- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
341-342

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grotesk - Grotewohl, Otto - Groth, Bertil - Groth, Carl-Erik - Groth, Klaus - Groth, Paul von - Grothusen (Grotthus), Christian Albrecht - Grotius, Hugo (Huig de Groot) - Grotta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

341

Grotewohl—Grotta

342

kanta äro groteskerna i Rafaels loggior i
Vatikanen. — 2) Boktrycksstil med genomgående
j ämntj ocka linj er och utan schatteringar. Ex.:
Grotesk.

Grotewohl [grä’tovål], Otto, tysk politiker
(f. 1894), urspr. typograf, medl. av
Braun-schweigs regering 1921—24, led. av tyska
riksdagen 1925—33, anställd som försäljare i
kolbranschen under nazistregimen. G. framträdde 1945
som en av ledarna för det återupprättade
socialdemokratiska partiet i ryska ockupationszonen. Vid
den där 1946 företagna partifusionen mellan
kommunister och socialdemokrater blev G. den ene av
de två ordf, (jämställd med kommunisten Wilhelm
Pieck) i Tyska socialistiska enhetspartiet. 1949
blev han regeringschef i den östtyska republiken.

Groth, Bertil Sixten, kemist (f. 1893 27/s),
civilingenjör 1918, fil. dr vid Uppsala univ. 1926.
G. var 1919—25 assistent vid tekniska högsk.,
innehade 1925—27 Groths kemiska byrå och 1927
—40 Kemiska kontrollbyrån i Stockholm samt var
1940—45 anställd vid Mo och Domsjö ab., från
1941 som chef för företagets
forskningslaboratorium. G. blev 1945 prof, i teknisk organisk
kemi vid Tekniska högsk.

Groth, C a r 1-E r i k Lennart, läkare (f. 1905
7/i), med. dr och docent i kirurgi i Uppsala 1942,
I :e byråläkare vid försvarets
sjukvårdsförvaltning 1944, medicinalråd och chef för
sjukhusbyrån 1949, chef för svenska koreaambulansen 1950
—51. G. förordnades 1952 till generalläkare och
chef för försvarets sjukvårdsstyrelse.

Groth [gråt], Klaus, plattysk skald (1819
—99), först lärare, 1866 prof, vid Kiels univ.
Med diktsamlingen ”Quickborn” (1852) höjde
han plattyskan till skriftspråk och gav sanna
bilder ur det holsteinska folklivet. I berättelser
skildrade han förgångna tider i Dithmarschen
(”Vertelln”, 2 bd, 1855—59) och förfäktade i
”Briefe über Hochdeutsch und Plattdeutsch”
(1858), att högtyskans övermakt över plattyskan
varit menlig för litteraturen. G:s
”Lebenserin-nerungen ”utg. 1891. — Monogr. av H. Siercks
(1899), T. Kroger (1905) och G. Seelig (1924).

Groth [gråt], Paul von, tysk mineralog
och kristallograf (1843—1927), prof, i
mineralogi i Strassburg 1872—84 och i München 1884
■—1924. G. utövade genom egna undersökningar
och främst genom mönstergilla läro- och
handböcker inom sitt ämne samt ss. grundare (1877)
och t. o. m. 1920 utgivare av Zeitschrift für
Kry-stallographie und Mineralogie ett stort inflytande
på mineralogiens och kristallografiens utveckling.

Grothusen (Grotthus), Christian
A1-brecht, friherre, militär (1680—1715), blev
fänrik 1697, överste och löjtnant vid drabanterna
1710, generalmajor av kav. 1715. G:s tapperhet
och goda humör förvärvade honom under
vistelsen i Turkiet Karl XII:s stora bevågenhet,
och han utvecklade stor skicklighet i det
ingalunda lätta värvet att upplåna de pengar kungen
behövde. Även som diplomat användes G. i
Turkiet. Han sårades dödligt i striden vid
Stresow på Rügen 1715.

Grotius [grå’tsios], Hugo (eg. Huig de

Gr 00 t), holländsk rättslärd (1583—1645). G.
var född i Delft och tillhörde en gammal
bur-gundisk adelssläkt. Han studerade från 1594
rättsvetenskap och klassiska språk i Leiden,
följde 1598 rådspensionären Oldenbarneveld på
dennes ambassad till Frankrike, blev jur. dr i
Orléans och 1599 sakförare i Haag. G. blev
1601 de fria Nederländernas historiograf, 1607
generalfiskal och 1613 pensionär i Rotterdam.
I sin skrift ”Mare liberum” (1609) försvarade
han med
naturrättsliga resonemang och
rika citat från de
klassiska auktorerna
nederländernas rätt
att fritt segla över
haven till Indien samt
därmed även havets
frihet över huvud. I
striden mellan
goma-rister och arminianer,
på samma gång en
strid mellan det
ora-niska och det
republikanska partiet, stod
G. på arminianernas

sida, fängslades och dömdes 1619 till
livstidsfängelse. Han flydde (1621) från fängelset på
slottet Leevestein i en boklår med hjälp av sin
maka. G. ankom till Paris i april 1621 och
levde där under brydsamma ekonomiska
förhållanden. Under denna tid skrev han sitt
huvudarbete, ”De jure belli ac pacis”, som utkom 1625
och gjorde hans namn ryktbart. Planen till
detta verk hade han uppgjort redan 1604 i det
först 1868 bekantgjorda manuskriptet ”De jure
prædæ”. Verket lade grunden till senare tids
folkrätt. Sedan hans försök att få återvända till
fäderneslandet misslyckats, gick G. på Axel
Oxenstiernas anmodan i svensk tjänst och var
1634—45 Sveriges ambassadör vid franska
hovet men kunde såsom misshaglig för Richelieu
föga uträtta. Han dog kort efter erhållet avsked.

G. var en utmärkt humanist, grundlig teolog
samt skarpsinnig filosof och jurist. Hans skrifter
ha utövat stort inflytande, och särskilt gäller
detta hans arbeten i natur-, stats- och folkrätt.
Sedan 1917 verkar i Haag Vereenigung voor de
uitgave van G., som bl. a. sedan 1928 utg. tidskr.
Grotiana. — Ryktbarast av G:s skrifter, jämte
de ovannämnda, är ”De veritate religionis
chris-tianæ” (Den kristna religionens sanning; 1627).
Hans ”Opera theologica” utgåvos i 4 bd 1679, en
samling av hans brev 1687 och suppl. därtill
1806. G:s brev till Axel Oxenstierna äro utg.
1889—91. — Litt: W. S. M. Knight, ”The
life and works of H. G.” (1925); J. Ter
Meulen & P. J. J. Diermanse, ”Bibliographie des
écrits imprimés de H. G.” (1950); C. G.
Westman, ”H. G.” (i Svensk Juristtidning 1926).

Grotta, geol., i fast berg befintligt större
hålrum. De flesta grottor finnas i lätt upplösliga
bergarter, ss. kalksten och dolomit, ofta i
karst-landskap, där de bildats genom att i springor
inträngande och cirkulerande vatten upplöst de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free