Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönahög - Grönalger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397 Grönalger 398
rad, s. ö. om Ulricehamn; 53,81 km2, 450 inv.
(1951). Tillhör sydsvenska höglandets högsta
delar inom Västergötland, genomflytes av
Hjälmån (övre Lillån; till Ätran). 405 har åker.
Kyrkan av trä är från 1662. Ingår i Gällstads,
Södra Säms och G:s pastorat i Göteborgs stift,
Kinds kontrakt; tillhör storkommunen Åsunden.
Grönalger, de till klasserna Conjugatae och
Chlorophyceae hörande algerna (se Älger), vilka
utmärkas därav, att de äro rent gröna, emedan
de innehålla klorofyll utan inblandning av andra
algfärgämnen. — Konjugaterna (Conjugatae)
intaga en väl begränsad ställning gentemot
egentliga g. (Chlorophyceae), från vilka de avvika
genom frånvaro av varje slags svärmsporbildning.
Deras befruktning sker genom sammansmältning
av en cells hela innehåll med en annan cell utan
föregående bildning av särskilda
individualiserade förökningskroppar (konjugation).
Kon-jugaternas viktigaste familjer äro: des mi d i
a-c é e r n a (Desmidiaceae) och
zygnemacéer-na (Zygnemaceae). De förra äro mikroskopiskt
små, encelliga, ensamma el. i kedjor med
varandra sammanhängande alger. I regel äro de
genom en insnörning på mitten delade i två
symmetriska hälfter med en stor kromatofor i
vardera hälften och en cellkärna i mitten.
Förökningen sker genom delning, varvid de två
cellhälfterna glida isär från varandra, och mellan
dem utbildas nya hälfter, så att en nybildad
desmidiacé består av en ny och en gammal hälft.
Vid konjugationen mellan två individ bildas en
s. k. z y g o t, vars vägg ofta är försedd med
taggar och utsprång. Efter en tid gror zygoten,
varvid av dess innehåll vanl. två nya individ
uppstå. De leva i små vattensamlingar, i
fuktig mossa, på jord o. s. v. spridda över hela
jorden. — Zygnemacéerna äro ogrenade
celltrådar med utmärkt vackra kromatoforer (de
största i växtriket), till formen skivor, vindlade
spiralband el. stråliga stjärnor. Det vanligaste
zygnemacésläktet är Spirogyra (fig. 1), hos
vilket cellernas kromatoforer äro vindlade
spiralband. Inga marina konjugater äro kända.
G. i mera inskränkt bemärkelse är klassen
Chlorophyceae, som omfattar flera olika ordn.
Talrika former äro encelliga, andra bilda
kolonier, andra åter äro enkla el. greniga trådar; de
högsta bi-lda fasta cellulära vävnader.
Fortplantningen sker dels på könlös väg medelst cilierade
svärmsporer (z o o s p o r e r) el. medelst orörliga
s. k. aplanosporer. Dessutom förekommer
även köns fortplantning, varvid med
svärmsporerna till utseendet överensstämmande, likstora
(iso-) el. olikstora (hetero-) gameter förenas
och ge upphov till nya individ. De olika
gruppernas högsta former ha även äggbefruktning,
varvid hongameten kvarligger i den cell
(o o g o n), där den bildats, och där uppsökes och
befruktas av hangameterna
(spermatozoi-derna). Klorofycéerna pläga indelas i följ,
klasser: 1) Volvocales, som utmärkas av att
cellerna även på rent vegetativt stadium äro
försedda med flimmerhår (cilier). Encelligt är t. ex.
släktet Chlamydomonas (fig. 3), varav en art,
C. nivalis, bildar den s. k. röda snön i
arktiska trakter. Snöns rödfärgning beror på den
massvisa förekomsten av denna alg, som har ett
rött färgämne, hematokrom, i sina vilceller. Bland
de högsta märkes rullande klotet, Volvox
globator (fig. 2), som är en rund, ihålig koloni
av upp till många tusen enkla individ, alla med
cilier, som genom sina svängningar sätta klotet i
rullning. Volvox har äggbefruktning ävensom
rent vegetativ kolonibildning. Hithörande äro
färskva ttensalger, många, ss. Chlamydomonas,
även ingående i snöns och isens flora. — 2)
Pro-tococcales äro i motsats till föreg. aldrig försedda
med cilier på vegetativt stadium. En encellig
form är Chlorella, som lever endofytiskt i vissa
djur. Även här förekomma kolonier, men
orörliga. 4-celliga kolonier bildar släktet
Scenedes-mus, en vanlig planktonform (fig. 4). Stora
kolonier bildas av vattennätet, Hydrodictyon
utri-culatum, som påträffas i sjöar i Sverige. — 3)
Ulothricales omfattar g., som i sina enklaste
former äro encelliga, i sina högsta däremot fasta
vävnader, aldrig kolonier. Enkel, ogrenad tråd är
t. ex. Ulothrix zonata, täml. allmän i bäckar och
floder. I havet leva släktena Ulva och
Entero-morpha’, U. lactuca, s. k. havssallad (fig. 7),
har formen av en stor, bladlik skiva, vanlig vid
Sveriges västkust, särsk. i förorenat vatten.
Ente-romorpha, s. k. t a r m t å n g, har en cylindrisk
ihålig, uppblåst bål. Vanlig i salt och bräckt
vatten är E. intestinalis. Pleurococcus, en encellig
luftalg, som bildar grönt överdrag på träds bark,
plägar föras hit. De nu skildrade typerna ha
zoogametbefruktning. Äggbefruktning
förekommer däremot hos släktet Oedogonium. — 4)
Siphonocladiales omfatta greniga, trådformiga
alger, som i motsats till föreg. grupp ha talrika
cellkärnor i varje cell och stora, masklikt
genombrutna kromatoforer. Allmänt i såväl färskt som
salt vatten är släktet Cladophora. Hoptorkade
fla-gor av Cladophora-arter bilda
huvudbeståndsdelen! meteorpapper. De varma haven hysa
många egendomliga alger av denna ordn., t. ex.
Valonia med ända till centimeterlånga runda
celler, det parasolliknande släktet Acetabularia (fig.
5) och det förkalkade släktet Neomeris. — 5)
Siphonales omfatta g., som på rent vegetativt
stadium bestå endast av en enda stor cell med
en talrik mängd cellkärnor. Mest bekant är det
tropiska släktet Caulerpa (fig. 6).
Caulerpa-^r-terna bestå av en enda kolossal cell, som kan
bli mer än decimeterlång och är differentierad
i rot-, stam- och bladliknande delar. De uppträda
i former, som ofta härma högre växter.
Till g. hör även det starkt förkalkade släktet
Halimeda (fig. 8), med arten H. opuntia, som
har ett O/iMnha-liknande utseende och är
karak-tärsalg för korralreven. Till denna ordning
plägar också Vaucheria räknas; dessa g. bestå av
en förgrenad trådformig cell med väggbildning
endast då fortplantningsorgan bildas. Deras
svärmsporer äro stora med över hela ytan parvis
sittande flimmerhår. G. ha ingen ekonomisk
betydelse för människan. — Bilder se nästa sida
samt färgpl. vid Alger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
