F. ö. må nämnas Georgskyrkan i rysk
barock från slutet av 1600-talet samt f. d.
riksbanken, en av G :s vackraste byggnader, nu
äm-betslokaler. Nedre staden närmast flodstränderna
är G:s kommersiella centrum. Här märkes
Stro-ganovkyrkan i rysk barock (1719). G. har univ.,
grundat 1918, ekonomiskt-industriellt samt
pedagogiskt inst., konst- och kulturhistoriskt museum,
bibi., opera och rundradiostation.

Gorkij [gå’rjkaj], Maksim, pseud. för
Pesjkov, Aleksej Maksimovitj, rysk
författare (1868 28/s—1936 18/e). Son till en
hantverkare i Nizjnij-Novgorod (Gorkij), kastades
G. nioårig ut i ett på brokiga och bittra
erfarenheter rikt vagabondliv (jfr pseud. Gorkij, ”den
bittre”). Som rallare i Tiflis publicerade han i
en tidning där 1892 sin debutnovell; protegerad
och handledd av författaren Korolenko,
offentliggjorde han 1895 i
dennes tidskrift
Russkoj e Bogatstvo
novellen ”Tjelkasj”,
inledningen till hans
litterära berömmelse. I
snabb takt följde
sedan eri rad noveller,
1898 samlade i
bokform; snart därpå
framträdde han också
som romanförfattare
och dramaturg, främst
med det över hela
världen uppförda
dramat ”Na dnje” (På

bottnen; ”Natthärbärget”). Skildrande sina
landsvägsriddare som ett slags övermänniskor, vilka
mitt i sin misär känna sin kraft och sitt
människovärde och föraktfullt avskudda sig alla borgerliga
och moraliska bojor och band, uppställer G. dem
och deras levnadsfilosofi som föredöme för det
försumpade samhället i övrigt, vars olika klasser
han gisslar. Dessa arbeten gjorde jättesuccés.
Utan att fästa sig vid att skildringarna ägde
ganska måttligt litterärt värde och att bilden av dessa

ryska nietzscheanska landsvägsfilosofer
naturligtvis ägde ytterst ringa porträttlikhet,
fascinerades utlandet för ett ögonblick av dessa glimtar
ur en ny och egenartad värld. De obändiga men
något vaga revoltstämningar, som karakterisera
den debuterande G., blevo småningom
kanaliserade inom det marxistiska partiprogrammets
bräddar. G. kom i nära kontakt med den ryska
socialdemokratien, 1901 publicerade han
revolutions-hymnen ”Stormsvalan” i den marxistiska
tidskriften Zjizn (vilket föranledde dess
indragning) och redigerade revolutionsåret 1905 dess
fortsättare Novaja Zjizn. Sedan G. efter
åtskilliga polistrakasserier 1906 måste lämna Ryssland
och småningom slagit sig ned på Capri, ställde
han sin penna helt till arbetarrörelsens tjänst och
författade en rad sociala romaner (den största
är ”Mat”, En mor, 1907), icke blott föga
övertygande i sina skildringar av det genom
revolutions-idéerna pånyttfödda ryska samhället utan också
tråkiga, torra och deklamatoriska med
schablonmässig människoteckning. Av större värde var
hans 1913 utgivna, utmärkta självbiografiska
berättelse ”Min barndom” (sv. övers. 1915). Vid
krigsutbrottet återkommen till Ryssland,
bekämpade G. efter revolutionen till en början
bolsje-vikernas terror men ställde sig snart till deras
disposition och nyttjades av dem som ett slags
kulturell galjonsfigur. Han gjorde då en del
insatser för att rädda hotade kulturella värden
och stödja nödställda kulturrepresentanter. 1921
bosatte sig G. i utlandet, först i Tyskland, sedan
i Italien. 1928 återvände han till Ryssland. 1932
blev han ordf, i den sovjetryska
författarorganisationen. — G:s självbiografiska skildring,
som legat till grund för en serie filmer,
fortsattes 1917 med ”Bland människor” (sv. övers.
”Ute i världen”, 1918) och den under
utomlands-vistelsen 1922 skrivna ”Mina universitet” (1923;
sv. övers. 1925), lika medryckande som
inled-ningsverket ”Min barndom”. Hans 1919 utgivna
”Minnen” (skildringar av Tolstoj, Tjechov,
And-rejev o. a.) visa honom ävenledes som en
människokännare av stora mått och en egenartad, i
sin stil klassisk prosakonstnär, likaså hans
”Fragment ur min dagbok” (1924). Efter att ha
utnyttjat sina minnen, vände sig G. åter till romanen
med ”Artamonovs” (1925; sv. övers. 1936—37),
en borgerlig släktroman, och ”Klim Samgins liv”
(3 bd, 1927—32). — G :s samlade verk ha utgivits
i 30 bd i Berlin 1923—27. På sv. föreligga utom
redan nämnda övers. ”Provokatören” (1946) och
”Husbonden” (1948). — Litt.: Talrika monogr.
finnas på tyska, bl. a. av Gruzdev (övers, från
ryskan, 1928).

Gorkijområdet [gåTjkoj-], ry. Gorkovskaja
oblast, tidigare
Nizjnij-Novgorodområ-d e t, administrativt område i mell. och ö. delen
av europeiska RSFSR; 89,200 km2, 3,9 mill. inv.
G. utbreder sig på ömse sidor om Volga. I n. och
n. ö. delen härska skogsbygder med linodling, i
s. ö., s. om Volga, tätbebyggda spannmåls- och
potatisodlingsområden, och i s. v., i
Balachna-Gorkij-Murom-regionen, ligger det s. k.
Oka-metallindustriområdet. Av totalbefolkningen bo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free