Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundtvig, 1. Nicolai Frederik Severin - Grundtvig, 2. Svend Hersleb - Grundtvigianism - Grundtvigskyrkan, Grundtvigs mindekirke - Grundvad el. sölvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Grundtvigianism—Grundvad
358
upplevat, riktade han en våldsam motskrift,
”Kirkens genmæle”. Clausen åtalade G. för
ärekränkning, och G. ådömdes böter samt censur
för livstiden (upphävd 1838). Innan domen föll,
hade G. (maj 1826) avsagt sig prästämbetet,
emedan de kyrkliga myndigheterna förbjödo
avsjungandet vid gudstjänsten i Vor Frelsers kirke
av de psalmer (bl. a. ”Den signade dag”), som
G. diktat till danska kyrkans tusenårsfest. Nu
ägnade sig G. helt åt författarverksamhet, och
under de följ, åren utkommo flera av hans
förnämsta arbeten: ”Kristelige prædikener eller
söndagsbogen” (3 bd, 1827—30), ”Nordens
my-thologi” (1832) och ”Haandbog i
verdens-historien” (1833—43). G. blev 1839 präst vid
Vartov Hospital och förblev det till sin död. 1861
fick han samma rang som Själlands biskop.
G. var en kyrklig och folklig väckare i stor
stil och gjorde sin insats på nästan alla det
andliga livets områden. Han företog 1829—31 tre
studieresor till England i vetenskapligt syfte
och fick därvid även blicken öppen för vilka
rikedomar den personliga friheten bragte det
engelska folket. Han blev därefter en ivrig
förespråkare för frihet i kyrka, skola och samhälle.
Från den rörelse han skapade utgingo lagen
1855 om lösande av sockenbandet och lagen 1868
om ”valgmenigheder”. Som riksdagsman (1848—
58, med ett par korta avbrott, och 1866)
förfäktade han på alla områden frihetens sak. För
danskheten uppträdde han ivrigt; i en lång rad
historiska sånger, minnesdikter, folkliga sånger
och sånger om modersmålet gav han uttryck åt
en levande fosterlandskärlek. — Samtidigt med
att G. arbetade för andlig och medborgerlig
frihet, blev han en ivrig förkämpe för
folkupplysning. Härur grodde hans tanke om
folkhögskolan (”Det danske firklöver”, 1836, ”Skolen
for livet”, 1838). — Tidigt började G. dikta
psalmer och skrev 1,400—1,500 sådana, utg. i
”Salmer og aandelige sange” (5 bd, 1868—81),
dels en mängd i original, dels bearbetningar av
äldre danska psalmer och översättningar från
olika tider och församlingar. Många av hans
psalmer ha blivit den danska församlingens
gemensamma egendom.
G:s prosaverk från hans äldre år äro delvis
utgivna el. upptecknade av andra. Efter hans
död ha utkommit talrika brev- och predikosaml.
G:s skrifter äro utgivna av H. Begtrup 1904
—09, ”Poetiske skrifter” 1880—1930, handbok
i G:s skrifter 1929—30; ”Værker i udvalg” av
G. Christensen & H. Koch (10 bd, 1940 ff.).
Bibliografi av G. Furuland (1934). — Litt.: F.
Rönning, ”G.” (4 bd, 1907—14); E. Lehmann,
”G.” (1929); H. Koch, ”N. F. S. G.” (1943;
sv. övers. 1941); J. Borup, ”N. F. S. G.” (1943);
”G.-studier”, utg. av G.-Selskabet (1948 ff.).
2) Svend Hersleb G, den föreg:s son,
folkminnes forskare (1824—83). Han deltog som
student i kriget 1848—50 och blev officer samt
1860 mag. i nordisk filologi. Han blev 1863
doc., 1869 prof, vid Köpenhamns univ., 1877 fil.
heclersdr i Uppsala. G:s huvudarbeten behandla de
nordiska folkvisorna. 1842—46 utgav han en övers.
av engelska och
skotska folkvisor. Hans
stora verk ”Danmarks
gamle folkeviser”
utkom 1853—90 (5 bd;
arbetet avslutat efter
G:s död av A. Olrik)
och blev banbrytande
för
folkminnesforskningen i Europa genom
sin minutiösa och
metodiska textkritik
och sina d j upgående
undersökningar av
visornas historia. För
populärt bruk utgav han ”Danske kæmpeviser”
(1867) och ”Danmarks folkeviser i udvalg” (1882).
Från 1854 ledde G. ett stort arbete för insamling
av danska folkminnen och utgav på grundval
härav bl. a. ”Gamle danske minder” (1854—63) och
”Danske folkeeventyr” (1876—84); han blev
härigenom grundare av den danska
folkminnesforskningen, och hans omfattande samlingar
bevaras nu i centrum av denna, i ”Dansk
folke-mindesamling” i Köpenhamn.
Grundtvigiani’sm kallades urspr. den från
N. F. S. Grundtvig (se d. o.) utgångna ”kyrkliga
åskådning”, som i motsats till ”skriftteologien”
ansåg dopet och nattvarden vara de centrala
elementen i församlingslivet. G. blev i Danmark
från 1800-talets mitt utgångspunkt för en stark
och levande kristlig väckelse. Enär dess
anhängare efter Grundtvigs exempel förfäktade
frihetsidéer i fråga om såväl religion som skola och
politik, kom rörelsen, särsk. genom folkhögskolorna,
att synnerligen starkt sätta sin prägel på det
danska bondeståndets andliga, politiska och
sociala utveckling. G. förfäktar kyrklig lärofrihet
och rätt till bildande av friförsamlingar.
Politiskt sett blev g. från 1866 allierad med och i
mycket bestämmande för den demokratiska
oppositionen mot godsägar- och ämbetsmannastyret.
I ”det forenede venstre” o. a. politiska nydaningar
inom oppositionen, var den grundtvigska
bondeflygeln en stark faktor, urspr. rätt radikal, från
1890-talet alltmer moderat.
Grundtvigskyrkan, Grundtvigs m i n d
e-kirke, på Bispebjerg vid Köpenhamn är det
av allmänheten mest uppmärksammade
byggnadsverket i Danmark, sedan Köpenhamns rådhus
uppfördes omkr. 1900. För att förverkliga de
ritningar till G, som uppgjorts av arkitekt P.
V. Jensen Klint, startades en landsinsamling.
Även statsunderstöd erhölls. Kyrkan påbörjades
1921, tornet fullbordades och togs i bruk 1927
och den övriga byggnaden 1940 (byggnadsarbetet
leddes från 1930, då P. V. J. Klint avled, av
dennes son K. Klint). G. byggdes i gult tegel
i en stil, som förnyade traditionen från danska
gotiska landskyrkor. Den är emellertid i en
domkyrkas storlek med ett trillingtorn i v., vars
långsmala fönster och blinderingar ge
västfasa-den en prägel av jätteorgel. Se bild 9 å pl. vid
Dansk konst.
Grundvad el. s ö 1 v a d, mindre landvad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
