Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundström, Helmer - Grundstämmor - Grundstötning - Grundsund - Grundsunda - Grundtal - Grundton - Grundtvig, 1. Nicolai Frederik Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
Grundstämmor—Grundtvig
356
mal förtjäna sitt uppehälle som kreatursvaktare
och var sedan bl. a. timmerhuggare, flottare,
vägarbetare, odlare och dikare. Han var elev
vid ett par folkhögskolor, började medarbeta i
ortspressen och debuterade 1929 med diktsaml.
”Skum”, där han hämtat motiven från sin
hembygd, gav ut ytterligare ett par diktsaml., skrev
skådespel för amatörteater och berättelser,
”Polisen gör chock” (1933), ”Blodet ropar ur
mullen” (1934), ”Tappra soldater” (1936). Han
slog igenom på allvar, när han på nytt hämtade
motiv från sin hembygd i diktsaml. ”Detta är
mitt land” (1939), som med sin strävan efter
saklig enkelhet och folklighet fört in en ny ton
i norrlandslyrikens historia. G. har fullföljt
linjen i diktböckerna ”Från myr och mo” (1943),
”1 torparskogen” (1945) och ”Hem till källan”
(1947) samt i romanen ”Rosalie” (1944).
Själv-biogr. uppsatser i ”Ansikten” (1932) och
”Avsikter” (1945).
Grundstämmor i en orgel, dets. som
huvudstämmorna (principalstämmorna).
Grundstötning. Fartyg, som inkommer på så
grunt vatten, att det stöter mot sjöbottnen el.
grund, säges stöta, sätta el. törna (på
grund); fartyg till ankars kan driva på
grund, om ankaret draggar (ej håller fast).
Då sjöbottnen endast vidröres, säges fartyget
skrapa, om bottnen är hård, el. muddra,
om bottnen är lös. Lindrig g. kallas ofta
grund känning, om fartyget med egen
hjälp snart kommer loss, svår g. strandning,
då ringa el. ingen utsikt finnes för fartygets
bärgning.
Grundsund, kommun i Bohuslän, Orusts v.
härad, omfattar G:s fiskläge och dess närmaste
omgivning, på Skaf tölandet, 7 km s. om Lysekil;
0,94 km2, 983 inv. (1951). Har stor fiskehamn.
Storsjöfiske och fraktfart. Två olje- och
regn-klädersfabriker finnas samt en fiskkonservfabrik.
Tillhör Skaftö församling men har egen kyrka
(från 1799); ingår i storkommunen Skaftö.
Grundsunda, socken i Ångermanlands n.
domsagas tingslag, Västernorrlands län, kring Gide
älvs, Husumsåns och Saluåns utlopp i
Bottenviken, n. ö. om Örnsköldsvik; 310,60 km2, 4,344
inv. (1951). Är ett småbergigt, stenbundet
skogs-och myrområde, odlat i Gide älvdal och G:s s.
del. 1,847 kar åker. Vid kusten ligga
industrisamhället Husum och flera fisklägen; av dem äro
Skeppsmalen och Fanbyviken-Utås störst. Skag
längst i s. är fyr- och lotsplats. Gideå &
Hu-sums ab. äger stora skogsdomäner samt
Gideå-backa elkraftverk. Kyrkan av sten är från
senare medeltiden. Kapell av trä finnas vid Skag
(från 1720-talet), Skeppsmalen (omkr. 1810) och
Skede (1936). Pastorat i Härnösands stift,
örnsköldsviks kontrakt; bildar storkommunen
Grundsunda. — Litt.: N. Hamberg, ”Bidrag till G.
kyrkas och församlings krönika” (1912).
Grundtal, se Räkneord.
Grundton, mus., djupaste tonen i en tonart
el. ett grundackord.
Grundtvig. 1) Nicolai Frederik
Severin G., dansk präst och författare (1783—
1872). G:s mors undervisning gjorde bibelns
och den danska historiens stora gestalter levande
för honom. Han blev student 1800 och teol.
kand. 1803. 1805 blev G. informator på
herrgården Egelykke på Langeland och intogs där
av lidelsefull kärlek till den vackra unga frun
i huset, Constance Leth. Under kampen mot
denna syndiga böjelse öppnades hans hjärta för
att mottaga andligt liv, och han tog sin tillflykt
till historiens och poesiens värld. G. återvände
1808 till Köpenhamn. Han utgav s. å. ”Nordens
mythologi”, som bildar epok i studiet av
Nordens forntid; det är romantikens uppfattning av
mytologien, som möter där. Hans ”Optrin af
kæmpelivets undergång i Norden” utkom 1809,
”Optrin af norners og asers kamp” 1811. Vid
denna tid genomlevde han en andlig kris; hans
far var klen och önskade sonen till kaplan, och
fastän G. helst velat stanna i Köpenhamn, kunde
han ej säga nej; våren 1810 höll han sin
di-missionspredikan över ämnet ”Hvi er Herrens
ord försvunden af hans hus?”. G. utgav den,
och den väckte uppseende. Några
Köpenhamns-präster kände sig kränkta och anförde klagomål.
G. fick följ, år en tillrättavisning, därför att han
utgivit sin predikan. Under mellantiden hade han
genomlevat en ny kris. Han kände sig kallad
till reformator, till stridsman för Kristi kors.
Efter ett par månaders ”stolt men stilla
svärmeri” inställde sig självrannsakan och en ny
våldsam kris, varunder han stundom var nära att
bli sinnessjuk. Vid jultiden kom han i
fädernehemmet, Udby prästgård på Sydsjälland, till
frid, önskade nu intet hellre än att bli faderns
kaplan och prästvigdes pingsten 1811.
Från denna tid präglades G:s hela gärning av
hans starka kyrkliga livsåskådning. Bibeln var
för G. sanningens klippa; från biblisk
synpunkt bedömde han allt, t. ex. i ”Kort begreb
af verdens krönike” (1812), där Kristus
framställes som historiens medelpunkt. Efter faderns
död, 1813, bosatte sig G. i Köpenhamn,
ständigt upptagen av att väcka folket ur dess
andliga sömn; han översatte i detta syfte Saxo
och Snorre. Han blev 1821 präst i Præstö
och 1822 kaplan vid Vor Frelsers kirke på
Kristianshavn. Ofta höll han på att förtvivla
över den rådande andliga likgiltigheten, men
stundom anade han en ny dag för folket, något
som starkast kom fram i hans storslagna men
dunkla dikt ”Nyaarsmorgen” (1824). Han kom
till fast övertygelse om att trosbekännelsen, till
vilken man döpes, är salighetsvillkor och att den
apostoliska trosbekännelsen, ordet av Kristi egen
mun, fortplantat från släkte till släkte genom
församlingen, är den sanna kristendomen.
Just vid den tid, då denna åskådning blivit
visshet för G., utkom prof. H. N. Clausens
”Catholicismens og protestantismens
kirkefor-fatning, lære og ritus” (1825), som hävdade, att
bibeln visserligen är regel och rättesnöre för
vad sann kristendom är men att bibeln måste
uttolkas av de lärde, för att man skall få veta
detta. Mot denna rationalistiska uppfattning,
som stod i starkaste motsats till vad G. nyligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
