Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Grekland
266
o. m. omkr. 1250 f. Kr. en jäsande oro rådde i
den egeiska världen med stora folkomflyttningar
och angrepp till lands och sjöss mot Asien och
Egypten som följd. Det är under denna oroliga
tid, som de grekiska stammarnas bosättning inom
det egeiska området får sin definitiva form. I
den grekiska sagoskatten var minnet av denna
”landnamstid” starkt levande. I centrum stod
sagan om dorernas, den sist anlända hellenska
stammens, invandring till Peloponnesos (den
do-riska vandringen), och härtill anslöto sig ett stort
antal legender om utvandringar till Mindre
Asien och öarna. Till legenderna från denna tid
hör väl också den ursprungliga kärnan i sagan
om trojanska kriget.
De hellenska huvudstammarna särskiljas från
varandra uteslutande genom sina olika dialekter.
De djupgående olikheterna i lynne, som
känneteckna den klassiska tidens atenare och spartaner,
bero helt visst på andra faktorer än
tillhörigheten till den joniska, resp, doriska
dialektgruppen. Dorernas huvudland var Peloponnesos, där
Sparta, Argos och Korint voro deras viktigaste
städer med Sikyon, Megara och östaden Egina
i andra planet. Vidare innehade dorerna de
sydliga öarna i Egeiska havet, främst Kreta och
Rhodos, samt Mindre Asiens s. v. kustland.
Dessutom låg ett litet doriskt landskap, kallat
Doris, i Mellangrekland, v. om Parnassos. De
joniska stammarna hade enl. sagorna före
dorerna bebott stora delar av det grekiska
fastlandet men utvandrat därifrån till Mindre Asien,
där de grundade en rad betydande städer, bland
vilka Miletos och Efesos voro de förnämsta. På
det grekiska fastlandet hade de kvar endast
Ättika med Aten, men de flesta öarna voro joniska,
Eubea utanför Mellangrekland med städerna
Chalkis och Eretria, alla de centrala öarna i
Egeiska havet med den ryktbara Apollon-helge-
domen på Delos till medelpunkt samt Samos och
Chios utanför Mindre Asiens kust. N. om
jonerna, på ön Lesbos och fastlandet mittemot,
bodde eolerna, som urspr. kommit från
Tessa-lien och Beotien, där i historisk tid
nordvästgrekiska stammar voro de härskande men
dialekterna visa starka eoliska inslag. Besläktade med
eolerna voro arkaderna på Peloponnesos’ inre
högslätt kring städerna Tegea och Mantineia
samt grekerna på Cypern. Nordvästgrekerna,
närmast besläktade med dorerna, innehade utom
Tessalien och Beotien landskapen v. därom,
Fo-kis, där Delfi, hela Hellas’ religiösa centrum låg,
samt Etolien och Akarnanien, vidare Elis på n. v.
Peloponnesos med den berömda tempelplatsen
Olympia. Nordvästgrekerna, som bebodde några
av landets viktigaste jordbruksområden, stodo
kulturellt icke på samma nivå som de övriga
grekerna, och i klassisk tid spelade endast
Beotien med huvudstaden Tebe någon ledande
historisk roll. Till den grekiska världen hörde slutl.
också Epirus n. om Etolien med den urgamla
orakelplatsen Dodona samt Makedonien n. om
Olympen.
Efter vandringstidens oro följde en vilotid, då
den egeiska världen var relativt isolerad från de
ledande kulturländerna i ö., och härunder
utvecklades och befästes den bygdepartikularism, som
gynnad av landets splittrade natur var en av de
klassiska grekernas mest karakteristiska och
mest ödesdigra egenskaper. Varje ö och varje
bygd bildade en stat för sig, grupperad kring
en citadellförsedd stad, en po’lis. G. kom på det
sättet att bestå av ett otal små polis-stater, som
alla hävdade bestämda krav på absolut autonomi
och ständigt förde bittra krig med varandra.
Ansatser till större statsbildningar saknades dock
icke. Sålunda enade Aten alla småkantonerna i
Ättika till en enhetsstat, som blev G:s största
Grekiskt område
Joniska kolonier
Doriska „
Eoliska n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
