Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvbrytning - Gruvdrift - Gruvfogde - Gruvgas - Gruvgården - Gruvgården—Fors järnväg - Gruvindustriarbetareförbundet - Gruvingenjör - Gruvkarta - Gruvkompass - Gruvlagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Gruvdrift—Gruvlagstiftning
366
Fig. 4. Skivrasbrytning.
måste anordnas, ofta i stigorter i endera väggen.
Bland metoder med fyllning må slutl. nämnas
brytning med ramförtimring, där
fyllningen utgöres av byggda förtimringar. Vid
stora och breda malmer måste ofta pelare
kvar-sättas mellan rummen el. magasinen; sedan
etagen i övrigt är utbruten, kunna dessa pelare, i
den mån de äro fyndiga, nedsprängas och
tillgodogöras genom s. k. rasbrytning, som
numera allmänt användes i de fall, då malmens
el. väggarnas hållfasthet är låg. I Sverige
användes i stor utsträckning den
rasbrytningsme-tod, som vanl. benämnes skivrasbrytning
(fig. 4). Även i detta fall indelas fyndigheten i
etager, och från huvudfraktsnivåerna uppsprängas
stigorter, som förses med rullschakt och
stegvägar. Därefter
driver man f ä 11 o
r-t e r från
stigor-terna, med början
uppifrån, efter
fyndighetens hela
längd med
exempelvis 5 m
vertikalt avstånd från
varandra. När den
översta fältorten
är färdig,
strossar man, d. v. s.
spränger ut orten
till fyndighetens
hela bredd, varvid
man börjar längst bort från schaktet; så snart
strossningen givit tillräckligt utrymme, borras och
nedspränges den yttersta delen av malmtaket,
varefter malmen i vagnar av speciell typ fraktas fram
till rullschaktet. På detta sätt fortsätter man, så
att brytningen flyttar sig bakåt allt närmare
rullschaktet. När den översta skivan helt el. delvis
är nedsprängd, påbörjas sprängningen av nästa
skiva och så undan för undan. Vid s. k. s k i
v-strossbrytning är skivhöjden 2—4 m, och
därvid kunna fyndigheter utvinnas med ringa
malmförluster men med stor virkesåtgång.
Blockrasbrytning innebär, att
fyndigheten uppdelas i stora block, som undermineras,
bringas att komma i ras och därvid spricka
sönder. — Vid horisontella el. flackt stupande
fyndigheter, som ha karaktären av flötser, är
bryt-ningsmetoden i hög grad beroende av flötsens
mäktighet, takets hållfasthet och värdet av de
brutna mineralen.
Vid brytningsplatsen i gruvan lastas malmen på
vagnar och transporteras till schaktet med dess
uppfordringsanläggningar för vidarebefordran
till dagen. Lastningen av malmvagnarna i gruvan
skedde förr uteslutande för hand. Då
handlastning är ett mycket ansträngande arbete, söker
man i möjligaste mån nedbringa dess omfattning,
dels genom att använda sådana brytningsmetoder,
där man i stället tappar ned berget i vagnarna
genom tappgluggar (kraterbrytning,
magasins-brytning m. fl.), dels genom maskinella
hjälpmedel vid lastningen. I dagbrott användas ofta
grävskopor; under jord måste lastningsmaskinerna ha
en speciell utformning med hänsyn till den ringa
takhöjden. Bland de många använda
förfaringssätten kunna nämnas skoplastning och
skraplastning. Ex. på det förstn. är
”Eim-co”-maskinen, där en skopa lyfter berget över den
spårbundna, tryckluftdrivna maskinen och kastar
det bakåt i en malmvagn. Vid skraplastning
användas spec. utformade skrapspel med
skrapsko-por, som flytta berget huvudsaki. horisontellt,
antingen till ett litet störtschakt till
underliggande etage el. direkt till vagnen via ett lutande
plan, som för upp skrapan över vagnen. I större
gruvor med långa transportavstånd användas ofta
lok för malmfrakten. Loken äro drivna med
elmotor, dieselmotor el. tryckluft. —
Länshållning-en av en gruva från vatten sker med
gruv-pumpar, som vanl. äro placerade vid en
sam-lingsbassäng i gruvans djupaste del. Ovan jord
finnas vid en gruva i allm. följ, anläggningar
och maskinella anordningar: Över schaktet är
uppförd en lavbyggnad av trä, järn el.
armerad betong. Den uppbär dels laven, den gamla
benämningen på det plan, till vilket det brutna
berget fraktas, dels linskivorna, vilka uppbära
spellinorna. På lämpligt avstånd från
lavbyggnaden ligger ett maskinhus, som inrymmer
gruvspelet, vidare kompressoranläggning för
tryckluft till borrmaskinerna, borrsmedja och
reparationsverkstad, förråd m. m. I närheten av
maskinhuset el. sammanbyggd med detta
förekommer en gruvstuga, innehållande kontor,
matrum för arbetarna och omklädningsrum.
Gruvdrift, dets. som bergshantering (se d. o.).
Gruvfogde, den gruvförman, som närmast
under gruvingenjören leder brytningsarbetet i en
gruva.
Gruvgas, se Metan.
Gruvgården, samhälle i Garpenbergs sn i
Da-lame.
Gruvgården—Fors järnväg (spårvidd 1,435
m), 17,2 km lång, äges av Gruvgården—Fors
järnvägs ab., Falun. Banan öppnades för allmän
trafik i etapper 1905—08. Dess huvudsakliga
trafikobjekt äro malm och skogsprodukter;
persontrafik ombesörj es icke.
Gruvindustriarbetareförbundet, se
Fackförening, sp. 128.
Gruvingenjör, i allm. varje vid gruvdriften
anställd ingenjör; särskilt titel för vissa
ämbetsmän i bergsstaten (se d. o.).
Gruvkarta, se Gruvmätning.
Gruvkompass, ett inom bergshanteringen,
särskilt för uppsökande av järnmalm, mycket
använt instrument. G. består av en magnetnål,
upphängd så, att den är rörlig i både horisontal- och
vertikalplanet samt under vanliga förhållanden
fullt horisontal.
Gruvlagstiftning, lagstiftning om gruvdrift.
Sveriges äldsta g. hade form av privilegiebrev
för särskilda gruvor, gruvartiklar,
specialförordningar om brytningen, skogarnas behandling,
tionde och avrad m. m. Om äganderätten till
mineralen i jorden ha åsikterna varit mycket
delade, och även den enskilda äganderätten till
befintliga gruvor har tidtals varit bestridd, såsom då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
