- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
319-320

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gripenberg, 5. Lennart - Gripenberg, 6. Alexandra - Gripenberg, 7. Bertel - Gripenberg, 8. Georg - Gripenhielm, Edmund - Gripenstedt, släkt - Gripenstedt, Johan August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

319

Gripenhielm—Gripenstedt

320

blev intendent i industristyrelsen 1886, överdir. i
överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna
1896 samt senator och chef för handels- och
industriexpeditionen s. å. Han vägrade bidraga till
det olagliga februarimanifestets promulgation
1899, avgick 1900 och utvisades av Bobrikov 1903.
Efter storstrejken tillhörde han 1905—07 den
Mechelinska senaten. G., som livligt tagit del i
lantdagsarbetet, utgav 1885—86 uppmärksammade
broschyrer med maning till moderation i
språkstriden och utgav smärre politiska skrifter under
o färdsåren samt 1925. Sedan G. lämnat det
politiska livet, författade han industrihistoriska
arbeten, memoarverket ”Ur mina levnadsminnen”
(1922) samt ”Anteckningar om släkten G.”
(1927).

6) Alexandra G., sondotter till G.i),
skriftställarinna (1857—1913). Hon började sin
bana med under signaturen A a r n e utgivna
noveller på svenska. Hennes huvudintresse blev dock
snart politiken, särskilt finskhetsrörelsen och
kvinnofrågan, för vilken hon blev en
banbryter-ska i Finland. Hon företog 1887—88 en
studieresa till England och Amerika samt blev 1889
ordf, i Finsk kvinnoförening, som hon ledde
till sin död. Hennes förnämsta arbete är det
sakrika verket ”Reformarbetet till förbättrande
af kvinnans ställning” (3 dir, 1893—1903).

7) Bertel Johan Sebastian G., den föreg:s
brorson, frih., författare (1878—1947). Han
debuterade 1903 med ett häfte ”Dikter”, som sedan
följdes av diktsamlingarna ”Vida vägar” (1904),
”Gallergrinden” (1905), ”Rosenstaden” (1907),
”Svarta sonetter” (1908), ”Drivsnö” (1909),
”Aftnar i Tavastland” (1911), ”Skuggspel” (1912),
”Spillror” (1917), ”Under fanan” (1918), ”Efter
striden” (1923), ”Skymmande land” (1925),
”Den stora tiden” (1928), ”Vid gränsen” (1930),
”Livets eko” (1932), ”Sista ronden” (1941) och
”Genom gallergrinden” (postumt utg. 1947).
Dessutom skrev han prosaböckerna ”Vid
mörkrets portar” (1909), ”En dröm om folkviljan”

(1918), ”På Dianas
vägar” (1925) och
”Spökjägaren” (1933),
utgav två skådespel
samt översatte Oscar
Wildes ”Balladen om
fängelset i Reading”
(1907) och Edgar Lee
Masters’ ”Spoon River
anthology” (1927). —
G. hälsades genast vid
sin debut som en av
de allra främsta i den
nyare finlands-svenska
diktningen. Hans form
är utomordentligt


ker, rytmen fast och rimmen klangfulla. I
hans ungdomsdiktning förhärskade den erotiska
lidelsefullheten och dyrkan av ögonblickets
njutning. Senare trädde i förgrunden
känslan för naturskönheten i det finska
inlandet, där G. för det mesta vistats, tidigare
som informator på herrgårdar, senare som

egendomsägare i Sääksmäki, och framför allt
dyrkan av det heroiska handlandet i olika former.
En betydande del av hans diktning har även
ägnats det svenska mindretalets kamp mot den
framträngande finskheten. G. deltog i
frihetskriget 1918, blev därunder kornett vid Nylands
dragoner och intresserade sig livligt för
skyddskårs-rörelsen. Hans diktning från 1920-talet ägnades
också till stor del den ”vita”, antibolsj evikiska
tanken. En särskild plats i hans alstring intar
diktsamlingen ”Den hemliga glöden” (1925), utg.
under pseud. Äke Erikson, där G. till en del
i parodiskt syfte upptagit expressionistiska motiv
och formler. 1928—32 var G. bosatt i
hedersbo-staden i Diktarhemmet i Borgå. Han erhöll
samfundet De nios pris 1930 och blev hedersdr vid
Helsingfors univ. 1932. ”Samlade dikter”
utkom-mo i 17 bd 1921—47; ett urval, med inledn. av
J. Landquist, 1948. — Litt.: R. Nordenstreng,
”B. G. och hans skaldskap” (1921); J. Landquist,
”Modern svensk litteratur i Finland” (1929).

8) Georg Achates G., son till G.4), diplomat
(f. 1890), fil. kand, i Helsingfors 1911, jur. kand,
i Uppsala 1917, medföljde som sekr. den
deputation, som i Sverige, Danmark och Norge
noti-fierade Finlands sj älvständighetsförklaring,
tjänstgjorde vintern 1918 vid Finlands legation
i Stockholm och inträdde s. å. i
utrikesministeriet i Helsingfors, där han 1920 blev kanslichef.
G., som är en av Finlands mest ansedda
diplomater, har sedermera representerat sitt land i
olika delar av världen, senast i Storbritannien
1933—4i, i Vatikanen 1942—43 och sedan sistn.
år i Sverige. G. har bl. a. publicerat en biogr.
över G.i) (iQ37)-

Gripenhielm, Edmund (före adlandet F i
g-relius), frih., riksråd (1622—75). Han blev
1650 historiarum professor vid Uppsala univ.
samt 1657 sekr. i kansliet och handsekr. hos
Karl X Gustav, som på sin dödsbädd (1660)
utnämnde honom till kronprinsens lärare. Han var
också sekr. vid fredsunderhandlingarna i
Danmark 1659—60. 1661 blev G. dir. för Kungl. bibi.,
1662 statssekr., 1665 hovråd och 1671 hovkansler.
När Karl XI blivit myndig, överhopade han den
forne läraren med nådebevis och utnämnde honom
1673 till riksråd och frih. G. var bl. a. latinsk
skald. Åt Kungl. bibi, ägnade han synnerlig
omvårdnad.

Gripenstedt, svensk släkt, som härstammar
från handlanden Bryngel Radhe (d. 1679) i
Göteborg. Hans son Jakob Radhes barn adlades
1717 med namnet G. (introducerade på
styvfaderns namn och n:r). J. Radhes sonsons sonson
J. A. G. (se nedan) blev 1860 frih.

Johan August G., frih., statsman (1813
—74). Han blev student i Uppsala 1827, löjtnant
vid Göta artillerireg :te 1837 och tog avsked 1848
för att väsentligen ägna sig åt politiken. Inom
riksdagsarbetet, i vilket G. deltog fr. o. m. 1840,
vann han snart en så bemärkt ställning, att han
trots sin ungdom redan 1848 utnämndes till
konsultativt statsråd i den då nybildade
reformvänliga ministären. I konseljen kvarstod han ända
till 4 juli 1866, då han på egen begäran fick av-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free