Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Grekland
284
Grekisk bonde, ridande på en åsna.
Makedonien med gott resultat. G. hade 1939/40
större bomullsareal (77,000 har) än något annat
europeiskt land och är genom ökat utnyttjande
av de på sina håll betydande träskmarkerna i
stånd att skaffa sig bomull i tillräcklig mängd
för eget behov. — Ris odlas i Macedonien, i
trakten av Tessalonike. — Den totala
jordbruksproduktionen överstiger nu förkrigsnivåns.
Boskapsskötseln, den andra
grundpelaren i G:s ekonomi drives huvudsaki. med stöd
av de naturliga betesmarkerna och med
traditioner från forntida herdeliv. Den har antagit en
extensiv, halv- el. helnomadiserande karaktär.
Under uppsikt av vandrarherdar, åtföljda av
åsnor och mulor som dragdjur, vandra hjordarna
på försommaren (april-—maj) upp i bergen och
återvända i slutet av okt. till låglandet, där man
betalar en viss avgift för nyttjanderätten till
betesmarker. Boskapen består på gr. av det
klena betet till övervägande del av småboskap.
Intet annat europeiskt land har så många får och
getter som G.: 1939 c:a 8,1 mill. får och 4,4
mill. getter men blott 0,4 mill. svin och 1 mill.
nötkreatur, därav 67,000 bufflar, 363,000 hästar,
404,000 åsnor och 184,000 mulor.
Osttillverkningen är en betydande inkomstkälla för fattiga
herdar. Ullproduktionen täcker ej landets behov.
Fjäderfäaveln är mycket utbredd. Biskötseln är
allmän. För många greker är honung liktydigt
med söta ingredienser i hushållet.
G. är fattigt på skogar och importerar t. ex.
byggnadsvirke. 4/s av skogarna äro statens. G.
har talrika fisklägen, men fisket bedrives efter
gammalmodiga metoder och mest i liten skala.
Ett verkligt storsjöfiske förekommer ej.
Fångsterna räcka icke till för landets behov utan måste
kompletteras med en betydande import av torkad
el. på annat sätt konserverad fisk. Av betydelse
är svampfisket, som bedrives vid kusterna av
Argolis, Kreta och Tolvöarna men framför allt
vid nordafrikanska kusten. — G. äger ansenliga
mineraltillgångar och är rikt på
malmer: högvärdig järnmalm (järnhalt 43%),
py-rit, koppar, zink, bly, kromjärn, silver, mangan,
bauxit, antimon, nickel, magnesit m.m. De
viktigaste malmförekomsterna äro belägna i
Tes-salien, vid Laurion på sydspetsen av Ättika, på
Eubea och Egeiska öarna, men de äro fortfarande
på grund av bristande kraft- och
kapitaltillgångar blott till ringa del utnyttjade. Bortsett från
förekomsten av brunkol, varav förrådet
uppskattas till 10 mill. ton och årsproduktionen 1936—
38 i medeltal uppgick blott till c:a 0,1 mill. ton
årl., måste landet importera både kol och olja.
Vattenkraften, som man hoppas kunna utvinna
ur Makedoniens floder, beräknas till c:a 300,000
hk, av vilka f. n. endast c :a 13 °/o tillgodogöras.
G:s industri arbetar till stor del i nära
anslutning till jordbruket. De viktigaste
industrigrenarna äro kvarnindustri, tobaks-, olje- och
vintillverkningen samt textil- och kemisk
industri. Sedan Mindre Asiens greker inflyttat, har
bl. a. även fabrikationen av mattor uppblomstrat
i G. Det övervägande flertalet av
industriföretagen äro små, enskilda el. familjeföretag. En
betydande utveckling har dock skett inom vissa
industrigrenar under decenniet före 2:a
världskriget. Produktionen av elkraft mer än
fyrdubb-lades under tiden 1928—38 genom utbyggnad av
vattenkraftstillgångarna. Detsamma gäller den
mekaniska verkstadsindustrien. Genom finansiell
o. a. hjälp från U.S.A. enl. Marshallplanen har
industriproduktionen efter 2:a världskriget ökats,
så att den 1951 uppgick till 119 % av
förkrigsnivåns. — G:s handelsbalans är i regel
negativ, vilket främst beror på att landet icke
kan täcka sitt behov av livsmedel, bränsle,
maskiner och andra industriella fabrikat genom egen
produktion. Det starkt skuldsatta landet får
täcka sitt underskott i handelsbalansen med bl. a.
vad sjöfart, turistväsen och emigranternas
hemsända besparingar kunna inbringa. De viktigaste
importvarorna äro vete, mjöl, textilier,
maskiner, stenkol, olja, metaller och byggnadsvirke,
de viktigaste exportvarorna korinter, russin och
tobak, oliver och olja, fikon och svampar. —
Kommunikationer. G:s rikedom på
naturliga hamnar har gynnat sjöfarten i hög grad,
så att grekerna nästan alltid varit ett
framstående handelsfolk. En viktig hävstång för G:s
sjöfart har blivit den 1893 öppnade Korintiska
kanalen, som förbinder Joniska och Egeiska
haven. I förh. till landets befolkning intog G. före
2:a världskriget 4:e platsen bland sjöfarande
nationer. Handelsflottan räknade 1939
589 ång- och motorfartyg om 1,812,723
bruttoton och 710 segelfartyg om 55,417 ton.
Nästan 3A av flottan förlorades under kriget.
Av G:s 2,684 km långa järnvägar gjordes 1,600
km obrukbara. Järnvägsnätet är mycket glest i
v., där Pindosbergen lagt stora hinder i vägen
för utbyggandet av kommunikationsnätet.
Huvudlinjen är Aten—Tessalonike och därifrån dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
