Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gouda - Goudron - Gouge - Gough, Sir Hubert - Gough, Hugh - Goughön - Goujon, Jean - Gould, Benjamin - Goulette, La - Gounod, Charles - Gouraud, Henri Joseph Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Gouda—Gouraud
160
Jean Goujon:
Käll-nymf. Relief på
Fon-taine des innocents.
Louvren, Paris.
Gouda [kau’da], stad i nederl. prov.
Sydhol-land, vid Gouwes förening med Hollandsch Ij sel;
39,000 inv. G. har ålderdomligt utseende med
stadshus i sengotisk stil från omkr. 1450. Livlig
handel med ost (”Goudaost”) och svin. — G. var
stad redan på noo-talet och på 1700-talet vida
känt för sina lerpipor.
Goudron [godrå’], fr., tjära; även namn på
beckartade el. tjärliknande impregnerings- och
bestrykningsämnen, framställda genom
sammansmältning av asfalt och destillationsåterstoder av
mineraloljor, brunkolstjära o. dyl.
Gouge [gö$], fr., kir., urholkad mejsel,
vilken nyttjas vid benoperationer.
Gough [gåf], Sir Hubert de la Poer,
brittisk militär (f. 1870). Han blev officer vid
kavalleriet 1889 och brigadgeneral 1911. Under
1 :a världskriget befordrades G. 1916 till
generallöjtnant, adlades s. å. och anförde juli 1916—
mars 1918 5 :e armén på västfronten. Han deltog
med denna i Sommeslaget 1916 och i striderna
vid Yperen 1917, varvid hans befälsföring skarpt
kritiserades; 1 mars 1918 måste han vid Somme
med stora förluster vika för den tyska offensiven
och miste då sitt befäl. G. var 1919 chef för
brittiska militärmissionen i Lettland och tog 1922
med generals rang avsked ur aktiv tjänst. G. har
utg. ”The fifth army”
Gough [gåf], Hugh,
Viscount G., brittisk
fältherre (1779—1869). Han
utmärkte sig 1809 under
Wellington i Spanien,
adlades 1815, blev
generalmajor 1830, var 1841—42
överbefälhavare i kriget
mot Kina och blev 1842
ba-ronet. 1843 blev G.
överbefälhavare i Indien,
besegrade dec. s. å. maratterna
vid Maharajpur och vann
1846 över sikherna den
avgörande segern vid
Sobra-on. Han blev s. å. pär.
Även i andra kriget mot
sikherna förde G. befälet,
bl. a. i den blodiga striden
vid Chilianwala (13 jan.
1849), och besegrade dem
i grund vid Gujarat (21
febr. s. å.). G. blev nu
viscount och 1862
fältmarskalk. — Monogr. av R.
S. Rait (2 bd, 1903).
Goughön [gå’f-], eng.
Gough Island, ö,
tillhörande ögruppen Tristan da
Cunha.
Goujon [go^å’], Jean,
fransk skulptör (d. före
1568). G. var huvudsaki.
verksam i Rouen, Écouen
och Paris, utvandrade 1562
till Bologna. Bland hans
mera betydande verk märkes gravmonumentet
i domkyrkan i Rouen över hertig Louis de
Brézé. I Paris utförde G. dekorativ skulptur
i Louvren, bl. a. fyra karyatider, samt de
berömda relieferna med nymfer o. a. till Fontaine des
innocents. En Dianagrupp av marmor i Louvren
härstammar från en brunnsöverbyggnad på
slottet Anet, där G. var verksam på 1550-talet. Ung.
samtidigt förestod G. bildhuggarna i Louvren. —
G:s slanka, mjukt och elegant modellerade
kvinnofigurer visa mästarens påverkan av antik
formlära; hans självständiga uppfattning av denna och
av den franska sengotiken har gjort, att han
anses som Frankrikes störste skulptör under
renässansen. — Litt.: H. Vollmer, ”Jean Goujon und
die französische Renaissance-Skulptur” (1923).
Gould [göld], Benjamin Apthorp,
amerikansk astronom (1824—96). Under hans ledning
företogs 1866 den första transatlantiska
längdbestämningen mellan Europa och Amerika. 1855—
59 var G. dir. för Dudleyobservatoriet i Albany.
1868—84 var han chef för ett av honom anlagt
observatorium i Cördoba i Argentina.
Goulette, La [la golä’t], uthamn till Tunis.
Gounod [gonå’], Charles Franqois, fransk
tonsättare (1818—93). Han studerade vid
konser-vatoriet och erhöll Rompriset 1839. I påvestaden
greps han av
hänförelse för kyrkan och
ville bli munk. Genom
Mendelssohns syster
Fanny fördes han åter
till musiken. På
1840-och 1850-talen
komponerade han mest
kyrkliga verk. Med operan
”Le médecin malgré
lui” (1858) vann han
en genomgripande
framgång, och året
därpå uppfördes hans
mest kända och även
främsta verk, ”Faust”.
Av de sedan givna märkas 1860 ”Philémon et
Baucis” och 1867 ”Roméo et Juliette”. Även
solosånger och körverk vunno allmänt erkännande
överallt i Europa. Av G:s oratorier, en
konstform, som han omhuldade, märkas ”Rédemption”
(1882) och ”Mors et vita” (1885). G:s musik är
närmast en efterklang av romantiken. Han älskade
den milda, trånande melodien, den veka
känslo-sången och lyckades därför i sina operor bäst
med att teckna kärleksscenerna. — Hans
självbiografiska anteckningar utkommo 1875 och 1896.
Biogr. av J. G. Prod’homme och A. Dandelot
(2 bd, 1911).
Gouraud [gorå’], Henri Joseph
Eugène, fransk general (1867—1946). Han blev
officer vid infanteriet 1890 och utmärkte sig bl. a.
i Franska Sudan. 1910 sändes han till Marocko,
blev sept. 1914 chef för 10 :e divisionen, kämpade
i Argonnerna och blev jan. 1915 chef för
kolonialarmékåren (Champagne). Maj 1915
efterträdde han d’Amade som chef för de franska
trupperna vid Dardanellerna, där hans högra arm måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
