Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldberg, Harry - Guldberg, Ove Höegh- - Guldborg Sund - Guldbrakteat - Guldbrons - Guldbröllop - Gulden - Guldfasan - Guldfisk - Guldgrund - Guld-Harald - Guldhare - Guldhornen - Guldhöna, gullhöna - Guldin, Paul - Guldkalven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Guldberg—Guldkalven
464
—33 (testaments- och arvslagarna), hovrättsråd
1929, revisionssekr. 1930, justitieråd 1933 och
ordf, å avd. i Högsta domstolen 1948, president
i Svea hovrätt 1950; jur. hedersdr 1947. G. har
utg. ”Den nya testamentslagen” (1931; jämte B.
Ekeberg), ”Den nya lagen om boutredning och
arvskifte” (1937; jämte B. Ekeberg m. fl.).
Guldberg, Ove Höegh- [hö’g-go’lbärg],
dansk statsman (1731—1808). G. blev 1754
teol. kand., 1761 prof, vid Sorö akad., 1764
lärare för prins Fredrik, 1770 statsråd och
1771 prinsens kabinettssekr. Han ledde den
hovsammansvärjning, som störtade Struensee
(1772), blev 1773 kabinettssekr. hos
konungen, 1776 därjämte statssekr., adlades 1777 med
namnet H ö e g h-G u 1 d b e r g och blev 1780
geheimeråd. Genom dessa förtroendeposter och
särskilt genom sitt inflytande hos
änkedrottningen och arvprinsen fick G. nästan lika stor makt,
som Struensee haft före honom, varför också hela
perioden 1772—84 kallats ”den Guldbergska
perioden”. Statsminister blev G. först 6 april 1784,
endast åtta dagar innan kronprins Fredrik
övertog styrelsen. Från
1778 var G:s
inflytande övermäktigt,
särskilt efter A. P.
Bernstorffs
avlägsnande 1780.
Styrelsen sköttes lika
godtyckligt och ofta lika
planlöst som under
Struensee. G.
upphävde de flesta av
Stru-ensees institutioner
och återställde (1773)
hoveriet. Tryckfriheten
inskränktes. I
utrikespolitiken var G.
av
gjort ryskt sinnad och betraktade Ryssland som
Danmarks bästa bundsförvant. Genom det
väpnade neutralitetsförbundet 1780 kom Danmark i
fullständigt beroende av Ryssland. En stor
förtjänst inlade däremot G. genom sin iver att
hävda danskt språk och dansk nationalitet. Genom
infödselrättslagen 1776 förbehöllos alla ämbeten
åt danskar, norrmän och holsteinare.
Oppositionen mot G:s stela doktrinarism samlades kring
den unge kronprins Fredrik, vilken 14 april 1784
genom en kupp tog makten i sin hand. G. var
därefter 1784—1802 stiftsamtman i Århus. — G.
författade flera teologiska och historiska
arbeten samt tog personligen del i utarbetandet av en
ny psalmbok (1778). Han var mera
kammarlärd än statsman, pedantisk och fördomsfull,
mycket äregirig, genomträngd av självkänsla men
även personligen enkel och redbar.
Guldborg Sund [go’lbår so’n], sundet mellan
de danska öarna Lolland och Falster. Vid
Guldborg finnes en bro över sundet, vid Nyköbing
två.
Guldbrakteät, se Brakteat.
Guldbrons, se Bronsfärg.
Guldbröllop, fest till högtidlighållande av ett
femtioårigt äktenskap.
Gulden [go’ldan], ty. försvenskat gyllen),
urspr. ett guldmynt, som i Tyskland och
angränsande länder efterbildade den italienska
guldflorinen. ”Guldenpenningar” utmyntades av
24 karats guld, 64 st. av 1 kölnisk mark (233,8 g).
Ärkehertig Sigismund av Tyrolen (1439—90)
införde ett mynt av silver, kallat thaler, senare,
enär det skulle i värde motsvara guldmyntet g.,
även silvergulden (silvergyllen), medan
guldmyntet kallades g u 1 d g y 11 e n (ty.
Gold-gulden). Denna silvergulden kallades även
”silverstycke”, Guldengroschen. Genom Ferdinand I :s
myntedikt av 1559 infördes i st. f. den gamla
Guldengroschen en ny, lättare g. om 60 kreuzer.
I Tyskland funnos nu två huvudmyntslag av
silver: Thaler och Gulden, vilken senare blev
tha-lern underlägsen i värde och undan för undan
försämrades. Den präglades i Sydtyskland till
1870-talets början och i Österrike ända till 1892
(1 g. = 100 neukreuzer = 2 tyska mark = 1,78
kr.). Medan sålunda silvergulden fortfarit att
vara gångbart mynt ända fram till våra dagar,
förlorade guldgyllen snart sin betydelse och
utträngdes av dukaten. Det enda land, som ännu
använder guldenmynt, är Nederländerna.
Holländsk g. (även kallad f 1 o r i n), nu indelad
i 100 cent. — 1923—39 var g. (= V25 pd st.)
myntenhet i Danzig.
Guldfasan, se Fasansläktet.
Guldfisk, Cyprinus (Cara’ssius) aurätus,
tillhör fam. karpfiskar (Cyprinidae) bland
benfiskarna och erinrar till formen närmast om en
ruda. Den vilda fisken är olivgrön, den odlade
gulröd, ofta med oregelbundna svarta fläckar. G.
är hemmahörande i Kina, där den sedan länge
odlats. Den finnes numera mångenstädes
förvildad, t. ex. i s. Europa. Även i s. Sverige kan
den stundom övervintra och fortplanta sig i det
fria.
Guldgrund, förgylld fond å målningar,
nyttjades i stället för el. jämte realistisk bakgrund
vid figurmålningar och mosaiker från senantiken
till medeltidens senare del. Jämte g. nyttjades
också enfärgade el. ornamentalt behandlade
fonder. Under 1300-talets senare hälft och
1400-talet ersattes den efter hand med arkitektur- och
landskapsfond.
Guld-Harald, dansk hövding, se Harald.
Guldhare, se Aguti.
Guldhornen från Gallehus, se Gallehus.
Guldhöna, g u 11 h ö n a, se Nyckelpigor.
Guldin [go’l-], Paul, schweizisk matematiker
(T577—1643). Han verkade som lärare i
matematik först i Rom, sedan i Wien och Graz. I
hans huvudarbete, ”Centrobaryca” (1635—41),
återfinnes det under namn av G u 1 d i n s r
e-g e 1 kända teoremet: varj e figur, som
uppkommer genom en linjes el. en ytas rotation
kring en axel, är lika med produkten av den
genererande storheten och dess tyngdpunkts väg.
Guldkalven, enl. 2 Mos. 32 en gyllene (tjur-)
kalv, som på det israelitiska folkets begäran
förfärdigades av Aron, då Mose i 40 dagar
uppehöll sig på Sinai och israeliterna fruktade, att
han ej skulle komma tillbaka och att även Jahve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
