- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
443-444

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guðmundsson, Kristmann - Guðmundsson, Tómas - Gudmuntorp - Gudrun (hjältedikt) - Gudrun (mytologi) - Gudsberga - Gudsdom el. ordalier - Gudsfrid - Guds nåde - Gudspenning - Guds rike el. himmelriket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

443

Guömundsson—Guds rike

444

högsk. och 1926 framträdde som förf, på norska
med novellsaml. ”Isländsk kjærlighet”. G. har
i en rad romaner skildrat människor och miljöer
från sin hemö. 1937 återflyttade G. till Island.

Guömundsson [gö’ömönsån], Tomas,
isländsk författare (f. 1901). G. har med några
diktsaml. ”ViÖ sundin blå” (1925), ”Fagra
ver-old” (1934) och ”Stj örnur vorsins” (1940), varit
en av dem i nyare isländsk lyrik, som frigjort
sig från traditionella motiv och stilmedel. I starkt
personlig vers har han bl. a. diktat om sitt lands
huvudstad och dess moderna ungdom.

Gudmuntorp, socken i Malmöhus län, Frosta
härad, ö. om Eslöv; 36,10 km2, 1,191 inv. (1951).
Är en småkullig, bördig slätt med vackra ådalar;
i ö. strand vid ö. Ringsjön. 3,041 har åker.
Egendomar: Pugerup, Snogeröd, Orup, Finnhult
och Hejdeholm. Av den forna medeltidskyrkan
återstår blott nedre delen av tornet. Ingår i
G:s och Hurva pastorat i Lunds stift, Frosta
kontrakt; tillhör storkommunen Snogeröd.

Gudrun (mhty. Kütrün), en medelhögtysk
hjältedikt, som vilar på gamla berättelser om
jungfrurov, utförda av normander och vikingar.
G., dotter till Hetel, är trolovad med prins
Her-wig av Själland men bortrövas av den
normandiske prinsen Hartmut. Hon vägrar att bli hans
maka, hålles i fångenskap och plågas av hans
grymma moder, Gerlind, samt befrias till sist av
Herwig. Dikten är författad på 1200-talet. Den
är utg. av bl. a. E. Sievers (1921) och B.
Sij-mons (2:a uppl. 1914).

Gudrun, nord, myt., Gjukes dotter, syster till
Gunnar och Hogne, en av huvudpersonerna i
Volsungasagan och i tre eddakväden med namnet
”GuÖrünarkviÖa”. Det första skildrar hennes
sorg över Sigurd Favnesbanes, hennes förste
makes, död. Dikten framhåller skarpt
karaktärs-olikheten mellan G. och Brynhild. Den andra
ut-göres av en monolog av G., där hon förtäljer
sina hårda öden. Den tredje omtalar, huru G.
genom kittelprovet måste fria sig från
beskyllningen att ha varit sin andre make, Atle, otrogen.
G. är huvudpersonen även i eddadikten
”GuÖ-rünarhvot” (G:s eggelse). Hon eggar där sina
söner att hämnas hennes dotter Svanhilds död.
— I ”Nibelungenlied” motsvaras G. av Kriemhilt.

Gudsberga, kloster, se Husby.

Gudsdom el. o r d ä 1 i e r (angl. ordål,
besläktat med ty. Ur teil, dom), ett urgammalt
rättsinstitut, enl. vilket gudomens anvisning om vad
som i en rättssak var rätt eller orätt skulle
lämnas genom ett på förhand fastställt yttre
tecken vid en av endera el. båda parterna,
personligen eller genom ombud, företagen handling.
Hit hörde eldprov (i Norden kallat
järnbörd), bestående i att den prövande bar en bit
glödande järn ett visst stycke eller med bara
fötter beträdde glödande järn, varpå man
försåg handen (resp, fotterna) med förseglade
omslag, som efter viss tid borttogos. För att provet
skulle anses lyckligen genomgånget, torde ej ha
krävts fullständig frihet från brännsår men väl,
att dessa efter viss tid icke blödde eller
vara

des. En annan form av g. var envig (i
Norden kallat holmgång), en tvekamp, varvid
stridens utgång avgjorde skuldfrågan. Med
kristendomens införande fick g. till en början
ökad användning; proven utfördes under
prästerlig ledning. Besläktat med järnbörd var
kittelprovet (att med handen upphämta ett
föremål ur en kittel med kokande vatten). Även
förekom ett vattenprov: den prövande
nedsänktes i vatten med händerna sammanbundna
under de böjda knävecken och hölls då för
oskyldig, om han sjönk. Bårrätten bestod i
att en för mord anklagad fick lägga sin hand
på det dödande såret; blödde då detta, ansågs
bevisning om brottslighet föreligga, dock ej
fullständig, utan därtill fordrades ytterligare, att den
mördades fränder med tolftared svuro brottet på
den anklagade. Ofta förekommo lottordalier
(lottdragning, sedan den anklagade med ed
betygat sin oskuld. — Kyrkan gick senare i spetsen
vid ordaliernas avskaffande. Beslut om förbud
mot dem fattades bl. a. vid Lateransynoden 1215.
— Litt.: H. Trolle, ”Om ordalierna hos de
germanska folken” (1915).

Gudsfrid (lat. pax el. tréu’ga De’i) förekom
i betydelsen av en under gudomligt skydd ställd
frid redan i forntiden, t. ex. hos germanerna. Den
medeltida g. är ett uttryck för romerska
kyrkans strävan att inskränka de ständiga fejderna.
G. i sin utvecklade form innebar, att på vissa
bestämda dagar eller årstider alla fejder voro
förbjudna och att ett på Guds vilja beroende
vapenstillestånd inträdde. En dylik g. framträder
omkr. 1040 i Akvitanien och påbjöds på
Late-ransynoderna 1123, 1139 och 1179 som allmän
kyrkolag, bindande för alla. Fridlysningen gällde
t. ex. tiden från torsdag afton till måndag
morgon, vanl. även fastan samt tiden från påsk till
trefaldighetssöndag, från advent till epifanien,
ibland även vissa andra dagar. Från 1100-talets
början gick rörelsen tillbaka, och g. ersattes av
den världsliga maktens fridsskydd. — Litt.: L.
Huberti, ”Studien zur Rechtsgeschichte der
Got-tesfrieden und Landfrieden”, 1 (1892).

Guds nåde, se Dei gratia.

Gudspenning (lat. denärius De’i, ty.
Gottes-pfennig), jur., en handpenning eller
tilläggsavgift, som under medeltiden vid vissa avtal erlades
till någon from stiftelse eller till de fattiga. G.
förekom i Sverige enl. 1720 års
mäklarförord-ning till 1853.

Guds rike el. himmelriket (grek,
ba-sileia tü theü el. ton uranön) intog enl. de tre
första evangelierna den centrala platsen i Jesu
förkunnelse: han gick omkring och ”predikade
evangelium om riket” (Matt. 4:23, Mark. 1:14
ff., Luk. 8: 1). Uttrycket ”rike” betyder här icke
ett område utan Guds herravälde, resp, det
tillstånd, då Gud är konung, med de konsekvenser
detta medför. Uttrycket upptogs av Jesus från
senjudendomen. Som motsats till Guds
konunga-döme ställer han ej något jordiskt rike utan
Satan och hans makt (Mark. 3: 23 ff.).
Gudsriket innebär icke något nationalistiskt preroga-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free