Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grammofon - Grammofonindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Grammofonindustri
184
Grammofon från 1890-talet enl. Berliners patent.
bättringar äro en akustiskt tillfredsställande tratt,
bättre nålföring vid avspelning av skivor (båda
omkr. 1924) och (omkr. 1926) återgivning med
s. k. pick-up (nålmikrofon), förstärkare med
elektronrör och högtalare. Mest betydelsefull är
dock övergången till inspelning av
grammofonskivor på elektrisk väg (från 1925).
Tillverkningen av grammofonskivor tillgår i
stort sett på följ. sätt. Ljudupptagningen sker
genom en el. flera mikrofoner, placerade i
konsertsal el. studiolokal, liknande dem, som
användas vid radioutsändningar. Mikrofonen är
ansluten till en förstärkare med elektronrör. De genom
ljudet i mikrofonen framkallade elektriska
impulserna ledas genom förstärkaren till en på
magnetisk princip byggd graverdosa, försedd med
safirspets. Denna spets skär ett spiralformat,
grunt spår i en rund skiva av en speciell
vax-blandning. Skivan roterar med konstant
hastighet (vanl. 78 varv/min). De olika ljuden påverka
genom mikrofon, förstärkare och elektromagnet
det ljudupptecknande stiftet. Detta avviker, styrt
av de skiftande strömimpulserna, från sin
vilo-ställning och skär då i vaxet ett icke rent
spiralformat spår. Detta förskjutes i stället något
åt endera sidan (som en flodfåra). Flodfårans
form motsvarar ljudvibrationerna. Av vaxplattan
framställes på galvanoplastisk väg en ”fader”
i koppar (negativ). Av denna framställes en
”moder” (positiv) i metall, som alltså motsvarar
vaxet. På denna ”moder” göras, likaså
galvano-plastiskt, ”söner”, de s. k. ”matriserna” (negativ)
i metall, som användas vid pressning av de
slutliga skivorna. Materialet till vanliga svarta
grammofonskivor utgöres av en mycket finkornig
blandning av schellack (18—22%), som är den
värdefullaste beståndsdelen, och vissa hartser,
bl. a. kopal, samt diverse fyllnadsmaterial.
Enklare skivor innehålla stora mängder skiffermjöl,
som ger hög brusnivå och nedsliter stiften mycket
snabbt. Moderna, högklassiga skivor utföras av
vinylite, en genomskinlig termoplast. — En typ
av skivor, som är färdig för uppspelning genast
efter inspelningen, är de s. k. lackskivorna. Dessa
bestå av ett tunt lager lack (vanl.
acetatblandning), jämnt utbrett på en rund basplatta av
aluminium, glas el. papper. Då de vid avspelning
snart förslitas, användas de för mera tillfälliga
upptagningar, exempelvis radioreportage och
privatupptagningar.
Vid återgivning av skivan bringas denna i
rotation med samma hastighet, som vaxet hade vid
inspelningen. Detta sker genom ett fjäderverk
el. en elektrisk motor, som driver skivtallriken,
på vilken skivan lägges. Ett stift, fäst i en
pickup, fastsatt på en lättrörlig arm, följer spårets
vindlingar, vilka motsvara ljudet vid
inspelningen. De variationer i ström, som uppstå i pick-upen
(elektromagnetisk el. piezoelektrisk), förstärkas
i en elektronrörsförstärkare och ledas till en
högtalare, som återger vad som upptecknats på
skivan. Återgivning med hjälp av s. k. ljuddosa, en
rund dosa, i vilken en glimmermembran ges cn
in- och utgående rörelse genom ett
hävstångs-system, i vilket nålen är fäst, förekommer
numera knappast annat än i resegrammofoner.
Membranens rörelser påverka den i tonarmen och
ljudtratten befintliga luften, som sättes i
svängningar, motsvarande det upptecknade ljudet. —
Radioapparater förses numera oftast med uttag
för skivspelare el. sammanbyggas med
grammofonverk och pick-up-arm till s. k.
radiogrammofoner.
Speltiden för en standardskiva (78 varv/min)
utgör c :a 3, resp. 5 min för 25- och
30-cm-typer-na. Medelst s k i v by tar e kan man utan
passning av apparaten erhålla längre program. Vissa
amerikanska skivbytare äro så inrättade, att de
vända önskade skivor. — Stiften utföras i regel
av kromlegerat stål av stor slitstyrka, ev. av
bambu el. nylon; de senare materialen skona
skivorna och ge låg brusnivå. — Som alternativ
till skivbytare användas, spec. i U.S.A.,
långspelande skivor, vanl. av vinylite. Speltiden är c:a
45 min. Långspelningen fordrar, att man
använder tät spårdelning, mikrostift, ev. dessutom
”djupskrift” i st. f. ”lateralskrift”. — G. har
numera fått riklig användning i musikodlingens
och undervisningens tjänst Jfr Fonograf.
Grammofonindustri, varmed här avses
kommersiell inspelning och tillverkning av
grammofonskivor, finns representerad i de flesta
kulturländer. Ledande producenter före 2:a
världskriget voro U.S.A., Tyskland, England och Japan.
Den tyska skivtillverkningen har numera
praktiskt taget upphört, medan den amerikanska under
efterkrigsåren stigit betydligt. Produktionen för
1948 i U.S.A. uppskattas till 275 mill. skivor.
I förhållande härtill är tillverkningen i Sverige
mycket obetydlig; den utgör per år (1947/48)
c:a 1,4 mill. — I Europa äro de största
g.-kon-cernerna: Electrical and Musical
Industries (EMI), London, grundad 1931,
med dotterbolag i de flesta länder. Märken:
H. M. V. (His Master’s Voice, Husbondens röst),
Parlophone m. fl.; D e c c a R e c o r d Co.,
London, grundad 1929, med märkena Decca,
London Records, Brunswick och Vocalion. Till de
europeiska storföretagen hörde också på sin tid
Carl Lindström A. G., Berlin, grundat
1908, med Electrola, Columbia, Odeon m. fl., samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
