Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guevara y Dueñas, Luis Vélez de - Guglielmi, Pietro - Gui, Vittorio - Guicciardini, Francesco - Guiccioli, Terese - Guide - Guido från Arezzo - Guido el. Gui av Lusignan - Guidonia - Guido Reni - Guienne - Guignol - Guilbert, Yvette - Guildford - Guildhall - Guild socialism - Guillaumat, Adolphe - Guillaume, Charles Édouard - Guilliermond, Alexandre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Guglielmi—Guilliermond
450
roman ”El diablo cojuelo” (1641) spreds i
Le-sages bearbetning ”Le diable boiteux” i många
länder.
Guglielmi [goljä’lmi], Pietro, italiensk
tonsättare (omkr. 1727—1804). G. var en tid
Italiens mest firade operakompositör, särskilt inom
opera buffa, blev 1793 påvlig kapellmästare i
Rom och skrev sedan mest kyrkomusik.
Gui [géoi], Vitt or io, italiensk tonsättare
och dirigent (f. 1885), kapellmästare vid olika
norditalienska scener, från 1925 vid Teatro di
Torino. I symfoniska dikter, en fiaba lirica,
”Fata malerba” (1923), kammarmusik, sånger
m. m. företräder G. den moderna italienska
musiken.
Guicciardini [gcoit/ardi’ni], Francesco,
italiensk hävdatecknare och statsman (1483—
1540). Han blev advokat i sin fädernestad,
Florens, var 1512—13 sändebud hos Ferdinand den
katolske samt 1515—27 och 1530—34 i påvlig
tjänst, bl. a. som guvernör i Bologna.
Återkommen till Florens, medverkade han 1537 kraftigt
till Cosimo I:s tronbestigning men föll i onåd,
då han sökte begränsa dennes makt. Han skrev
nu om tiden 1492—1534 sin berömda ”Storia
ddtalia”, som utkom 1561-—64.
Guiccioli [gwitjådi], Terese, se Byron, G.
G., sp. 233.
Guide [gid, eng. utt. gåid], fr., vägvisare;
resehandbok.
Guido [g(oi’då], medeltida romersk kejsare (d.
894). Han blev 882 hertig av Spoleto och 891
av påven Stefan V krönt till kejsare. G:s
motståndare Berengar (I) av Friuli inkallade då
hjälp, och G. fick draga sig tillbaka över Po 894.
Guido [gæi’då] från Arezzo,
benediktin-munk, musikteoretiker (omkr. 995—1050). G.
bodde under sina sista år i Arezzo och vann
därifrån berömmelse som skapare av s o 1 m i s
a-t i o n e n (se d. o.) samt förbättrade även
notskriften genom att använda fyra linjer. Den
efter honom benämnda ”Guidonska handen” var ett
hjälpmedel att lära sig skalan genom att fästa
tonernas namn vid fingerlederna på den vänstra
händen. G:s mest berömda skrift är ”Micrologus
de disciplina artis musicae” (senast utg. av A.
Amelli 1904).
Guido [g<oi’då] el. Gui av Lusignan
[gik .. lyzinjä’], konung av Jerusalem, senare av
Cypern (d. 1194). G. tillhörde en ätt från Poitou.
Han äktade 1180 den barnlöse konung Balduin
IV:s av Jerusalem syster Sibylla och blev 1186
konung av Jerusalem. G. blev slagen av Saladin
vid Hittin 1187, tillfångatogs men blev snart fri
och sökte återtaga sitt rike. Under tredje
korståget slöt han sig till Rikard Lejonhjärta. G.
fick 1192 definitivt avträda Jerusalem och köpte
i stället av Rikard Cypern s. å.
Guidonia [gcoidå’nia], stad i prov. Roma i
Italien, n. v. om Tivoli. G. grundades 1935 som
ett välutrustat försöks- och forskningscentrum
för det militära flygväsendet.
Guido Re’ni [go)i’då], se Reni.
Guienne [giä’n el. gijä’n], fordom provins i
s. v. Frankrike, motsvaras nu av dep. Gironde,
NF IX — 15
Lot, Lot-et-Garonne, Dordogne och Aveyron samt
delar av Ländes och Tarn-et-Garonne.
Huvudstad: Bordeaux. — Om landets äldre historia se
Akvitanien. Genom Eleonora av Akvitanien kom
G. 1137 till franska kronan och, sedan hon 1152
gift om sig, till engelska kronan 1154. 1453
återkom G. i fransk ägo.
Guignol [ginjå’l], huvudfigur i den franska
Kasperteatern, uppkallad efter en populär
sidenvävare i Lyon, vilken avbildades i den första
franska teatern av detta slag (1795).
Kasper-teater kallas i Frankrike théåtre Guignol, senare
generell beteckning också för liten teater i allm.
(i all synnerhet sådan med förkärlek för
skräckdramatik) .
Guilbert [gilbä’r], Yvette, fransk
vissångerska (1868—1944). Hon övergick i början av
1890-talet från operett till varieté och
café-chan-tant och Vann rykte i den genre, som hon genom
kvickhet, humor, fantasi och temperament visste
att uppdriva till stor konst. G. lät under sina
turnéer bl. a. höra sig i Stockholm 1899 och 1927.
Guildford [gi’lfad], huvudstad i grevskapet
Surrey i s. England, vid Thames’ biflod Wey;
40,000 inv. Biskopssäte. Ruiner av ett
normandiskt slott. Kvarn- och järnindustri.
Guildhall [gi’ldhal], eng. (eg. ”gillessal”),
stadshus i Londons city, en medeltida byggnad,
som flera gånger blivit om- och tillbyggd. G.
skadades svårt vid flyganfall 1940.
Guild socialism [gi’ld såu’Jalizm], eng.,
gillesocialism (se d. o.).
Guillaumat [gijåma’], Marie Louis A d o
1-phe, fransk general (1863—1940). Han blev
officer vid infanteriet 1884, utmärkte sig bl. a. i
Tonkin 1893—96, i Kina under boxarupproret
1900 och hade vid i:a världskrigets utbrott
avancerat till brigadgeneral. Han blev febr. 1915
chef för i:a armékåren, s. å. divisionsgeneral
och dec. 1916 chef för 2:a armén
(Verdunfron-ten). I slutet av 1917 utsågs han till chef för
orient-(Saloniki-)armén. Han hemkallades juni
1918 för att bli militärguvernör i Paris. Under
krigets sista skede fick G. befälet över 5:e
armén. Efter kriget var G. krigsminister juni—
juli 1926 samt 1924—
30 chef för
ockupa-tionsarmén i
Rhenlan-det.
Guillaume [gijå’m],
Charles Édouard,
schweizisk-fransk
fysiker (1861—1938), från
1915 föreståndare för
internationella byrån
för mått och vikt i
Sèvres,
Nobelpristagare i fysik 1920,
berömd som uppfinnare
av nickelstålet invar,
som har försvinnande
liten värmeutvidgningskoefficient och därför har
stor användning inom mättekniken.
Guilliermond [gijemä’] , Alexandre, fransk
botanist (1876—1945), prof, vid Sorbonne. G. har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
