Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guatemala, 1. República de - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Guatemala
428
Vulkanen Atitlar, s. v. om staden Guatemala.
havet, i s. ö. till Salvador och i ö. till Honduras,
Karibiska havet och Brittiska Honduras; 117,720
km2, 2,787,030 inv. (1950). Huvudstad Guatemala.
över den jämna, sumpiga kustslätten vid Stilla
havet reser sig brant Kordillerans s. v. rand,
markerad av en rad mäktiga vulkaner, av vilka ett
par nå över 4,000 m ö. h. G. hemsökes ofta av
förhärjande jordbävningar. Mot n. ö. sänker sig
Kordilleran till en täml. jämn platå (altos),
genomskuren av djupa floddalar. Likaledes sänker
sig landet jämnt ned mot den n. lågslätten El
Petén. Större delen av G. avvattnas åt Karibiska
havet. Vattendelaren är kustkordillerans
huvudkam. Floderna, som rinna till Stilla havet, äro
följaktligen mycket korta.
G. ligger helt inom den tropiska zonen, men
till följd av de stora nivåskillnaderna inom
landet är klimatet täml. olikartat. Under den tid
passadvinden blåser (från okt. till febr.), ligga
stillahavskusten och det s. berglandet i
regnskugga, medan landets n. och n. ö. delar ha
regnperiod. Torrtid för hela G. råder under febr.—
april, men även under denna tid kunna häftiga
regn uppträda i landets n. delar. I slutet av maj
inträder den för hela landet gemensamma
regnperioden, som varar till okt. med maxima i juni
och sept. Årsnederbörden för landets n. och ö.
delar är mer än 4,000 mm, för huvudstaden
Guatemala 1,500 mm och för landets s. ö. delar 650
mm. Temp. växlar med höjden över havet. Inom
de båda kustslätterna och det n.
låglandsområ-det är den 23—26°, för de områden, som ligga
mellan 600 och 1,800 m ö. h., d. v. s. en stor
del av de centrala högländerna, är årsmedeltemp.
17—230, för 1,800—3,250, d. v. s. G:s v. delar,
10—170 samt för högfjällsregionen under io°.
Tropisk regnskog finns inom landets
neder-bördsrika n. delar mellan 300 och 1,600 m och
på kustkordillerans s. v. sluttning mellan 600
och 1,600 m ö. h. Karaktärsträd äro här
corozo-palmen (Attalea cohune), kautschukträdet
(Ca-stilloa elasticd), mahognyträdet (Swietenia
maha-goni) och kampeschträdet (Haematoxylon
cam-pechianum). Dessutom förekomma talrika
orkidéarter och lianer. Från 1,600—2,700 m ö. h.,
likaledes inom de nederbördsrika n. delarna, vidta
sedan subtropiska regnskogar, där eken o. a.
ständigt gröna lövträd äro karaktärsträd på lägre
nivåer, medan högre upp barrträden, spec. Pinus
leiophylla, Pinus montezumae och Pinus
occiden-talis, vinna terräng, översta skogsgränsen i G.
ligger på 3,950 m. Skogarna utgöras på denna
höga nivå huvudsaki. av barrträd. Den översta
gränsen för lövträd är 3,300 m. Det vanligaste
barrträdet på dessa höjder är en granart, Abies
religiösa, över trädgränsen vidtar den trädlösa
gräs- och buskstäppen (chaparral). Kustslätten
vid Stilla havet och vissa delar av El Petén
upptas av trädsavann. Längs vattendragen växa
här galleriskogar med i stort sett samma
trädslag som i regnskogarna, och den övriga ytan är
bevuxen med buskar, högt gräs (Chisec) och
småträd. Själva kustlinjen både vid Stilla havet
och Karibiska havet är bevuxen med
mangrove-skogar.
Betr, djurvärlden, se Mellanamerika, djurvärld.
Befolkning. G:s befolkning är till övervägande
delen av indianskt ursprung. C:a 54% äro rena
indianer, som äro uppdelade i ett 20-tal stammar.
N. G., där nu väldiga urskogar utbreda sig, var
ett av kärnlanden i det äldre maya-riket, varom
talrika fornminnen bära vittne. Nu utgöras
maya-folkets ättlingar i dessa trakter av primitiva
jä-gar- och fiskarfolk.
På de centrala
högslätterna bor
huvudmassan av den
indianska urbefolkningen till största
delen i mindre byar
men också i större
samhällen. På
kustslätten vid Stilla
havet utgöres
befolkningen av
maya-stammar men också
av ättlingar av
invandrade mexikanska azteker samt av
negrer, mulatter och
sambos. Dessa
senare ha införts från
Västindien som
billig arbetskraft för
kustslätternas banan-
plantager. Den rent vita delen av befolkningen
utgöres dels av ättlingarna till de spanska erövrama,
vilka leva som plantageägare, och dels av under
senare tid invandrade central- och sydeuropéer,
främst tyskar, för vilka det jämförelsevis
tempererade klimatet på G:s högslätter väl lämpat sig.
Indiankvinna från de inre
högplatåerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
