Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Näringar - Litt. - Grönland (i Oslo) - Grönlandsduva - Grönlandsfalken - Grönlandshunden - Grönlandsvalen - Grönlingsläktet - Grönländare - Grönmalt - Grönningen - Grönråg - Grönsaker el. legymer - Grönsandsbildningar - Grönsinka revir - Grönsiska - Grönskåra - Grönskär - Grönspettsläktet - Grön starr - Grönsten - Grönsö, Grönsöö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Grönland—Grönsö
418
jordbruk vid Itivdlek (Igaliko) gav (1945—•
46) 10,900 kg potatis på 1,7 har och 3,400 kg
rovor på 0,5 har. Nyodlingen har fortsatt, och
den odlade arealen har utvidgats till 5 har. —
I jan. 1946 påbörjades i Julianehåb undervisning
i spinning och vävning av grönländsk ull.
Päls-djursavel har också påbörjats, och 1947 funnos
1 silver rävs farm med 170 och 1 minkfarm med
153 avelsdjur.
Bergsbruk. 1940 nedlades marmorbrottet
vid Marmorilik, och material och arbetskraft
överflyttades till brunkolsgruvan vid Qutdligssat
på Disko, som med 973 inv. (1945). numera är
den 3:e i ordningen bland G:s koloniorter. 1946
—47 brötos 8,412 ton kol. Från kryolitbrottet vid
Ivigtut vid Arsukfjord utskeppades före och
under 2:a världskriget i medeltal 50,000 ton men
1946 blott 30,000 ton kryolit. Sommaren 1948
upptäcktes blymalmsförekomster i östgrönland
vid Kung Oscars fjord.
All handel i G. drives av Kgl. grönlandske
Handel, vars monopol f. n. håller på att avvecklas.
Litt.: ”Meddelelser om G.” (1879 ff); ”Det
grönlandske Selskabs skrifter” (1914 ff.), resp.
”Aarsskrift” (1911 ff.); ”Greenland” (3 bd,
1928—29); H. W:son Ahlmann, ”Studies in
North-East Greenland”, d. I, II och III, 1939
—40 (i Geografiska Annaler, 1941); C. H.
Osten-feld, ”The flora of Greenland and its origin” (i
Biologiske meddelelser, udg. av Det Kgl. Danske
Videnskabers Selskab, 6:3, 1926); A. S. Jensen,
”G:s fauna” (1928); A. Pedersen, ”Polardjur”
(1936); H. Ostermann, ”Den grönlandske missions
og kirkes historie” (1921); K. Oldenow,
Tilstan-dene i G. 1946” (1947; utg. av statsministeriet);
F. Gad, ”G:s historie. En oversigt fra ca. 1500
til 1945” (1946); O. Vinding, ”G. 1945” (s. å.).
Grönland, stadsdel i Oslo.
Grönlandsduva, se Alkekung.
Grönlandsfalken, se Falksläktet.
Grönlandshunden, se Hundraser.
Grönlandsvalen, se Valar.
Grönlingsläktet, Cobitis, tillhör fam. ka r
p-fiskar, Cyprinidae, av benfiskarna. Kroppen är
långsträckt, ryggfenan och analfenan korta.
Kring munnen sitta skäggtömmar. Hithörande
arter äro små bottenfiskar. I Sverige finnas två
arter, varav den större, grönlingen, C.
(Ne-machilus) barbatula, når en längd av 12 cm. Den
lever i svalt, klart vatten mellan stenar på
bottnen och förekommer i s. Sverige. Stimdom
hålles den som akvariefisk. N i s s ö g a t, C.
taenia, finnes i s. och mell. Sverige.
Grönling.
Grönländare, den infödda befolkningen,
eskimåerna, på Grönland.
Grönmalt, mältat korn för ölbrygd m. m.
Grönningen, dansk konstnärssammanslutning,
bildad 1915 i Köpenhamn huvudsaki. av målare,
som brutit sig ur Den frie udstilling, ss. Karl
Schou, Ernst Goldschmidt, Sigurd Swane,
Harald Giersing, P. Rostrup Böyesen, Olaf Rude
och Albert Naur. Vid starten var Johannes C.
Bjerg gruppens ende skulptör. Numera
omfattar G. många modernt orienterade målare och
skulptörer samt en del tecknare och avhåller sin
årliga utställning tidigt på våren.
Grönråg, se Råg.
Grönsaker el. 1 e g y m e r bilda en särskild
grupp av människans vegetabiliska födoämnen,
innefattande rotfrukter, lökarter, baljväxter,
”grön-saksfrukter” (gurka, tomat etc.), sparris och
kronärtskocka, kålarter, spenat och sallad samt
kryddgrönsaker. — G. innehålla rikligt med
vatten, i regel 80—90 ®/o, vanl. mindre än 0,5 °/o fett
samt växlande mängder kolhydrat, äggviteämnen
och vitaminer. Kolhydraten i g. utgöras mest
av stärkelse och socker; i små mängder
förekomma dextrin och växtslem. Cellulosa, som
ingår i bildningen av växtcellens väggar,
förekommer i olika mängd i g.; särskilt då den är
ung och späd, löses och tillgodogöres den till ej
ringa mängd även i människans tarmkanal,
varjämte den kan bidraga att hålla tarmen i
rörelse. G. innehålla stundom rikligt med vissa
salter, ss. oxalsyrad kalk, citronsyrat kalium,
fos-forsyrade salter och järnföreningar samt andra
ämnen, vilka bidraga att förläna dem deras ofta
pikanta lukt och smak. Jfr Födoämnen.
Grönsandsbildningar, geol., glaukonitförande
bergarter; sådana förekomma som avlagringar
på grunt vatten hela den geologiska lagerserien
igenom.
Grönsinka revir, adress Grönsinka, tillhör
Gäv-le-Dala distrikt och omfattar inom Kopparbergs
län By socken och del av Husby socken samt
inom Gävleborgs län Hofors, Torsåkers och
Årsunda socknar samt delar av Ovansjö och
öster-färnebo socknar.
Grönsiska, se Sisksläktet.
Grönskåra, samhälle i Småland, se Kråksmåla.
Grönskär, fyrplats, upprättad 1774 på skäret
med samma namn, 6 km ö. om Sandhamn,
Stockholms skärgård.
Grönspettsläktet, se Hackspettar.
Grön starr, med., se Glaukom.
Grönsten, sammanfattande benämning för
diorit, gabbro, hyperit, diabas, amfibolit,
horn-bländeskiffer m. fl. mörka, ofta grönaktiga, på
amfibol och pyroxen (ibland klorit) rika bergarter.
Grönsö, G r ö n s ö ö, gods i Kungs-Husby
socken, Uppsala län, på Grönsö i n. Mälaren;
omfattar 527 har, därav 103 har åker;
tax.-värde 267,000 kr. — Godset bildades omkr. 1610
av Johan Skytte, som även uppförde det ännu väl
bevarade slottet, försett med fyra hörntorn (rivna
1738). G. tillföll 1667 genom gifte G. A.
(”Dulle”) Banér, reducerades men fick återgå
och har därefter tillhört släkterna Sparre,
Fal
NF IX — 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
