Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graves, Robert - Graves, Robert James - Gravesend - Graves’ sjukdom - Gravid - Graviditetsreaktion - Gravimeter - Gravis - Gravitation - Gravitationskonstant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Graves—Gravitationskonstant
224
ventionella självbiogr. ”Goodbye to all that”
(1929; sv. övers. 1930), följd av ”But it still
goes on” (1930). G:s senare produktion utgöres
huvudsaki. av historiska romaner, som väckt stor
uppmärksamhet. Främst stå kejsar Claudius
fiktiva självbiogr., ”1, Cladius” (1935; sv. övers,
s. å.) och ”Claudius the God” (s. å.; sv. övers.
1936), men även hans senare
historierekonstruk-tioner ”Count Belisarius” (1938; sv. övers. 1939)
och ”The golden fleece” (1944; sv. övers. 1945),
ha befäst G:s ställning som förnyare av genren.
Av G:s övriga produktion kunna nämnas den
underfundiga romanen om ett frimärke, ”Antigua,
penny, puce” (1936; sv. övers. 1937), och ”King
Jesus” (1946; sv. övers. 1947). Tills, m. A. Hodge
liar G. skrivit en skildring av England mellan
krigen, ”The long weekend” (1940; sv. övers.
1941).
Graves [greivz], Robert James, engelsk
läkare (1797—1853), sjukhusläkare i Dublin. Han
gav 1835 den första beskrivningen av
Basedow-ska sjukdomen.
Gravesend [gréivze’nd], hamnstad i eng.
grevsk. Kent, på högra stranden av Thames,
35 km ö. om London, mitt emot Tilbury; 44,000
inv. Pappersbruk, järngjuterier, båtbyggeri och
fiske; karantänstation.
Graves’ sjukdom [gréivs] (efter R. J.
Graves), i eng. litt. brukligt namn på Basedows
sjukdom.
Gravid (lat. gravida), havande. —
Graviditet, havandeskap.
Graviditètsreaktion. Redan en vecka efter
utebliven reglering, alltså 5—6 veckor efter sista
regleringens första dag, kan i regel havandeskap
fastställas el. uteslutas på biologisk väg. 1928
upptäckte S. Aschheim och B. Zondek, att det
befruktade ägget redan tidigt producerar ett
hormon, som går över i moderns urin och som kan
påvisas genom insprutning av sådan urin på
unga möss el. kaniner och hos dem framkallar
karakteristiska förändringar i äggstockarna.
Reaktionen framträder redan i 2:a veckan av
havandeskapet och ger rätt utslag i 98—99 °/o av
fallen. Hos Xenopus-grodor kan man medelst
urin från havande framkalla äggläggning och hos
vanliga paddor produktion av sädesceller redan
efter 6—12 tim. En annan egendomlig reaktion
kan framkallas hos grodor, som man berövat
hypofysen (hjärnbihanget); deras hud, som
bleknat genom detta ingrepp, mörknar åter vid
positiv reaktion. Under graviditet innehåller blodet
en ökad mängd av enzymet histaminas; halten
härav stegras under havandeskap enl. en
regelbunden kurva; medelst histaminasprov kan icke
blott havandeskap fastställas utan inom vissa
gränser även dess ålder.
Gravimèter, instrument för uppmätning av
tyngdkraftsvariationer, särsk. av skillnaden
mellan tyngdens vertikalkomposanter mellan två
observationspunkter. Ett stort antal olika
instrumenttyper ha konstruerats för detta ändamål.
De ha på senare tid fått vidsträckt praktisk
användning för bl. a. malm- och olj
eprospekte-ring. Ett par av de bästa g. ha konstruerats i
Sverige av G. Ising samt av A. Lindblad, D.
Malmqvist m. fl., den senare vanl. kallad
Boli-den-g. Vidare märkes G. Nörgaards g.
Gra’vis, se Grav.
Gravitation (av lat. gra’vis, tung), den
allmänna egenskapen hos materien, till följd av vilken
varje materiell partikel i universum attraherar
varje annan med en kraft, som är direkt
proportionell mot produkten av de båda partiklarnas
massor och omvänt proportionell mot kvadraten på
deras ömsesidiga avstånd. Denna lag,
gravitationslagen, blev funnen och formulerad av
Isaac Newton och offentliggjordes f. ggn i
hans ”Philosophiæ naturalis principia
mathemati-ca” (1687), vilket verk kan sägas bilda
grundvalen för den celesta mekaniken. Genom
gravitationslagen och dess följdsatser ha icke blott planeternas
och kometernas rörelser i vårt solsystem kunnat
förklaras utan även andra naturföreteelser fått
sin förklaring, t. ex. precession och nutation el.
solens och månens inverkan på jordaxelns
riktning i rymden samt störningarna el. de smärre
förändringar i de olika planeternas banrörelser,
vilka förorsakas genom den ömsesidiga
attraktionen.
Alla hittills inom solsystemet fastställda
rörelseförhållanden ha, med några få undantag, visat
sig stå i fullständig överensstämmelse med
New-tons gravitationslag. Emellertid uppvisar jordens
måne smärre rörelseyttringar, som ej kunna
förklaras enbart genom störningar. Härvidlag har
man nödgats empiriskt söka förbättra
rörelseteorien. Detsamma gäller planeterna Merkurius
samt (i ringa grad) Venus och Mars. Här är det
en långsam vridning av banornas storaxlar, vilken
ej genom störningar vunnit sin förklaring. — Se
vidare Relativitetsteorien.
Gravitationskonstant. Enligt Newtons
gravitationslag påverkar varje masspartikel mi en
annan masspartikel W2 med en kraft,
gravitationskraft, k, som är proportionell mot produkten av
partiklarnas massa och omvänt proportionell mot
kvadraten på avståndet r mellan partiklarna, el.
k = fmimz-.r2, där f är en universell konstant,
gravitationskonstanten, vars värde
beror av valet av enheterna, vari de i formeln
ingående storheterna mätas. Användas absoluta
enheter, d. v. s. uttryckes kraften i dyn,
massorna i g och avståndet r i cm, antar
gravitationskonstanten värdet 6,667 • io"8 cm3/gsek2. I
pla-netariska enheter är konstantens numeriska
värde 27T. Den första experimentella bestämningen
av gravitationskonstanten utfördes 1797—98 av
Cavendish, som medelst en torsionsvåg bestämde
de krafter, varmed små blykulor, anbragta vid
lättrörliga system, attraherades av stora, fast
anbragta blykulor, mi påverkas av mz med en kraft,
som är riktad mot mi, och omvänt påverkas W2
av mi med en lika stor kraft, som har motsatt
riktning. För att bestämma storleken och
riktning av den kraft, varmed en kropp med
utsträckning i rummet påverkas av en annan dylik
kropp, måste man summera över alla de
elemen-tarkrafter, varmed varje partikel i den ena
kroppen påverkas av varje partikel i den andra.
Ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
