Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Ekonomisk geografi - Religiösa förhållanden - Undervisningsväsen - Tidningar - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Grekland
286
till Belgrad, dels till Istanbul. De övriga
linjerna äro smalspåriga. Till och med de stora
öarna Kreta och Eubea sakna järnvägar. Under
de senaste årtiondena har man börjat anlägga
moderna landsvägar, och motortrafiken har nått
en viss utveckling. 1951 räknade man 1
personbil per 1,000 inv. Telefonapparaternas antal
1947/48 var 69,000, d. v. s. i genomsnitt 9
apparater per 1,000 inv. (i Sverige 207 per 1,000 inv.).
Religiösa förhållanden. Under det att full
religionsfrihet f. ö. råder, är enl. konstitutionen 1864
den ortodoxa kyrkan statskyrka under
patriarkens av Konstantinopel överhöghet. Dess
styrande organ är en synod, bestående av
metropo-liten av Rhodos och 3 andra biskopar. Till den
ortodoxa kyrkan räknas c:a 96% av inv.;
övriga religionsbekännare äro romerska-katoliker,
muhammedaner, judar och protestanter.
Undervisningsväsen. 1834 blev
folkskoleunder-visning genom lag obligatorisk, men yttre
förhållanden hindrade i hög grad förverkligandet
av lagens avsikter. Först under 1900-talet har
det lägre skolväsendet nått en större utveckling.
Den officiella statistiken upptar antalet
analfabeter 1907 till 59% av befolkningen, 1920 till 46°/o.
Numera torde det vara betydligt lägre.
Den nutida undervisningen baseras på en
6-årig folkskola och en 3-årig mellanskola.
Gym-nasiestadiet uppvisar många typer, men den
vanligaste statliga gymnasieformen är 4-årig, med
klassisk linje el. reallinje (”gymnasium”, resp,
”praktiskt lyceum”). Av de bortåt 300
gymnasierna äro ett 70-tal privata. Dessutom finnas
ett 20-tal handelsgymnasier. Den högre
undervisningen är koncentrerad till Aten, som sedan
1836 har en polyteknisk anstalt, sedan 1837 ett
univ. och sedan 1843 en akad. för de sköna
konsterna. Univ. omfattar 5 fakulteter: teologisk,
juridisk, medicinsk, filosofisk och
matematisk-naturvetenskaplig. Den medicinska meddelar
även tandläkarutbildning. Den teologiska är
endast avsedd för högre teologiska studier. De
vanliga församlingsprästerna utbildas vid 12
prästseminarier. Aten har dessutom en högsk. för
ekonomiska och kommersiella studier. — Ett nytt
lärdomscentrum har vuxit upp i univ. i
Tessalo-nike, som grundades 1926 med en filosofisk
fakultet men sedan dess snabbt utvidgats.
Aten har ett flertal lärda sällskap och inst.
En central roll för den humanistiska forskningen
spelar den 1926 grundade Atenska akademien,
som utger ordböcker m. m. En betydande roll
som forskningsanstalter och bibi, spela de i Aten
talrika utländska arkeologiska inst., av vilka de
franska, brittiska och amerikanska äro de
viktigaste; ett svenskt inst. är nyligen inrättat.
Tidningar. Pressen spelade i G. under hela
1800-talet en utomordentligt stor roll, kanske
större än i något annat land i Europa. Ingen
censur av något slag fanns, och tidn., som
alltid voro starkt politiskt inriktade, kommo att än
mer stimulera det politiska intresset, som är
utmärkande för grekerna. Under tiden närmast
före 2:a världskriget hade Metaxas’ diktatur lagt
en viss hämsko på pressens frihet, även om en
formell censur icke existerade. De främsta
tidningarna voro då Estia och Kathimerini
(höger), Vima (liberal) och Rizospästis
(kommunistisk). Under kriget mot Italien indrogs
Rizospå-stis, och under den tyska ockupationen lågo de
stora tidn. i stort sett nere el. ställdes i
ockupationsmaktens tjänst. Efter befrielsen har
pressen återfått sin fulla frihet, men
distributionsmöjligheterna äro begränsade. De nuv. större
tidn. äro desamma som före kriget, dock har
Rizospästis blivit indragen.
Litteratur. Om det antika G:s litteratur se
Grekiska litteraturen.
Den nygrekiska litteraturen är i modern
mening den litteratur, som i skönlitterär form
avspeglar det grekiska folkets tanke- och
känslovärld alltifrån den tid, då det nygrekiska
språket började anta den från gammalgrekiskan och
koinégrekiskan utbildade form, vilken sedermera
utvecklat sig till den nuv. nygrekiskan, den s. k.
dimotiki, väl att skilja från den arkaiserande
katareüousa. Det första alstret av denna
litteratur är eposet om Digenis Akritas, urbilden för
de grekiska frihetskämparna mot österns
barbarer. I sin nuv. form torde diktverket
härstamma från 1000-talet men går säkert tillbaka till
äldre sånger om den grekiska världens dåv.
nationalhjältar. Det under korstågen inkomna
västerländska inflytandet framträdde i en rad
medeltida ballader och romandikter, men det rent
grekiska elementet träder här i bakgrunden.
Däremot framträder detta renodlat i de berömda
folksångerna, som sjöngos el. reciterades i
sjungande ton överallt, där grekiskt språk
talades. De härröra från anonyma folkliga skalder
och utgöra det mest omedelbara uttryck vi äga
av nygrekisk anda och föreställningsvärld. Man
möter här urgamla sagor och legender, ofta episkt
framställda, historiska händelser, uttryck för
folkets sorg och glädje; mest berömda äro de s. k.
kleftsångerna, som skildra de grekiska
frihetskämparnas strid mot främmande inkräktare,
särsk. turkarna, och som i många fall gå
tillbaka på de gamla ur Akritas-eposet uppkomna
Akritas-sångerna. — Nygrekisk konstpoesi såg
under medeltiden dagen på Cypern och Rhodos,
men det var framför allt på Kreta, som man
under medeltidens sista århundraden och tiden
därefter möter litterära alster av högt värde,
vilka kunna betecknas som den kretensiska
renässanslitteraturen. Hit höra
diktverk som ”Abrahams offer”, ett gripande drama
med bibliskt motiv men i grunden en hyllning
till den grekiska familjekänslan, ”Eritokritos”,
ett romantiskt kärleksdrama med en hyllning
till vänskapen, ridderligheten och
fosterlandskänslan, och ”Den vackra herdinnan”, en kärleksdikt
med tragiskt slut. Den poetiska inspirationen på
Kreta gick sedan i arv till de joniska öarna,
dit många kretenser utvandrat, sedan deras ö
erövrats av turkarna. Den förnämste
representanten för och den egentlige nyskaparen av den
moderna nygrekiska litteraturen är Dionysios
Solomos (1798—1856). Hans mest kända dikt
är hans som G:s nationalsång alltjämt sjungna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
