Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gran (träd) - Gran (fyrplats) - Gran (lantmannaskola) - Gran (flod) - Gran (stad) - Gran, 1. Gerhard - Gran, 2. Haaken - Granada (Spanien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Gran—Granada
188
t. ex. v i t g r a n (P. canadensis, P. alba, från
ö. Nordamerika), som har blågröna,
uppåt-fram-åtriktade barr och omkr. 4 cm långa kottar;
S i t ka g r a n ( P. sitchensis, från n. v.
Nordamerika), som har stickande, på översidan gröna,
på undersidan stålblå barr, b 1 å g r a n (P.
pungens, från Klippiga bergen), som har
stickande, vanl. blågröna barr och omkr. 10 cm långa
kottar med även före mognaden utstående
kottefjäll, och svartgran el.
Marylands-g r a n (P. mar iana, P. ni gra, från ö.
Nordamerika), som har korta, 1 cm långa barr och
2—4 cm långa kottar.
G. är jämte tallen Sveriges ekonomiskt
betydelsefullaste trädslag. När under 1800-talets
senare del ordnat skogsbruk började införas i
Sverige, hade g. spritt sig över hela riket utom
till nedre delarna av Skåne samt Blekinges och
Hallands kusttrakter.
Som skogsträd är g. mer fordrande än tallen
i fråga om fuktighetsförhållandena och markens
näringsrikedom. Dess produktionsförmåga är
emellertid under gynnsamma förhållanden även
högre än tallens. Sin kraftigaste tillväxt har
trädslaget i kalktrakter el. på mullrika och
lerhaltiga jordmåner, särsk. om därjämte markens
dräneringsförhållanden äro goda. G. utvecklas
mycket bra även på mer näringsrika morän- och
sandjordar. Den äger stor anpassningsförmåga,
kan taga sig in och fortväxa även på relativt
torra marker. Här blir emellertid g:s växt
mycket långsam och dess utveckling kvantitativt
och kvalitativt otillfredsställande.
G. är i hög grad skuggfördragande. Denna
trädslagets egenskap ger det en gynnad ställning
i konkurrensen med andra trädslag i skogen, i
det granplantorna gå till även i täml. starkt
slutna bestånd. I äldre tiders sydsvenska lövskogar
har trädslaget trängt in och mångenstädes helt
trängt undan eken och boken. På dessa goda
marker når g. en mycket vacker utveckling,
varför nämnda förändring får anses ha varit
ekonomiskt värdefull. Jämväl i Sveriges
vidsträckta hagmarker och björkskogar tager sig g.
spontant in, om marken ej betas alltför hårt. På
magra el. torra marker, mer lämpade för den
anspråkslösare tallen, är g :s inträngande
däremot ofta mindre önskvärt. På Sveriges
vanligaste skogsmarker, moränen, och på bättre
sandjordar når g. god utveckling och bildar där tills,
m. tallen Sveriges vanligaste, ur
produktionssynpunkt synnerligen värdefulla skogstyp,
barrblandskogen.
G:s förmåga att kunna fortleva och utvecklas
även under viss beskuggning gör, att i de mer
el. mindre starkt granblandade skogarna olika
former av blädningsbruk kunna användas.
Däremot kan trakthyggesbruk med fröträdsställning
(se Fröträd) ej tillämpas för g. på gr. av dess
ytliga och flacka rotsystem, som medför risk för
vindfall.
G:s virke är vitt, lättkluvet och täml.
grov-fibrigt, kådhalten mindre än hos tallen, och
kärnan impregneras ej såsom hos tallen med
hartser. Granvirkets svagare halt av hartsämnen
or
sakar, att virket i avsevärt högre grad än
tallens utsättes för infektion av rötsvampar, och
redan i levande tillstånd är g. mycket känslig för
rötangrepp.
Granvirkets viktigaste avsättningsområden äro
sågindustrien och framställningen av
pappersmassa. Det sågade granvirket nyttjas särskilt för
vissa byggnadsändamål (golvbräder m. m.) samt
för tillverkning av emballage för varor, vilka
lätt taga smak av hartsrikare virkesslag. Vid
cellulosaframställning enl. sulfitmetoden är i
Sverige g. den enda använda råvaran, och jämväl
slipmassefabrikationen är till största delen
baserad på granvirke. För användning utomhus är
granvirket på grund av sin hartsfattigdom
mindre lämpat. Det kan sålunda ej med fördel
användas till sliprar, telefonstolpar, pålar o. dyl.
Dess bränslevärde är något lägre än tallens.
Barken nyttjas vid garvning; av kådan framställes
terpentin.
Gran, fyrplats på ön Gran utanför kusten
mellan Sundsvall och Hudiksvall, 9 km från
Gnarp.
Gran, lantmannaskola m. m. i Piteå
landskommun.
Gran, biflod till Donau, se Hron.
Gran, tyska namnet på staden Esztergom i
Ungern.
Gran. 1) Gerhard von der Lippe G., norsk
litteraturhistoriker (1856—1925), 1900—19 prof,
i norsk litteratur vid Oslo univ. G. var en livfull
och spirituell essäist.
Av hans verk må
nämnas ”Norges dæmring”
(1899), ”Det 19.
aar-hundredes tilblivelse”
(2’ bd, 1910—11;
ofullb.), som
behandlar Rousseau, ”Norsk
aandsliv i 100 aar” (3
bd, 1915—19),
”Frem-med aandsliv” (1920),
”Henrik Ibsen” (2 bd,
1918) och en postum,
ofullb. bok om Dickens
(1925). G. hade stor
betydelse för norsk
kultur som utgivare av tidskr. Samtiden
(1890 ff.) samt grundläde den internationella
litteraturhistoriska tidskr. Edda 1914.
2) Ha ak en Hasberg G., botanist (f. 1870),
fil. dr i Oslo 1902, prof, där 1905. G. har
deltagit i flera nordhavsexpeditioner. I talrika
skrifter har han behandlat planktonorganismernas
förekomst, systematik och utvecklingshistoria.
Hans planktonekologiska arbeten ha varit
banbrytande för den moderna hydrobiologien.
Granada [-a’öa]. 1) Provins i s. Spanien,
Andalusien ; 12,529 km2, 806,000 inv.; huvudstad:
Granada (se nedan). Omfattar en kort
kuststräcka vid Medelhavet, större delen av Sierra
Nevada samt det innanför liggande höglandet,
som genomflytes av Guadalquivirs bifloder Genil
och Guadiana menor. Kusttrakten och la vega
granadina (kring Genil) äro konstbevattnade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
