Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gothem - Goticism - Gotiglacialtiden - Gotik, gotisk stil - Kyrklig byggnadskonst - Skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Göticism—Gotik
136
har åker. Bland fornminnena märkas s. k.
kämp-gravar och vid Busarve en bygdeborg. Kyrkan
färdigbyggd omkr. 1230. Märklig korstol från
1300-talet. Kastal i ruiner strax v. om kyrkan.
Ingår i G:s och Norrlanda pastorat i Visby stift,
Medelkontraktet, tillhör storkommunen Dalhem.
Gotici’sm, se Göticism.
Gotiglaciältiden, geol., den period av den sista
landisens avsmältning i Skandinavien, varunder
isranden drog sig tillbaka från s. Skåne till mell.
Sveriges ändmoränstråk. Enl. De Geers tidsskala
förlägges g:s början till omkr. 16,000 år f. Kr.
och dess slut vid omkr. 8,000. G:s klimat var i
huvudsak arktiskt.
Gotik, gotisk stil, med huvudsaklig
hänsyn till byggnadskonsten även kallad
spets-b å g s s t i 1, den konststil, som härskade i
västerlandet under medeltidens senare del (i n.
Frankrike ung. från 1100-talets mitt, i andra trakter
senare, i Sverige från omkr. 1200-talets mitt)
och som efterträddes av renässansen. Namnet,
som urspr. åsyftade all ”barbarisk”, icke antik
el. antikiserande konst, har först under
1800-ta-let kommit att brukas om allenast den yngre
me-deltidskonsten.
Kyrklig byggnadskonst. Den gotiska
arkitekturen uppstod och nådde sin rikaste utveckling vid
de stora katedralbyggena. Den är efter antiken
och före 1800-talet den enda radikala
nyskapelsen inom arkitekturens historia; ur ren
konstruk-tionssynpunkt kan man betrakta den som en
storslaget djärv och konsekvent ingenjörskonst.
Byggnadsstommen utgöres av ett system av
smärta pelare, som i alla riktningar förenas av
valvbågar, vilkas tryck motväga varandra el., där de
äro riktade mot byggnadens yttre, upptagas av
strävpelare och strävbågar. Efter strävbågens
uppfinning vid 1100-talets slut kunde ett
dylikt systèm med full stabilitet uppdragas till
en höjd, som med motsv. lätthet och
materialknapphet ånyo uppnåtts och överträffats först
Gotiskt strävsystem.
Från katedralen i Amiens.
Vimperg.
Krabbor.
Korsblomma.
av 1800-talets järnkonstruktioner. Väggarna
kunna betraktas som lätta skärmar, som delvis
utfylla mellanrummen mellan pelarna utan att
stödja eller bära något; tornmurar och
murpartier vid inåtgående hörn ha dock ofta en
stödjande funktion, som med samma effektivitet
kunnat fyllas av strävpelare. Sträckmurarna, som
vila på valvbågarna och bära taken, äro de enda
genomgående murdelar, som ha statisk uppgift.
Över de rektanglar och polygoner, som bildas av
valvbågarna, spännas lätta kryssvalv på ribbor,
slagna korsvis mellan pelarna, vilka upptaga
valvets vertikala tryck, medan det horisontala
mot-väges av strävbågarna. Genom kraftig
profilering av bågar och ribbor framhäves dessas
huvudriktning och minskas reellt men ännü mera
skenbart deras massa. Pelaren, i äldre byggnader
cylindrisk, utformas fr. o. m. 1200-talet ofta som
en knippa av smala kolonner (k n i p p e p e 1
a-r e), motsvarande var sin av de i pelaren på olika
höjd sammanlöpande bågarna och ribborna.
Fönstren, som i äldre byggnader voro odelade
och icke upptogo hela vidden av ytterväggarnas
valvbågar, ökades på 1200-talet till största
möjliga vidd samt fingo mellanposter och rosverk.
Den yttre dekorationen, i äldre byggnader helt
sparsam, koncentrerades på 1200-talet till
strävpelare, murkrön, västfasad och torn, utvecklades
under nästa årh. till slösande rikedom (decorated
style i England) och under 1400-talet till
fantastisk, rörlig och irrationell prakt, lör vilken de
böljande, flamliknande linjerna i fönstrens
rosverk (flamboyantstil) äro karakteristiska.
Bland dekorationsmotiven märkas f i a 1 e r,
bal-dakinformade el. massiva miniatyrtorn, mestadels
anbragta som krön på strävpelare, v i m p e
r-g e r, genombrutna gavlar över fönstren och
portaler (vanliga först på 1300-talet), krabbor,
stiliserade blad, som i rader tyckas krypa uppför
gavelkonturer m. m., och korsblommor,
anbragta som krön på spiror och baldakiner. I det
yttre samlas dekorationen främst kring
ingångarna, särskilt på den nästan alltid tornprydda
väst fasaden.
Skulptur. Den dekorativa skulpturen på
pelar-kapitäl, friser m. m. antager under 1200-talet
realistiska växtformer, till vilka fantasifulla, ofta
humoristiska eller groteska figurmotiv (särskilt
i exteriörens vattenkastare m. m.) ansluta sig. —
Monumentalskulpturens främsta uppgift vid sidan
av kultbilderna var länge portalutsmyckningen;
under 1300-talet fick också gravskulpturen stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
