- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
467-468

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldkusten - Guldkvarts - Guldmakeri - Guldmullvadar - Guldmyntfot - Guldparitet - Guldpokalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

467 Guldkvarts—

importhamnarna äro Tako radi och Acer a samt
Sekondi (i nu nämnd ordn.).

Redan 1482 hade portugiserna anlagt ett fäste
på G., där sedermera stationer upprättades av
engelsmän, holländare, brandenburgare, danskar
och svenskar. Engelsmännen blevo småningom
landets herrar och inköpte 1850 de danska och
1871 de sista holländska kolonierna. 1874 blev
G. kronkoloni. — Den verkställande makten
utövas av en guvernör med ett exekutivråd vid sin
sida, den lagstiftande av en församling, bestående
dels av utnämnda medl., dels av representanter
för hövdingarna. — Litt.: P. Redmayne, ”The
Gold Coast, yesterday and to-day” (1938).

Guldkvarts, guldförande kvarts, i vilken guld
finnes insprängd i för ögat ofta synliga korn el.
trådar.

Guldmakeri, se Alkemi.

Guldmullvadar, Chrysochlöridae, en fam. av
ordn. insektätare, med grävande,
underjordiskt levnadssätt. Liksom hos de äkta
mullva-darna är kroppen nästan cylindrisk, nosen
spetsig och ögonen starkt förkrympta, hos g. t. o. m.
täckta av hud. Ytteröron saknas. Handen erinrar
dock ej om de äkta mullvadarnas utan är smal
och bär endast tre fingrar, av vilka det tredje
(långfingret) är enormt förstorat och försett
med en kraftig klo. G. gräva gångar i torr,
sandig jord omedelbart under ytan och leva av
maskar och larver. De fåtaliga arterna
uppdelas på två släkten, vilka förekomma i
Syd-och Östafrika. Den mest bekanta arten är
Chry-sochloris aurea. Namnet härleder sig från den
vackert metallskimrande pälsen.

Guldmyntfot. Ett lands penningväsen säges
vara baserat på g., när myntenheten är lagligt
reglerad till en viss viktenhet guld, så att man
har ett legalt guldpris. Så länge Sverige fasthöll
vid g., motsvarade 1 kr V2480 kg guld. Vid g. i
egentlig mening cirkulera guldmynt som
betalningsmedel, och centralbanken är förpliktad att
inlösa sedlar mot guld liksom att prägla
inlämnat guld till guldmynt. Skall centralbanken
kunna inlösa sina sedlar med guld, måste den ha
täckning för dessa i form av en guldreserv.
Denna behöver dock ej motsvara hela den
utelöpande sedelmängden, då man ej gärna kan
tänka, att denna i sin helhet presenteras till
inlösen. Guldtäckningen kan antingen vara
ordnad enl. kontingentmetoden, så att
den utelöpande sedelmängden minst överstiger
guldreserven med ett bestämt belopp, el. enl.
k v o t m e t o d e n, så att guldreserven utgör
minst en bestämd bråkdel av sedelmängden. I
Sverige hade man en kombination av dessa
metoder. Redan före 1 :a världskriget hade
guldmynten dock i regel försvunnit ur rörelsen och
samlats i centralbankerna. Guldet användes eg.
blott till att fullgöra betalningar länderna
emellan. Detta skedde bättre med guldtackor,
guldbarrer, än med guldmynt. Vid guldbarrfot
ålåg det centralbanken att köpa och sälja
guldbarrer i st. f. guldmynt. Ett land, som ej hade
råd att skaffa sig tillräcklig guldkassa, kunde
stipulera, att centralbanken fick utge sedlar med

Guldpokalen 468

täckning enbart i tillgodohavanden i banker i
ett land med g., vilka tillgodohavanden därför
kunde förvandlas till guld. Man fick i så fall
guldväxelfot. I samtliga fall kan man tala
om en guldvaluta. Haltande g. el.
haltande dubbelvaluta föreligger, när,
såsom i den latinska myntunionen, jämte
guldmynt även silvermynt — ev. mynt av en
annan metall — utgöra lagliga betalningsmedel,
ehuru blott guldet får fritt utmyntas.

Vid g. bestämmas valutakurserna av
guldinnehållet i de olika ländernas huvudmynt. Att
pundet stod i 18,16 kr, förklarades alltså av att ett
guldpund innehöll i,8ie ggr så mycket guld som
en svensk guldtia. Motsvarade kursen exakt
denna siffra, sades den motsvara g u 1 d p a r
i-t e t e n. Den kunde dock fluktuera något kring
denna punkt. Även under g. skedde betalningen
länderna emellan i regel ej genom guld utan
genom valutor i form av bankanvisningar o. dyl.
Var nu efterfrågan på engelska pund större än
utbudet, steg pundet i kurs intill den punkt,
där det lönade sig för dem, som hade att
fullgöra betalningar till England, att sända guld
i st. f. att betala den överkurs, som
pundanvisningarna drogo. Den övre guldpunkten
var i så fall uppnådd. På samma sätt föll
pundet, om tillgången därpå var större än
efterfrågan, intill den punkt, den nedre
guldpunkten, där det lönade sig bättre för dem,
som skulle fullgöra betalningar i Sverige, att
sända guld än att köpa svenska kronor för det
deprecierade pundet.

G. infördes under 1800-talet — i Sverige 1873
—, avskaffades under 1 :a världskriget och
infördes, om ock med vissa reservationer, på nytt
efter detta — i Sverige 1924. På hösten 1931
tvingade världsdepressionen England att lämna
g., och bland de länder, som följde efter, var
även Sverige. Kvar vid g. stannade det s. k.
guldblocket, Frankrike, Belgien, Holland,
Luxemburg och Schweiz. Genom att dessa länder
underläto att devalvera sina valutor, skärptes
deras ekonomiska läge på ett sätt, som gjorde, att
g. här aldrig blev en verklig, fri g. utan endast
innebar, att valutan med hjälp av olika
restriktioner formellt hölls kvar vid sitt gamla
guldvärde. U.S.A. devalverade 1933 sin valuta
gentemot guldet men behöll i stort sett g. Under
2:a världskriget avskaffades g. helt, frånsett att
U.S.A. i regel fortsatte att köpa guld. U.S.A.
är nu det enda land, som har g., och detta blott
i betydelsen av guldbarrfot. Världens guldförråd
är i huvudsak samlat hos U.S.A. och
Sovjetunionen, vilken genom egen produktion erhållit
ett guldförråd, vars storlek ej är officiellt
bekant.

Guldparitét, se Guldmyntfot.

Guldpokalen. 1) Seglingstrofé, uppställd 1919
av Nyländska jaktklubben, Finland, som
vand-ringspokal inom 40 m2 skärgårdskryssarklassen.
G. överflyttades 1922, sedan den skänkts till
Skandinaviska seglarförbundet, till internationella
6-m-klassen. För att erövra g. fordras 3
segrar; om de 3 första seglingarna ej medföra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free