Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullris - Gullspång - Gullspångsälven - Gullstrand, Allvar - Gulltrav - Gullviva, viva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
479
Gullspång—Gullviva
480
topp. Såväl de tunglika kantblommorna som
diskblommorna äro gula. Flera arter odlas som
prydnadsväxter, vanligast S. canadensis, som blir
omkr. meterhög. I Europa finnes endast en
art vild, näml. 5. virgaurea, i Sverige rätt
allmän över hela landet.
Gullspång, municipalsamhälle (sedan 1937)
i Amne härads kommun i nordligaste
Västergötland; 1,05 km2, 552 inv. (1951). G. ligger vid
linjen Ervalla—Otterbäcken av Nora bergslags
järnvägar och vid ett 21 m högt fall i
Gullspångs-älven strax efter dess utträde ur Skagern; här
är tillika ändpunkt för järnvägslinjen från
Tor-ved på banan Skara—Gårdsjö. Gullspångs
elektrokemiska a b. driver elektriskt
smältverk för tillverkning av kiseljärn,
ferro-volfram, ferromolybden och elektrodmassa.
Bolaget äges av Kraft-ab. Gullspång-Munkfors, som
här har ett elkraftverk med en utbyggd effekt av
33,500 hk. I G. finnas vidare fiskodlingsanstalt
(ägare: Skaraborgs läns hushållningssällskap),
tyglagningsfabrik med c:a 40 anställda,
snickerifabrik m. m. Taxeringsvärde å fasti
ghetsskatte-pliktig fastighet 7,514,600 kr, till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst 2,367,070 kr (1950).
Gullspångsälven, Vänerns näst Klarälven
största tillflöde, upprinner i Äppelbo sn i s. v.
Dalarne och flyter under namnet Svartälven
genom ö. Värmland och v. Västmanland, varvid
sjöarna Torrvarpen, Halvarsnoren och Möckeln
genomflytas. Mellan sjöarna Möckeln och
Skagern benämnes älven L e t ä 1 v e n och bildar
gräns mellan Värmland och Närke. Namnet G.
användes vanl. endast om den 7 km långa
sträckan nedom Skagern, där älven utgör gräns
mellan Värmland och Västergötland. G:s största
tillflöde är Timsälven, som mynnar i Möckeln.
Vattenkraften i G. har sedan gammalt i stor
utsträckning utnyttjats för bergshanteringen, och
numera ha tillkommit flera stora kraftverk.
Störst är Gullspång med 25,000 kW, Åtorp,
Karåsforsen, Brattforsen, Skråmforsen och
De-gerfors. G:s flodområde är 5,060 km2; längden
från Svartälvens källa 207 km.
Gullstrand, Allvar, ögonläkare (1862—
1930). Han blev med. dr 1890, docent i
oftal-miatrik vid Karolinska institutet 1891 samt var
vid Uppsala univ. prof, i oftalmiatrik 1894—
1913 och prof, i fysiologisk och fysikalisk optik
1914—27. Av G:s många vetenskapliga arbeten
falla de viktigaste
inom den geometriska
och fysiologiska
optiken. Hans livsverk är
icke blott en långt
förd och på många
punkter väl slutförd
utveckling av de
allmänna lagarna för
dioptriken, läran om
den optiska
avbildningen, utan även i
väsentlig mån en
nydaning av denna
jämte en på denna grund-
val byggd utredning av den optiska
avbildningen i ögat och ögats
Ijusbrytningsförhål-landen, allt uppgifter, som för sin lösning
kräva en fulländad matematisk förmåga. G. har
ingående undersökt ögonspegelns teori,
angivit, hur man undgår reflexerna från
hornhinnan och linsen i det undersökta ögat, och
konstruerat ögonspegelstyper, som jämte
reflexlös-het äga fördelen av förstoring, synfältsbredd och
stereoskopisk effekt vida utöver de dittills
uppnådda. Konstruktionen av moderna, optiskt
förbättrade ögonglas grundar sig ävenledes till stor
del på G:s arbeten. G. har även påvisat, att
den s. k. gula fläcken i näthinnan under livet
är färglös. G. erhöll 1911 Nobelpriset i
fysiologi och medicin. Han blev fil. hedersdr i
Uppsala (1907), Jena (1908) och Dublin (1912).
Gulltrav, Oenothèra, växtsläkte av fam.
Ona-graceae, med omkr. 30 arter i Nordamerika och
längs Anderna till
Chile. De äro örter
med 4-taliga,
strål-formiga, vanl. stora
och gula blommor.
Frukten är en lång,
nästan cylindrisk el.
klubblik kapsel. Den
ända till meterhöga,
tvååriga O. biennis
{Onagra biennis)
infördes från
Nordamerika till Europa
och finnes nu
mångenstädes förvildad
på torra, sandiga
platser i södra och
mellersta Sverige.
Andra arter, t. ex. O. taraxacifolia, odlas som
prydnadsväxter i trädgårdar.
Gullviva, v i v a, Primula, växtsläkte av fam.
Primulaceae, med omkr. 200 arter, växande
företrädesvis i bergstrakter i Europa och Asien.
Hithörande växter äro fleråriga örter med vanl.
i rosett samlade blad och i flock sittande,
strål-formiga blommor; kronan är fat- el. trattlik med
lång, cylindrisk, upptill vanl. vidgad pip.
Ståndarna ha korta strängar och sitta vanl. fästa
högt uppe i pipen. Märket är klotrunt, på ett
utdraget stift. I Sverige finnas 7 arter vilda.
Allmänt bekant är den vanliga g. {Primula
■veris) med gula, välluktande blommor i
lång-skaftad flock. Två närstående arter,
lundvi-v a n {P. elatior) och j o r d v i v a n {P.
acau-lis), förekomma sällsynt i Skåne och odlas
dessutom ofta i trädgårdar. Mindre vanlig är den
på sanka ängar växande maj vi van {P.
fa-rinosa), med violetta blommor och på
undersidan vitmjöliga blad. En närstående, småblommig
art utan mjöl på bladens undersida, s m a 1 v
i-van {P. stricta), tillhör fjälltrakterna. I
trädgårdar odlas tjockbladiga aurikeln,
en ytterst mångformig hybrid mellan P. auricula,
med gula blommor, och P. hirsuta, med röda
blommor, och liksom föräldrarna vildväxande i
Alperna. I boningsrum odlas bl. a. P. sinensis
Gulltrav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
