Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guld - Guldalen, Gauldalen - Guldbaggar - Guldberg, Cato - Guldberg, Harry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
Guldalen—Guldberg
462
medger stor avverkning, men riklig
vattentillgång är ett huvudvillkor för dess användbarhet.
— Ofta kan med fördel hydraulisk v a s
k-n i n g användas; därvid begagnar man
uteslutande vatten för sandens lösgörande, transport,
vaskning och bortförande. Tryckvatten riktas i
kraftiga strålar mot det guldförande gruslagret,
varvid gruset spolas ned i vaskningsrännorna.
Denna metod fordrar riklig vattentillgång och
relativt stora anläggningar. — Slutl.
förekommer vaskning av guldsand, som muddras upp
av stora, flytande mudderverk, vilka ombord ha
erforderliga pumpar och siktar för vaskningen.
Det erhållna g. är ofta ganska orent och
befrias då genom extra reningsprocedurer från
föroreningarna, varvid amalgamering ofta ingår som
ett led i behandlingen.
Amalgamering bygger på kvicksilvers
förmåga att lätt legera sig med g. Denna
metod att utvinna g. tillgår praktiskt så, att det
slam, som håller g., får passera över lutande
bord, försedda med kvicksilverbelagda
kopparplattor, till amalgamavsättningskärl, varvid en
del av g. förenar sig med kvicksilvret. Råguld
erhålles ur amalgamet genom att kvicksilvret
avdestilleras. Det raffineras sedan till finguld. Vid
denna metod fordras dock, att guldkornen ha
tillräcklig partikelstorlek. Sällan utvinnas mer än
60 °/o av malmens guldhalt; av denna anledning
kombineras metoden med någon
extraktions-process, så att guldförlusten i avfallet
nedbringas till minsta möjliga. Den viktigaste
ex-traktionsmetoden är den sedan 1886 använda
cyanidlakningsprocessen
(cyanidprocessen). Guldmalmen el. slammet från
amalga-meringsprocessen finkrossas och behandlas med
utspädd (0,1—0,2 %) kalium- el.
natriumcyanid-lösning. Härvid går g. under medverkan av
luftsyret i lösning som komplex cyanid. Ur denna
lösning utfälles g. antingen genom reduktion med
zink el. på elektrolytisk väg. En annan
extrak-tionsmetod, som numera endast undantagsvis
kommer till användning, tillgår så, att g.
utlöses med klorgas, Plattners process, och
utfälles ur guldkloridlösningen med t. ex.
ferro-sulfat. Den ojämförligt största delen av
världens guldproduktion erhålles genom kombinerad
amalgamering och cyanidlakning.
G. är mer smidbart och tänjbart än någon
annan metall. Ett g g. kan utdragas till en 2,000
m lång tråd. Metallen är mycket beständig mot
luft, vatten, syre, svavel och de flesta syror,
baser och salter. Dock reagerar g. med klorhaltiga
vätskor (t. ex. kungsvatten) och alkalicyanider,
om syre (luft) tillföres, samt med kvicksilver.
G. kan lätt överföras i kolloidal form. I sina
föreningar är g. x-värt (auroföreningar) el.
3-värt (auriföreningar). Beständigast äro de
3-vär-da; alla guldföreningar äro dock lätt
sönderdel-bara. Behandlas lösliga auroföreningar med alkali,
erhålles guldoxidul, AU2O. Guldoxiden,
AU2O3, erhålles vid försiktig upphettning av
guldhydroxiden, Au(OH)s, som erhålles
som en brun fällning, om lösliga aurisalter
behandlas med alkali. Hydroxiden är amfoter,
men de sura egenskaperna överväga, varför den
i allm. kallas g u 1 d s y r a. Vid inverkan av klor
på g. erhålles g u 1 d k 1 o r i d, AuCls, som vid
försiktig upphettning avger klor och övergår i
guldklorur, AuCl. Guldkloriden är i
vattenlösning brunröd, lösningen är starkt sur, och
kloren är komplext bunden; sannolikt föreligger
i lösningen syran H2[AuC1sO]; försättes den
med saltsyra, övergår färgen till citrongul, i det
att guldklorvätesyra, H[AuCh], bildas.
Denna syras natriumsalt, NafAuCh] • 2H2O,
går under benämningen g u 1 d s a 11. Behandlas
kloriden med cyankalium, erhålles
kalium-guldcyanid, K[Au(CN)4],
guldcyanvä-tesyrans kaliumsalt, som har stor användning
vid förgyllning på galvanisk väg.
Farm. G. i form av guldsand el. bladguld
anbefalldes i gamla tider mot allehanda svåra
sjukdomar. Dylikt massivt g. är emellertid
overksamt i organismen. Guldsalter kunna framkalla
ett om arsenikförgiftning erinrande tillstånd. I
senare tid ha olika guldsalter försökts som
medel mot tuberkulos, särsk. sedan R. Koch 1890
påvisade kaliumguldcyanidens stora giftighet för
tuberkelbaciller. Guldpreparat (organiska
föreningar) användas särsk. vid hudtuberkulos men
också ibland vid fall av kronisk
ledgångsreumatism.
Guldalen, numera G a u 1 d a 1 e n, en av
huvuddalarna i Sör-Tröndelag fylke, Norge, från
fjällvidderna n. om Röros mot n. v. till
Trond-heimsfjorden; genomflytes av Gula (Gaula) el.
Gulaelven från Rörosvidda. G. är i sin nedre
del bred och tätt bebyggd.
Guldbaggar, Cetoniinae, en av de till gruppen
bladhorningar bland skalbaggarna hörande
fam., vars arter kännetecknas av sin föga
kull-riga kropp samt sina platta täckvingar, som lämna
bakkroppens spets obetäckt. G. förekomma
talrikast i varma länder, särskilt i Afrika, där
många stora, praktfullt färgade arter finnas,
däribland de jättestora Goliatbaggarna (se
Jättebaggar). Skalbaggarna förtära blomdelar;
larverna leva i multnande trä. Av svenska arter
äro de båda Cetonia-arterna, C. aurata och C.
floricola, de vanligaste och kallas g. Till g. hör
även den 10—12 mm långa humlebaggen,
Trichius fasciatus, som med sin gulraggigt
ludna mellankropp och sina sammetsaktigt gula
täckvingar med tre svarta tvärband under flykten
påminner om en humla.
Guldberg [gu’lbärg], Ca t o Maximilian, norsk
matematiker (1836—1902). Han blev 1869 prof,
i tillämpad matematik vid univ. i Oslo. G., som
1863—73 var huvudred, för Polyteknisk
Tids-skrift, var en mycket produktiv matematisk
författare och skrev bl. a. flera utmärkta
läroböcker. Tills, m. P. Waage utgav G. ”Études
sur les affinités chimiques” (1867), ett för den
fysikaliska kemien banbrytande arbete, vari den
utomordentligt betydelsefulla massverkans lag
första gången formulerades.
Guldberg, Harry Vilhelm, jurist (f. 1890
21/io), fil. kand. 1910, jur. kand. 1914, assessor
i Svea hovrätt 1921, led. av lagberedningen 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
