Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grimberg, Carl - Grimdalen, Anne - Grimera - Grimeton - Grimhild - Grimm, Hans - Grimm, 1. Jakob - Grimm, 2. Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
Grimdalen—Grimm
312
Där har G. gjort
många av den
moderna svenska
historieskrivningens resultat
allmänt tillgängliga,
och han använder med
stor skicklighet
belysande utdrag ur brev
o. a. källmaterial samt
ägnar betydande
utrymme åt
kulturhistorien. G:s lysande
berättartalang framträdde även i
”Världshistoria”, varav 10 bd
(1926—41) hunno färdigställas före G:s död,
behandlande tiden fram till 1715.
Grimdalen, Anne, norsk skulptris (f. 1899),
utbildad vid akad. i Oslo och Köpenhamn. G.
har utfört ett flertal djurskulpturer. Hon väckte
stor uppmärksamhet genom sina tävlingsförslag
1938 till skulpturutsmyckningen av Oslo nya
rådhus. Hon har där bl. a. utfört en ryttarstaty av
Harald Hårdråde i jätteformat för den stora
centralhallen.
Grimèra (av it. grimo, rynkig), med smink
och målning o. s. v. ge ett visst utseende,
maskera.
Grimeton, socken i Hallands län, Himle härad,
ö. om Varberg; 35,84 km2, 759 inv. (1951). Tillhör
i v. länets slättbygd, i ö. dess brant uppstigande
skogs- och bergsbygd (intill 177 m ö. h.). 1,421
har åker. Egendomar: Torstorp, Hult, Runeberg
och Runesten. I G., c:a 10 km ö. om Varberg,
ligger den svensk-amerikanska
radiotelegrafför-bindelsens sändarstation. På Broåsen finns ett av
Hallands vackraste järnåldersgravfält. Kyrkans
skepp, som antages ha medeltida anor, anses f. ö.
vara tillkommet på 1600-talet. Ingår i G :s och
Rolfstorps pastorat i Göteborgs stift, Varbergs
kontrakt; tillhör storkommunen Himledalen.
Grimhild, nord, myt., enl. Eddakväden och
Volsungasagan kung Gjukes maka, mor till
Gunnar och Hogne samt mycket trollkunnig. Genom
en glömskedryck fick hon Sigurd att glömma
Brynhild och äkta hennes egen dotter Gudrun.
— I den tyska sagoformen (”Nibelungenlied”)
heter Sigfrids (Sigurds) maka K r i m h i 11,
tyska formen av G.
Grimm, Hans Emil Wilhelm, tysk författare
(f- 1875), sändes till London efter studentexamen,
var fyra år bokhållare i Port Elizabeth, blev 1901
sin egen i East London i Sydafrikanska unionen
och brukade även en gård i närheten. Han har
bl. a. utgivit ”Afrikafahrt West” (1913),
”Süd-afrikanische Novellen” (s. å.), berättelserna ”Der
Gang durch den Sand” (1916), ”Der Ölsucher
von Duala” (1918), romanen ”Volk ohne Raum”
(1928), ”Die dreizehn Briefe aus
Deutsch-Süd-west-Afrika” (1929), ”Das Deutsche
Südwester-Buch” (s. å.), ”Lüderitzland, 7 Begebenheiten”
(1934) m. fl. — G. har med kärv kraft skildrat
folk och land i Sydvästafrika. ”Volk ohne Raum”
är en blandning av roman, självbiografi och
socialkritik. Här hävdade G. bl. a. nödvändigheten
av kolonier för Tyskland. Hans uppfattning
anses ligga till grund för det nationalsocialistiska
slagordet Lebensraum.
Grimm. 1) Jakob G., tysk språkforskare
(1785—1863). Han blev student 1802, påverkades
tidigt av Savigny, var 1813 hessisk sekr. i Paris,
deltog 1814—15 i Wienkongressen, utnämndes
1816 till andre bibliotekarie i Kassel och kallades
1830 till prof, i Göttingen. G. var en av de sju
professorer, som 1837 protesterade mot konungens
av Hannover rättsvidriga upphävande av
grundlagen och till följd därav blevo avsatta och
lands-förvisade. På uppmaning av Bettina von Arnim
kallade konungen av Preussen 1841 G. till
Berlin, av vars vet.-akad. han blev led. — G. är
jämte Bopp den nyare språkforskningens
grund-läggare; han skapade den historiska och
vetenskapliga behandlingen av de germanska språkens
grammatik och gav de viktigaste bidrag till
många av germanistikens grenar. Han utgick
från nyromantiken, framför allt
Heidelbergsgrup-pen, och var nära vän med Achim von Arnim, på
vars uppmaning han och hans broder Wilhelm
G. utgå vo den epokgörande samlingen
”Kinder-und Hausmärchen” (2 bd, 1812—14; 2:a uppl.
i 3 bd 1822), som jämte ”Des Knaben
Wunder-horn” är folkloristikens upphov. G. hade då
redan gjort sig känd genom flera skrifter i
forn-tysk filologi. 1819 utkom 1 :a delen av G :s
banbrytande ”Deutsche Grammatik” (de forn- och
nygermanska språkens deklination och
konjuga-tion). I 2:a uppl. (1822) tillädes ljudläran, vilken
innehåller hans viktigaste upptäckter, bl. a. betr,
den s. k. ljudskridningen. Den följdes 1826—31
av delarna II och III, behandlande ordbildningen;
del IV (1837) börjar läran om ordfogningen.
Hela verket utgavs i ny uppl. av G. Roethe, W.
Scherer och E. Schröder 1870—98. Vidare må
nämnas ”Deutsche Rechtsalterthümer” (1828),
Deutsche Mythologie” (1835) och ”Geschichte der
deutschen Sprache” (1848); ”Kleinere Schriften”
(8 bd, 1864—90) innehålla strödda uppsatser och
avh. Ensam el. tills, m. brodern Wilhelm G. utgav
G. ett stort antal texter (”Altdeutsche Wälder”,
1813—16; ”Lieder der alten Edda”, 1815;
”Deutsche Sagen”, 1816—18; ”Weisthümer”, 1840—63,
m. fl.). Bröderna började även ”Deutsches
Wör-terbuch”, del I (1854), som vid G:s död hunnit
till ”Frucht”, fjärde delens första hälft; det
monumentala verket har fortsatts med statsanslag
sedan 1867 men är ännu ej färdigt. — Bröderna
Grimms mångåriga trogna samliv, ägnat åt
samma el. samhöriga forskningar, har en egen
tjuskraft. Båda voro rikt begåvade, fina och ädla
naturer. Jakob var den snillrikare, en
ursprunglig, djärv och på samma gång grundlig, kraftfull
personlighet; hans stil utmärkes av ovanlig
självständighet och friskhet. — Av brödernas ytterst
omfattande brevväxling har ett stort antal band
utgivits, bl. a. ”Briefwechsel der Gebrüder Grimm
mit nordischen Gelehrten” (1885), ”Briefe der
Brüder Grimm” (1923) m. fl. — Litt: W.
Scherer, ”J. G.” (1868, nya uppl. 1885 och 1921);
A. E. Schönbach, ”Die Brüder G.” (1885).
2) Wilhelm G., den föreg:s bror, språk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
