Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvlagstiftning - Gruvmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
367
Gruvmätning
368
kronan på slutet av 1500-talet sökte göra dem till
ett regale. För att gynna bergshanteringens
utveckling började Kronan under 1600-talet att
lämna upptäckare av gruva rätt att deltaga i
driften av densamma. På detta sätt uppstod
in-mutningssystemet. 1723 tillerkändes den, som
upptäckte en mineraltillgång å annans mark, vissa
förmåner, näml, dels viss vedergällning av
Kronan, dels rätt att med jordägaren deltaga i
gruvdriften, varvid upptäckarens andel skulle
uppgå till V4 och jordägarens till 3A. Från
1741 ägde upptäckaren lika rätt med jordägaren
att bearbeta fyndigheten. De under 1700-talet
utfärdade förordningarna upphävdes först genom
1855 års gruvstadga. I denna inskränktes, i avsikt
att bättre tillgodose jordägarens intresse, kretsen
av de föremål, som kunde inmutas. Enl. den
tidigare lagstiftningen hade näml, praktiskt taget
alla kända metaller och mineral utgjort föremål
för inmutning. 1855 års gruvstadga ersattes dels
genom K. m :ts förnyade gruvstadga 1884, dels
genom lagen 1886 ang. eftersökande och
bearbetande av stenkolsfyndigheter. Den sistn. lagen
gäller fortfarande, men gruvstadgan har ersatts
med 1938 års gruvlag. Den äldre g. har
emellertid fortfarande aktualitet, ty utmål, som lagts
efter en äldre gruvstadga, följer fortfarande
väsentligen bestämmelserna i denna.
Den nu gällande gruvlagen bygger i likhet med
1855 och 1886 års gruvstadgor på den principen,
att vissa angivna mineral kunna göras till
föremål för inmutning och bearbetande av den, som
därtill anmäler sig (inmutningssystemet). De
mineral, som kunna inmutas, utgöras enl.
gruvlagen dels av malmerna till följ, metaller: guld,
silver, platina, kvicksilver, bly, koppar, järn, med
undantag av sjö- och myrmalmer, mangan, krom,
kobolt, nickel, zink, tenn, titan, vanadin,
molyb-den, volfram, vismut, antimon och arsenik, dels
även av svavelkis, magnetkis, grafit, apatit och
magnesit. I gruvlagen (och stenkolslagen) icke
omnämnda mineral äro förbehållna jordägaren.
Enl. tidigare g. var jordägaren berättigad att till
hälften med inmutaren deltaga i gruvarbetet och
den därav följ, vinsten. I nya gruvlagen av 1938
stadgas, att Kronan har rätt till hälften i
inmutade fyndigheter, varvid jordägarandelen
bortfallit. Jordägaren får dels ersättning för sin
mark, dels en årlig avgäld i proportion till
brytningen, dock högst 5,000 kr per år under 20 år.
— En inmutning utgör en cirkulär yta med 200 m
radie. Inmutning får ej ligga inom
statsgruve-fält, nationalpark, befästningsområde, kyrkogård
el. industriområde och ej heller närmare
boningshus än 100 m el. närmare allmän väg el. kanal
än 30 m. Mutsedel utfärdas av bergmästare. Den
berättigar till bedrivande av undersökningsarbete
under högst tre år. Visar provdriften, att
fyndigheten sannol. kan bli föremål för gruvdrift, kan
inmutaren efter utmålsförrättning av
bergmästaren erhålla utmål på fyndigheten. Utmålet skall
vara rektangulärt och får ha en yta om högst
16 har. På djupet räknas utsträckningen i
vertikal led. Utmålet medför rätt för ägaren att
bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara
mine
ral. Om Kronan anmält sig vilja utnyttja sin
andel i gruvan, sker detta i form av delägarskap
el. genom utarrendering, i regel på 20 år. För
att behålla sin rätt till utmålet måste
gruvinne-havaren årligen betala en s. k. försvarsavgift om
10 kr pr har, vilken delas lika mellan Kronan
och jordägaren. — 1886 års stenkolslag bygger
icke på inmutningssystemet utan på det s. k.
koncessionssystemet, vilket innebär, att
rättigheten att bearbeta stenkolsfyndighet är beroende på
särskilt tillstånd (koncession), som meddelas av
Konungen efter fri prövning av frågan om vem
som skall äga företräde till koncessionens
erhållande. Genom lagar 1917, 1933, 1942 och 1945
ha de i stenkolslagen givna bestämmelserna
utvidgats att omfatta även salt-, olje- och gas-,
alun-skifferfyndigheter samt fyndigheter av uranhaltig
mineral. — Genom lag 1916 har absolut förbud
meddelats för utländska medborgare och
utländska juridiska personer att inmuta
mineralfyndighet. Utan Konungens samtycke få dessa
rättssubjekt ej heller förvärva el. bearbeta
inmutad fyndighet el. idka gruvdrift. För att
hindra ett kringgående av bestämmelserna genom att
utlänning ingår som delägare i svenskt bolag el.
svensk förening, få vissa sådana bolag och
föreningar ej inmuta mineralfyndighet samt ej
heller förvärva el. bearbeta inmutad
mineralfyndighet el. idka gruvdrift utan Konungens tillstånd.
— Litt., Hj. Hammarskjöld, ”Om grufregal och
grufegendom i allmänhet enl. svensk rätt” (1891) ;
”Betänkande med förslag till gruvlag avgivet av
1920 års g.-sakkunniga” (1924); J. E. Almquist,
”Kommentar till 1884 års gruvstadga” (1930).
Gruvmätning har till ändamål att upprätta
exakta kartor över gruvor, med angivande såväl
av deras form som av fyndigheternas geologiska
förhållanden, till ledning vid brytningen och till
fromma för efterkommande. Enl. 1938 års
gruvlag skall en gruvkarta i skala 1:8oo upprättas i
3 ex. för varje gruva, som erhållit utmål och
är under arbete. Ett ex. av kartan skall finnas
vid gruvan, ett hos bergmästaren och ett hos
Kommerskollegium. Vid stenkolsgruvor skall
gruvkartan göras i 2 ex. i skala 1:1,500.
Gruv-kartan utgöres dels av ett topografiskt blad, dels
av ett geologiskt sådant; vidare omfattar den
erforderligt antal horisontalsektioner, längdprofil
och tvärprofiler, varvid ej endast gruvans el.
rummens konturer och höj dsiffror skola angivas
utan även observationer över de geologiska
förhållandena samt de olika malmer och bergarter,
som förekomma. Alla gruvarbeten skola införas
på gruvkartan senast året efter arbetets
utförande. G. skall utföras av en
bergsstatstjänsteman el. av annan person, som fått koncession från
Kommerskollegium. I allm. tillämpas både i
Sverige och i utlandet för g. spec. utarbetade
modifikationer av mätmetoderna. Den svenska
mark-scheidermetoden skiljer sig från vanlig
planmätning huvudsaki. därigenom, att man i st. f. 1
mätbord använder 3 mätbord av speciell typ,
mellan vilka syftning och återsyftning sker,
vidare användes en tublinjal med hel vertikal cirkel
för höj dbestämningen. Samband med tidigare
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
