Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
Grönland
412
efter Kalmarunionen att tillhöra dansk-norska
monarkien. Förbindelsen med Island och Norge
avtog efter hand.
De första kolonisterna hade funnit landet
obebott, om än spår efter människor anträffats,
men längre fram, sannolikt först på de resor,
som företogos ända upp mot Melvillebukten, kom
man i beröring med s k r ä 1 i n g a r, d. v. s.
eskimåer. Efter ett flertal smärre strider ägde
den första större sammandrabbningen med dem
rum 1379, och kampen fortsattes, tills hela
Västerbygdens befolkning utrotats. Österbygden
torde ha mött samma öde ung. ett årh. senare.
Under senare delen av 1500-talet sändes ett
par danska expeditioner upp för att återupprätta
förbindelsen med kolonierna men misslyckades.
Däremot besöktes G. 1585 av John Davis, och
1616 nådde Baffin upp mot Smith Sound.
Under följ. årh. besöktes G. endast av holländska
valfångare, men 1721 lyckades Hans Egede
förverkliga en länge närd plan att kombinera
mission, handel och fångstverksamhet på G., där
han 3 juli s. å. landsteg i närheten av nuv.
Godthåb. Av de väntade nordborna fann han
ej ett spår men däremot eskimåer, bland vilka
han genast började värva proselyter. Detta blev
början till den danska kolonisationen. Stora
svårigheter av ekonomisk och annan art
övervunnes av Egede, och då hans ursprungliga kompani
uppgav den föga lönande handelsverksamheten,
övertogs den 1727 av danska staten, som
gjorde handeln till ett monopol. Tidtals
utarrenderades detta, men sedan 1774 har det utan avbrott
varit i statens egen hand. 1733—1900 ha även
tyska herrnhutiska missionärer verkat på G., och
nya kolonier och handelsplatser ha tillkommit
efter hand.
Om också den lyckliga samverkan mellan
mission och profanintressen kvarstod även efter 1774,
blev detta dock ett märkesår. Missionen
fortsatte att spela sin stora roll, men dessutom
inträdde Kgl. grönlandske Handel som avgörande
maktfaktor i intimt samarbete med de huvudsaki.
vetenskapligt betonade expeditioner, av vilka
flertalet i avgörande grad tjänat G:s centrala
intressen. — De viktigaste expeditionerna äro följ.:
1806—13 besökte den tyske geologen Giesecke
v. kusten och upptäckte bl. a. kryolitförekomsten
vid Ivigtut. 1818 upptäckte engelsmannen J. Ross
polareskimåerna i Kap Yorkdistriktet. 1822
landsteg engelsmannen W. Scoresby som den förste
i historisk tid på ö. kusten, vilken kartlades
mellan 69—72° n. br. 1823 ankom hans landsman
Clavering likaledes till ö. kusten, 740 n. br., och
påträffade eskimåer. 1829—30 företog dansken
Graah en expedition i en konebåd (större
eskimåroddbåt) runt Kap Farvel till 65° n. br. och
kallade den nyupptäckta östkuststräckan Frederik
den VI :s kyst. Den engelska
Franklin-expeditio-nen hade startat 1-845 för att söka genomföra
nordvästpassagen men förolyckades. Under
sökandet efter densamma genomforskades även
delar av farvattnen n. v. om G. av amerikanerna
Kane 1853, Hayes 1860—61 och Hall 1870—71.
Under dessa färder kartlades n. v. och n. kusten
av G. upp till Robeson Kanal. 1848—68
företog en av grönlandsforskningens största män, H.
J. Rink, vidsträckta resor i G. 1869—70
besökte den österrikiska Koldeway-expeditionen ö.
kusten 73—770 n. br. och fann den väldiga
Kej-ser Franz Josephs fjord med förgreningar. 1870
besökte svensken A. E. Nordenskiöld Disko och
företog en kort uppstigning på inlandsisen. 1883
återvände han och lyckades då själv nå in på
densamma 117 km, medan de medföljande
lapparna fortsatte ytterligare 113 km.
1878 blev en vändpunkt i dansk och därmed
också i viss mån i internationell polarforskning.
Då bildades Kommissionen for ledelsen af de
geologiske og geografiske undersögelser i G. Vid
denna tid påbörjades också ett allvarligt
utforskande av inlandsisen under slädfärder. 1878
nådde den förste av dessa resenärer, dansken I. A.
D. Jensen, 70 km in på isen till den nunatakk,
som nu bär hans namn. 1879 ff. företog den
danske geologen och botanisten K. J. V.
Steen-strup 9 expeditioner, insamlade ett stort
geologiskt och botaniskt material och utförde
omfattande kartläggningsarbete. 1883—84 företog
dansken G. Holm Den danske
Konebåds-ekspe-dition till ö. kusten. 1886—1909 gjorde
nordpolens upptäckare amerikanen R. E. Peary flera
resultatrika expeditioner i Nordgrönland. Han är
den förste, som på så nordlig breddgrad
färdats över inlandsisens hela bredd. 1888
startade norrmannen F. Nansen sin berömda färd över
inlandsisen, vilket var en pionjärgärning, då
ingen före honom hade på tvären färdats över
densamma. 1890—92 sökte dansken Ryder
kartlägga sträckan mellan Angmagssalik och
Scoresby sund men misslyckades delvis. Han hemförde
dock värdefulla biologiska och geologiska
samlingar. 1898—99 undersökte svensken A. G.
Nathorst de geologiska förhållandena i området
mellan Scoresby sund och Kejser Franz Josephs
fjord. 1898—1900 bereste dansken Amdrup med
en stor expedition i flera etapper ö. kusten.
Under denna kartlades Christian den IX :s land och
den dittills okända kusten mellan Kap Dalton och
Angmagssalik. 1902—04 övergick som den första
med hundsläde Den danske litterære
Grönlands-ekspedition Melville bugt, övervintrade och
skildrade vid hemkomsten för första gången
utförligt och pålitligt i ord och bild
polareskimåerna. Ledare var Mylius-Erichsen och övriga
deltagare K. Rasmussen, H. Moltke och eskimåen
Brönlund. 1906—08 kartlade
Danmarks-ekspedi-tionen ett dittills okänt område i n. ö. G.,
vilket kallades Frederik den VIII:s land. Ledaren,
Mylius-Erichsen, och 2 deltagare, Höeg Hagen
och Brönlund, omkommo. 1909—12 företog
dansken E. Mikkelsen en expedition till samma
område. 1909 anlades en dansk missionsstation vid
North Star Bay i Kap Yorkdistriktet, och 1910
upprättade K. RaSmussen där en handelsstation,
som sedermera utgjort utgångs- och stödpunkt
för ett flertal viktiga och resultatrika
expeditioner, alla uppkallade efter stationen, Thule. Av
dem kartlade 1916—18 2:a Thuleexpeditionen
Melville bugten och fullföljde efter övervintring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
