Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Historia - Förvaltningen - Rättskipning - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
Grönland
416
grönland för att upprätta meteorologiska
stationer. I mars 1943 angreps Eskimonæs av tyska
patruller, och i april 1944 kom det till strid
om en tysk station på Shannon ö. Stationen
ut-bombades senare av amerikanerna. Efter kriget
upprätthöllos amerikanska baser på G., och i
betraktande av G:s stora strategiska (bl. a.
meteorologiska) betydelse var det svårt för danska
regeringen att vinna gehör för sina synpunkter.
Genom Danmarks anslutning till Atlantpakten
1949 ha dessa problem kunnat lösas. Genom en
överenskommelse 1951 på 20 år ersattes den
gamla från 1941 av en ny: Det lokala försvaret
skulle stå under dansk ledning, medan de
utbyggda amerikanska baserna m. m. vid behov skulle
stå till de övriga atlantpakternas förfogande.
Efter krigets slut har en häftig diskussion
förts om en nyordning av den grönländska
administrationen. Diskussionen gällde både
politiska och ekonomisk-sociala förhållanden. Kriget
hade stärkt lokalstyrelsens inflytande och
lösryckt det från den noggranna och mycket
omständliga kontrollen från Grönlands styrelses sida
i Köpenhamn. Hastiga beslut måste fattas och
en rationell styrelse utformas, som i praktiken
fick sin tyngdpunkt i Sydgrönland. Samtidigt
bragte den amerikanska aktiviteten i ett slag
den moderna maskinkulturen till G., motorbåtar,
traktorer, flygmaskiner, film o. s. v. Detta
betydde, att G. på få år genomgick århundradens
utveckling. Efter ett besvärligt
förberedelsearbete antogs slutl. 1950 en lag, som gav G.
vidgad självstyrelse och varigenom handel och
administration skildes åt.
Förvaltningen av alla grönländska
angelägenheter ligger hos Grönlands styrelse (i
Köpenhamn), som är organiserad som ett
minis-teriellt dep. under Statsministeriet, betr, kyrka
och skolväsen under Kirkeministeriet (lag av 18A
1925). I spetsen för styrelsen står en dir.
Under honom stå en handelschef, en
skeppsinspek-tör, konsulenter för sanitetsväsendet, fisket och
tekniska angelägenheter. Riksdagen har ett
G.-utskott på 8 medl. Biskopen över Köpenhamns
stift har det kyrkliga överinseendet. G. utgör
nu ett provsti mot tidigare två, säte är
Godt-håb; på Nordgrönland (Jakobshavn) fungerar
en viceprovst. Enl. lagen av 18A 1925 delas G. i
3 landsdelar: Sydgrönland från Lindenow
Fjord till Nordre Strömfjord,
Nordgrönland från Nordre Strömfjord till Nordost
Rundingen och östgrönland från Nordost
Rundingen till Lindenow Fjord. Sydgrönland och
Nordgrönland till 75° n. br. delas i
administrativt hänseende i kolonidistrikt (12), sysler (13),
kommuner (68), läkardistrikt (7) och pastorat
(10). — I var och en av delarna Syd- och
Nordgrönland finns en landsfogde (tidigare
kallad inspektör). Han är regeringens
representant med högsta lokala ämbetsmyndighet och
jämväl polismyndighet, har tillsyn över
hälso-vårdsväsendet och handeln, är domare och
offentlig arvskiftesförrättare. I varje kommun finns
ett kommunråd, där alla män, grönländare och
danskar, som dock skola ha varit minst 2 år i
G., ha rösträtt, när de fyllt 22 år, och äro
valbara, när de fyllt 25 år. Syselråden bestå av
kommunrådsordf., landsrådsmedl. inom syslet
och danska tjänstemän; antalet danska får dock
icke överstiga antalet grönländska medl.
Landsråden (23 landsrådskretsar) väljas av
kommun-rådsmedl. och syselrådsmedl., 1 medl. och 1 suppl.
för var landsrådskrets.
Rättskipning. Landsfogden, som skall vara
jurist, är domare för alla, som lyda under dansk
lag, d. v. s. alla danskfödda, danskars G.-födda
hustrur och deras barn, såvida de icke driva
någon självständig grönländsk näring, samt alla
grönländare, som inta högre tjänsteställningar
inom staten el. Kgl. grönlandske Handel. Alla
andra lyda under grönländsk lag. För dem är
syselmannen (syselrådets ordf.) domare med 2
danskar och 2 grönländare som meddomare i
brottmål, resp, med en meddomare av vardera
nationaliteten i tvistemål. F. n. pågå
förberedelser för att likställa danskar på G. och
grönländare under en gemensam lag.
Näringar. G:s näringsliv var i äldre tid
koncentrerat till jakt, särsk. sälfångst, som gav
invånarna föda (kött), skinn till kläder, tält,
kajaker och båtar samt tran till lampor och
till försäljning. Sedan 1 :a världskriget har
säl-fångsten gått starkt tillbaka i Sydgrönland, och
jakt är därför nu huvudnäring blott i Nord- och
östgrönland. Samtidigt med sälfångstens
tillbakagång har man övergått till att använda tält
av duk, träbåtar, fotogenlampor el. elektrisk
belysning, och nationaldräkten användes huvudsaki.
vid festliga tillfällen. 1945—46 uppköptes 103
björnskinn, 16,135 sälskinn, 2,254 blå- och 1,616
viträvsskinn, 42,158 kg valrosskinn, 666 kg dun
och 12,842 kg fjäder. Valfångsten gav (1946) 60
valar. 1945—46 uppköptes 611,806 kg valspäck.
För befolkningen i Sydgrönland är
huvudnäringen nu fiske. För dess utveckling är
mo-torbåtsbeståndet av stor betydelse. 1951 hade c:a
600 grönländare egna motorbåtar. Byggandet av
salterier har väsentligt bidragit till den ökade
fångsten. 1938 funnos 115 salterier (75 i
Sydgrönland), och senare ha flera byggts. 1945
—46 uppgick fångsten till c:a 13 mill. kg och
uppköptes 4,7 mill. kg saltfisk samt 35,477
kg torkad fisk, vidare 70,275 kg hälleflundra
samt 14,293 st havskattskinn och 822,715 kg
haj lever. Vid Holsteinsborg finns
konserverings-fabrik för hälleflundra och räkor. Sedan 1947
ha två nystiftade danska fiskeriföreningar med
bas i Esbjerg drivit fiske vid G. För
främmande fiskebåtar äro följ, hamnar
tillgängliga: Ravns Storö, Færingehavn, Torqussaq och
Ny Færingehavn.
Boskapsskötsel är nu G:s näst
viktigaste näring och sysselsätter (närstående
industrier inberäknade) 15—20 Åo av befolkningen. Av
husdjur funnos (huvudsaki. inom Julianehåb- och
Frederikshåbdistrikten) 1946 17,260 får, 37
getter, 86 nötkreatur, 79 hästar, 92 fårhundar och
1,414 höns. Vid Igaliko, Narssaq och Sletten är
fåraveln organiserad i föreningar. Svinaveln har
vid försök visat sig oräntabel. Försök med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
