Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds rike el. himmelriket - Gudstjänst - Gudvalla - Guébriant, Jean Baptiste Budes de - Guebwiller - Guedalla, Philip - Guéhenno, Jean - Guelfer - Guercino, eg. Giovanni Francesco Barbieri - Guereza - Guericke, Otto von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Gudstjänst—Guericke
446
tiv för judarna. Jesu förkunnelse om gudsriket,
en gåva, vilken Gud giver, har en starkt
eska-tologisk karaktär. Gudsriket är något
tillkommande, av övervärldslig karaktär. Denna syn
på gudsriket möter såväl i de s. k.
salighetspris-ningarna (Matt. 5: 3 ff.) som även i den i
”Fader vår” intagna bönen om riket. Dock
betraktar Jesus dess krafter såsom verksamma redan
i det närvarande i och med övervinnandet av
rikets fiender. Uttrycket Guds rike spelar icke
samma roll i N. T :s övriga böcker. I
Johannes-evangeliet förekommer det endast sporadiskt och
ersättes vanl. av ”evigt liv”. Breven begagna
oftast andra uttryck.
Inom nyare tidens protestantism har
begreppet G. upplevt en renässans, dels i förbindelse med
världsmissionen, dels med idealet om ett
gradvis genomträngande av kulturen med kristen
ande, dels tvärt om för att markera
kristendomens egenart och självständighet gentemot all
kultur. — Litt.: T. Bohlin, ”Den kristna
gudsrikestanken under 1800-talet och i nutiden”
(1928); R. Otto, ”Reich Gottes und
Menschen-sohn” (2:a uppl. 1940); J. Wellhagen, ”Anden
och riket” (1941).
Gudstjänst. Bland inom svenska kyrkan
förekommande olika gudstjänstformer nämna
kyrkolagen och därtill hörande författningar högmässa,
aftonsång, ottesång, veckopredikan,
passionspre-dikan, katekespredikan (katekesförklaring),
konfirmation, skriftermål och nattvardsgång,
hov-rättspredikan, magistratspredikan
(rådsturättspre-dikan), tingspredikan samt riksdagspredikan. —
Barngudstj änster (vartill också kunna
räknas skolgudstj änster) äro numera vanliga, och
flerstädes har man anpassat en särskild liturgi
för dessa, mestadels högmässoritualet i förkortad
form. Till svenska kyrkans gudstjänster
hänföras även bibelförklaring, julbön, nyårsbön,
vespergudstj änster (missionsvesper, skördevesper
o. s. v.) samt morgon- och aftonbön.
Gudvalla, kloster, se Roma.
Guébriant [gebrijä’], Jean Baptiste
Bu-des de, greve, fransk marskalk (1602—43). Han
förde 1635 förstärkning till hertig Bernhard av
Weimar, som belägrade Breisach. Efter dennes
död förmådde G. hans trupper att ingå i fransk
tjänst. Han deltog i operationerna 1640 med
Ba-nér i Thüringen och vid Weser. G. var tillfällig
överbefälhavare över de franska trupperna
under vintertåget 1640 till Regensburg. Jämte K.
G. Wrangel m. fl. segrade G. vid Wolfenbüttel
19 juni 1641 samt slog de kejserlige vid Hüls
(Kempen) 1642. G. dog av de sår han fått vid
belägringen av Rottweil (nov. 1643). — Biogr.
av A. de Noailles (1913).
Guebwiller [gebvilä’r], ty. Gebweiler, stad i
fr. dep. Haut-Rhin (Elsass), vid Lauch och ö.
foten av Vogeserna, i närheten av bergstoppen
Ballon de Soultz el. de G.; 10,000 inv.
Textilindustri; vita viner.
Guedalla [gadä’la], Philip, engelsk
historiker (1889––1944). Han gjorde sig känd genom
en rad populärt lagda, stilistiskt eleganta och av
psykologisk skärpa kännetecknade biogr., bland
vilka märkas den om Palmer ston (1926) och om
Wellington (”The duke”, 1931). ”The queen and
mr Gladstone” (2 bd, 1933) ger värdefullt nytt
aktmaterial. På sv. föreligger essäsamlingen
”Bonnet and shawl” (1928: ”1 schal och bahytt”,
1929). Bland hans senare arbeten märkes ”Mr
Churchill” (1941; sv. övers. 1942).
Guéhenno [geänå’], Jean, fransk författare
(f. 1890). 1 :a världskriget gjorde G. till
radikal pacifist, kämpande för en social revolution i
humanitetens tecken vid sidan av R. Rolland och
H. Barbusse. Han debuterade i D. Halévys serie
”Cahiers verts” med en samling studier över
Michelet, ”L’évangile éternel” (1927), grundade
sedan själv en liknande serie, ”Écrits”, skrifter i
aktuella ämnen, till vilken han bidrog med
”Ca-liban parle” (1928) och ”Conversion å rhumain”
(1931). Som en sällsynt nobel representant för
”den offrade generationen” framträder han i sin
självbiografiska ”Journal d’un homme de 40 ans”
(1934), till vilken ”Jeunesse de la France” (1936)
utgör en vältalig kommentar. 1939 utgav han
”Journal d’une ’révolution’ I, 1937—1938”. G.,
som under 2:a världskriget deltog i
motståndsrörelsen, utgav under pseud. Cévennes 1943
”Dans la prison”, en saml. dagboksanteckningar
från åren 1940—43 (ny uppl. 1944).
Guelfer [ge’l-]. 1) Medeltida partinamn på
kejsardömets motståndare och påvedömets anhängare
i Italien; se vidare Ghibelliner. — 2) Tysk
furstesläkt, se Welf.
Guercino [gæärt/fnå], eg. Giovanni
Francesco Barbieri, norditaliensk
målare (1591—1666), huvudsaki. verksam i Cento
(i prov. Ferrara) och (från 1642) i Bologna. G:s
ungdomsarbeten visa en koloristiskt högtstående
ljusdunkelstil, som ytterligare utvecklades under
en studieresa till Venedig omkr. 1618 genom
studium av Tizians målningar och senare starkt
påverkades av Guido Reni. 1621—23 besökte han
Rom, där han utförde några av sina mest kända
verk, bl. a. takmålningar i Casino Ludovisi och
altarmålningen ”Den heliga Petronellas
begravning” (nu i Kapitolinska museet; se bild å sp.
447). Senare arbeten visa en långsam tillbakagång
i teckningens och den måleriska uppfattningens
friskhet.
Guereza [gerè’tsa], zool., se Kolober.
Guericke [gè’r-], Otto von, tysk fysiker,
ingenjör, diplomat (1602—86); blev 1627
rådsherre i sin fädernestad, Magdeburg. Då staden
förstördes av Tilly (1631), trädde han i svensk
tjänst (till 1636). Härunder anlitades han bl. a.
som överingenjör i fästningen Erfurt. Han var
1646—81 borgmästare i Magdeburg. G. utförde
en rad betydande fysikaliska experiment. Mest
bekant är experimentet med de
magdeburg-ska halvkloten, vilket utfördes inför
kejsare och furstar efter riksdagen i Regensburg
1654 och åsyftade att visa lufttryckets väldiga
styrka. Med hjälp av sin (omkr. 1650 uppfunna)
luftpump pumpade G. ut luften ur två ihåliga
halvklot av koppar (diam. omkr. 37 cm), som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
