- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
263-264

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Befolkning och bebyggelse - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

Grekland

264

Staden Kyparissia i Messenien har urgamla anor.

och gårdarna grupperas kring en öppen plats,
platia. Husen ha undantagslöst lutande, platta
tak, och hela byar ligga ofta i träddungar.
Mellan Peloponnesos och Kreta löper däremot en
bebyggelsegeografiskt sett viktig gränslinje, som
ganska skarpt markerar skillnaden mellan
europeiska och orientaliska bebyggelse- och
husformer. I sin enklare form är det kretiska huset
en fyrkantig, av sten uppbyggd, lådliknande
byggnad, vars helt platta tak användes bl. a.
som sovplats under varma nätter. I regel äro
husen byggda tätt intill varandra, så att de bilda
låga och stora husblock, som inom områden med
jämn markyta äga en stor gemensam takyta. På
Kreta finnas även tvillingbyar, vilkas
stambebyggelse el. de s. k. kdto- (nedre) byarna ligga
på låglandet, medan sommar- el. apåno- (övre)
byama äro belägna ovanför olivzonen och ofta
specialiserade på vinodling. — I
överensstämmelse med kustområdenas agrikulturella och kom-

Areal och folkmängd 1940.

Landskap Yta i km1 Folkmängd

Joniska öarna ............. 1,947 250,626

Egeiska öarna ............ 3,899 304,022

Mell. G. och Eubea .. 25,124 2,022,320

Peloponnesos ............ 21,634 1,156,189

Kykladerna ................ 2,648 129,015

Kreta ..................... 8,375 438,239

Tolvöarna ................. 2,680 115,913

Makedonien .............. 34,589 1,524,990

Tessalien ............... 13,484 765,610

Trakien ................... 8,582 407,444

Epirus ................ 9,548 332,132

mersiella betydelse äro dessa icke blott tätare
bebyggda, utan här finns även flertalet städer.
Den största agglomerationen bildar huvudstaden
Aten. N. G:s handels- och industrimetropol är
Tessalonike (226,000 inv.). Till de större
städerna höra dessutom hamnstäderna Patras (80,000
inv.) på Peloponnesos, Kavalla (50,000 inv.) i
ö. Makedonien och Volos vid Volosviken i
Tessalien. I storleksordning följa Herakleion (43,000

inv.) på Kretas n. kust och
Korfu (34,000 inv.) på ön
med samma namn.

Historia. Sten- och
bronsåldern. Den
äldsta bebyggelsehistorien på
grekiskt område är ännu
outredd. Men fynden från
stenåldern (före 3,000 f. Kr.)
ökas ständigt, och man har
t. o. m. gjort fynd, som
antas härstamma från
paleoli-tisk tid. Från neolitisk tid
ha rika kulturlager
påträffats på Kreta, och från
fastlandet känner man
numera en hel rad boplatser
med en från den kretiska
artskild kultur, som tydligen har
haft sina förbindelser
norrut. Rikast utvecklad är
denna stenålderskultur i Tessa-

lien, där den också varade längst. Omkr. 3000
f. Kr. inträffade enl. det arkeologiska materialets
vittnesbörd en djupgående förändring på öarna
och i de ö. delarna av Peloponnesos och
Mellan-grekland, med all sannolikhet beroende på att ett
nytt folk från Mindre Asien invandrat, och
därefter utvecklade sig i dessa områden den
storartade egeiska bronsålderskulturen, som är ett av
den europeiska förhistoriens allra märkligaste
fenomen (se Egeisk kultur).

Den egeiska högkulturens centrum var Kreta,
som också torde ha haft den politiska ledningen
i den egeiska världen. Sedan Knossos, Kretas
huvudstad, förstörts (omkr. 1400 f. Kr.),
övergick ledningen till fastlandet, i vars praktfulla
fursteborgar, Mykene, Tiryns, Pylos, Tebe,
Or-chomenos, Aten, den egeiska kulturen upplevde
en sista efterblomstring (den mykenska tiden).
Kulturen gick emellertid efter Knossos’ fall
alltmer tillbaka, samtidigt som den spred sig över
stora områden, till Mindre Asiens v. kust,
österut till Cypern och Palestina (där filistéernas
keramik är en utlöpare av den mykenska),
västerut till Sicilien och Syditalien, sporadiskt t. o. m.
till Spanien. Omkr. 1100 f. Kr. är den gamla
högkulturen helt försvunnen, blott vissa
grundelement inom vapenhantverk (där numera järnet
blir dominerande metall), krukmakarkonst och
byggnadstyper levde kvar och utvecklades
vidare. Den mykenska keramiska dekorationen
stiliserades till geometriska mönster, och man
brukar därför kalla den följ, perioden, fram till
begynnande historisk tid, den geometriska tiden.

Den geometriska tiden (omkr. 1100
—omkr. 750 f. Kr.). Den egeiska kulturens
egentliga bärare, de minoiska kretensarna, voro
icke greker. Vi veta ej, vilket språk de talade,
och deras talrika skriftdokument äro ännu så
länge otydda. Att den egeiska kulturens
undergång på något sätt är förknippad med de
grekiska stammarnas invandring är säkert, men när
och hur denna invandring försiggått, veta vi ej.
Av egyptiska källor framgår emellertid, att fr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free