Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullviva, viva - Gullänget - Gullöfallet - Gullöfors bruk - Gulmåra - Gulo - Gulockra - Gulrost - Gulseende - Gulskiva - Gulsot - Gulsparvsläktet el. busksparvsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Gullänget—Gulsparvsläktet
482
och P. obcordata’,
den senare
framkallar vid beröring
ett ofta svårartat
hudutslag hos
personer med särsk.
känslig hud.
Gullänget,
samhälle i Själevads
sn i Ångermanland.
Gullöfallet, se
Trollhättefallen.
Gullöfors bruk,
Trollhättan,
stålmanufakturverk med
elektriska
smältugnar, valsverk och
verkstäder för
tillverkning av
sågblad (Sveriges
äldsta
sågblads-fabrik), maskinhy-velj ärn,
maskinknivar m. m. Äges
av ab. Stridsberg
& Biörck, en 1868 av brukspatron Ernst
Stridsberg grundad och 1911 till ab. ombildad firma
(aktiekapital 2 mkr, arbetarantal c:a 400).
Gulmåra, se Mår a.
Gulo, zool., se Järv.
Gulockra, se Ockra.
Gulrost, se Sädesrost.
Gulseende, farm, toxik., se Xantopsi.
Gulskiva, se Ljusfilter.
Gulsot, i’cterus, benämning på genom
gallfärg-ämne föranledd gulfärgning av hud o. a.
vävnader i kroppen. G. är icke någon enhetlig
sjukdom utan ett symtom, som uppstår, när
gall-färgämne anhopats i blodet i tillräcklig mängd.
Gallfärgämne bildas vid det normala sönderfallet
av hemoglobinet i de röda blodkropparna och
utsöndras samman med övriga gallbeståndsdelar
genom levern ut i gallkapillärerna. Vid hinder
för avflödet genom gallgångarna genom t. ex.
en gallsten, ärrig skrumpning av omgivande
vävnad el. tryck av någon svulst stagnerar gallan
ovanför hindret, gallgångarna uttänjas, och galla
kan härvid genom smärre bristningar pressas
över i lymf- el. blodkapillärer och komma ut i
den allmänna blodcirkulationen (cholemi,
gallre-tention). Så snart koncentrationen av
gallfärgämne i blodet härigenom nått en viss höjd,
börjar det avlagras i hud, inre organ, ögats
binde-hinna och kan även gå över i urinen, som då
blir brun som porter. Är hindret fullständigt,
kommer ingen galla till tarmen, avföringen blir
då ljus som lera (acholisk). — Utom vid denna
s. k. retentionsicterus kan galla även
komma över i blodet och g. utbildas vid
inflammationer och sönder fallsprocesser i själva levern
(hepatit), s. k. hepatogen icterus; så
t. ex. vid vissa förgiftningar, ss. av fosfor, el.
infektioner, ss. sepsis och Weils sjukdom (icterus
infectiosus). — Vid s. k. hemolytisk
icterus slutl. är det fråga om ett abnormt ökat
NF IX — 16
sönderfall av hemoglobin och härigenom stegrad
gallfärgämnesbildning, varvid koncentration i
blodet kan nå sådana grader, att g. uppstår.
Hemolytisk g. är ofta medfödd och ärftlig i
vissa familjer. Den hos nyfödda de första
dagarna vanliga g. (icterus neonatorum) beror
sannolikt ävenledes på stegrat hemoglobinsönderfall,
en hos den nyfödde fullt fysiologisk företeelse.
— Den vanl. förekommande s. k. katarrala
g. sättes numera på goda grunder i samband med
en hepatit (leverinflammation), framkallad av en
infektion med ännu okänt virus. Den uppträder
ofta epidemiskt, särsk. under mindre goda
sanitära förhållanden, har ett ganska typiskt
förlopp, börjar med illamående, kräkning,
frysningar, stark kraftlöshet, lindrig feber; efter en el.
annan dag stöter g. till, mer el. mindre
höggradig; urinen blir starkt gallfärgad, avföringen
acholisk. Sjukdomen går i regel till full hälsa
senast efter några veckor. Sjukdomen hade
under 2:a världskriget stor utbredning vid
fronterna. Den hör även i fredstid till de vanligare
epidemiska sjukdomarna, även i Sverige. Någon
specifik behandling har man ännu ej mot den
katarrala g.; vid övriga former av g. riktas
behandlingen såvitt möjligt mot orsaken.
Gulsparvsläktet el. busksparvsläktet,
Emberi’za, tillhör underfam. fältsparvar
och fam. fin k fåglar av ordn. tättingar. Det
kännetecknas av att baktåns klo är kort och
krökt, medan den hos övriga svenska
fältsparvar är lång och föga krökt. Släktet
omfattar över 50 arter och underarter, företrädesvis
från Europa samt n. och mellersta Asien. I
Sverige finnas följ, arter: Gulsparven, E.
citrinella, är allmän i nästan hela landet i
skogsmark nära odlade trakter. Hannen är gul på
huvud och undersida samt har rödbrun övergump.
Honan har orenare färger. O r t o 1 a n s p a
r-v e n, E. hortulana, är ovan brun med grått
huvud. Strupen är gul och undersidan ljust
rödgrå. Kornsparven, E. calandra, gråbrun
med svarta längsfläckar, är störst av de
svenska fältsparvarna och förekommer endast i de s.
och s. v. delarna av landet. Sävsparven,
Gulsparv, hanne. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
Vanlig gullviva, Primula veris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
