Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Grekland
276
tins försök att hålla igen. Venizelos avgick 1915,
då konungen vägrat gå med i kriget. De
allierade, som landsatt betydande truppstyrkor i
Salo-niki, upprättade även marinbaser på Joniska
öarna och i Grekiska arkipelagen; 1916 krävde
garantimakterna G:s demobilisering, som
genomfördes av kabinettet Z a i m i s. Under aug.
s. å. besatte bulgarerna ö. Makedonien.
Venizelos’ anhängare organiserade då i Saloniki en
nationell försvarskommitté, som sedan
ombilda-des till en provisorisk motregering under
Venizelos’ ledning; den förklarade krig mot
Tyskland och Bulgarien samt erkändes de facto av
de allierade. Under tiden skiftade ministärerna
i Aten, och de allierades fordringar blevo allt
hårdare. Konstantin tvangs att avgå (12 juni
1917) och efterträddes av sin andre son,
Alexander. Venizelos blev ministerpresident
(27 juni s. å.) och mobiliserade armén; grekiska
trupper deltogo 1918 med utmärkelse i striderna
på Salonikifronten. Enligt freden i Sèvres (1920)
skulle G. erhålla Egeiska öarna, större delen
av Trakien med Adrianopel samt rätt att på
5 år förvalta Smyrna med omnejd.
Ankara-regeringen ratificerade emellertid ej
Sèvrestrak-taten, och G. började därefter med Englands
goda minne krig i Mindre Asien. Konung
Alexander avled 25 okt. 1920; vid valen i nov.
s. å. led Venizelos ett förkrossande nederlag
och avgick 15 nov. Efter överväldigande
majoritet vid en folkomröstning om Konstantins
återkallande återkom denne (19 dec.) men erkändes
icke av de allierade stormakterna. 1922 försökte
grekerna nå ett avgörande mot turkarna genom
en framstöt i Trakien men hindrades av de
allierade, och aug.—sept. 1922 fördrevos de av
turkarna ur Mindre Asien. Nederlaget
åtföljdes av myteri, Konstantin måste 27 sept.
abdikera (han dog 11 jan. 1923 i Palermo) och
efterträddes av sin äldste son, Georg II.
En revolutionsregering under överste Plastiras
höll blodig räfst med den gamla regimens ledare.
Genom freden i Lausanne måste G. avstå från
sina anspråk på Mindre Asien samt förlorade
ett område i Trakien med Gallipohalvön. G. fick
från Mindre Asien mottaga 1,400,000 grekiska
flyktingar. De skapade ett problem av stora mått
och bidrogo väsentl. till de finansiella svårigheter
med därav följande inre oroligheter, som
utmärka G:s historia fram till efter 2:a
världskriget. 1923 tvangs Georg II inför risken av
ett inbördeskrig att abdikera, och amiral
Kondu-riotis blev regent med Venizelos som
premiärminister. Officerarna begärde, att republiken
skulle proklameras, men Venizelos krävde
folkomröstning. Han tvangs i denna konflikt att
ånyo lämna landet. En följande folkomröstning
(1924) uttalade sig med stor majoritet för
monarkiens avskaffande, och Konduriotis
valdes till dess förste president. Men redan året
därpå störtades han av general P a n g a 1 o s,
som delvis stödde sig på ro jalisterna. Han
införde ett slags diktatur, sedan det visat sig
omöjligt att skapa ett fast underlag för en
parlamentarisk regering. Pangalos störtades 1926,
och Konduriotis återvände som president,
efterträdd av Z a i m i s. En regering av
liberala och moderata roj alister bildades. Sedan
republikanerna vid valen 1928 vunnit en
avgörande seger över roj alisterna och det visade sig,
att de flesta liberala rösterna avgetts för
Venizelos’ liberala parti, återvände denne som
premiärminister. Under några år av relativt lugn
vidtogos nu en rad reformer, bland vilka kunna
nämnas införande av enmansvalkretsar (1929)
och kvinnlig rösträtt (1930). De turkisk-grekiska
relationerna förbättrades genom en skilj
edoms-och handelstraktat 1930. Året dessförinnan hade
ett vänskapsförbund slutits med Italien. Den
ekonomiska krisen, som drabbade hela Europa
under 1930-talets förra hälft, gav i G.
anledning till nya oroligheter och snabba politiska
omkastningar. Venizelos avgick 1932, och
roja-listerna (populisterna) bildade regering med
Tsaldaris som premiärminister. Redan i jan.
1933 fick denne emellertid träda tillbaka på gr.
av en militärkupp till förmån för Venizelos.
De liberala militära kretsarna fruktade
nämligen, att populisterna vid första lägliga tillfälle
skulle återinföra monarkien. Nya statskupper
och oroligheter förde i vilket fall som helst till
detta resultat. En militär revolt till Venizelos’
förmån i mars 1935 nedslogs efter blodiga strider.
Venizelos och många av bans anhängare flydde
ur landet. En folkomröstning under förvirrade
förhållanden i nov. s. å. gav till resultat, att
98% av de röstande uttalade sig för monarkiens
återinförande. När Georg II omedelbart
därefter återvände, beviljades amnesti i mycket
betydande omfattning. Venizelos benådades, och
vid valen 1936 var hans liberala parti ånyo det
största. Obetydligt svagare voro populisterna,
medan en självständig grupp rojalister under
ledning av generalstabschefen Metaxas ännu spelade
en blygsam roll i fråga om antalet mandat i
parlamentet. Detsamma gällde om kommunisterna.
Den jämna mandatfördelningen mellan liberalerna
och rojalisterna medförde emellertid, att det
visade sig omöjligt att skaffa den nödvändiga
majoriteten för en regering. Därtill kom, att
liberalerna förlorade sin ledare genom Venizelos’ död
i mars 1936. För att vinna bredare underlag för
en regering förband sig de liberala partiernas nye
ledare Sofolis med kommunisterna. Ett
kommunistuppror utbröt, men det nedslogs av Metaxas,
som utnämnts till premiärminister. I samband
därmed upphävde han i aug. författningen
för att i fortsättningen formellt regera endast på
grundval av konungens förtroende. Metaxas’
diktatur, som kom att vara fram över G:s
inträde i 2:a världskriget, hade mycket gemensamt
med diktaturerna i Tyskland och Italien utan att
dock helt kunna identifieras med dessa. På det
inre området genomfördes betydelsefulla
reformer. När läget började tillspetsas mellan
västmakterna och Tyskland-Italien, sökte båda parter
vinna G. för sitt politiska system. Metaxas stod
rent ideologiskt närmast diktaturstaterna, och
Tyskland sökte också vinna G. genom stora
penninginvesteringar, som kommo Metaxas’ upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
