Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III - Gustav IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Gustav
514
Sergel) restes i Stockholm 1808, en byst (kopia
efter Sergel) i Göteborg 1923.
Litt.: Huvudarbetet över G:s regering är C.
Th. Odhners tyvärr ofullbordade ”Sveriges
politiska historia under konung Gustaf HI:s
regering” (3 dir, 1885—1905; går till 1786). I
huvudsak en sammanfattning härav är L.
Sta-venow, ”Konung G. III” (1901, 2:a uppl. 1910);
denne har även skildrat Sveriges historia under
G. III i ”Sveriges historia till våra dagar”, 10
(1925). I ”Svenska folkets historia”, 5 (1942)
har samma ämne behandlats av K. Kumlien, i
”Sveriges historia genom tiderna”, 3 (1948) av
L. Wahlström. Nya och beaktansvärda
synpunkter ha framlagts av F. Lagerroth i
”Konung och adel” (1917). O. Levertin har i flera
skrifter (bl. a. ”G. III som dramatisk författare”,
4:e uppl. 1920) behandlat G. III och hans tid.
Inom den senare avhandlingslitteraturen om G.
och hans tid märkas arbeten av F. Almén, S.
Carlsson, B. Hennings och K. Mellander. Se även
biogr. av Pierre de Luz (1949). En kortfattad
framställning av de divergerande åsikterna om
G. ger G. Landberg i ”G. III i eftervärldens
ögon” (1946).
4) G. IV Adolf (1778 Vit—1837 V2), son
till Gustav III och Sofia Magdalena av
Danmark; blev konung vid faderns död, 29 mars
1792, och störtades genom stats väl vningen 13
mars 1809. Det starka religiösa drag, som
utmärkte G. A., framträdde tidigt och torde ha
fått sin näring av det svårmod, som
framkallades av faderns tragiska död. Efter hand fick
hans gudsfruktan en dragning åt pietism och
mysticism. Större intellektuell begåvning ägde
han ej, men han var enl. Adlerbeth ”ingalunda
vad man kallar dum eller slö”. Hans vilja och
karaktär visade redan i uppväxtåren en
förvånande fasthet och styrka.
Förmyndarregeringens misslyckade åtgärder för hans giftermål
ledde till pinsamma förvecklingar. Den 1795
ingångna förlovningen med prinsessan Louisa
Charlotta av Mecklenburg bröts 1796, varefter G. A.,
hertig Karl och Reuterholm begåvo sig till
Petersburg för att fria till storfurstinnan Alexandra
Pavlovna. G. A. vägrade emellertid att
underkasta sig Katarina II :s krav ang. garantier
för Alexandras framtida religionsutövning,
varför giftermålsplanerna strandade. Kort härefter
övertog G. A. regeringen som myndig konung
1 nov. 1796. — I okt. 1797 förmälde sig G. A.
med Fredrika Dorotea Vilhelmina av Baden,
vars äldre syster var gift med storfurst
Alexander, sedermera tsar Alexander I. Den unga
drottningen gjorde med sin ysterhet och
obetänksamhet ett mindre gynnsamt intryck på sin
gemål. Kylan mellan makarna upphörde dock
efter hand, och deras samliv var i det hela
lyckligt, så länge G. A. var konung.
Uppfostrad i gustaviansk anda och med
gusta-vianer som närmaste medhjälpare, fortsatte G. A.
i mycket traditionerna från faderns tid. I
saknad av utländska subsidier måste han genomföra
inskränkningar i statshushållningen. Den
lyckligt verkställda myntregleringen 1802—03 och
NF IX— 17
Målning av Per Krafft d. y. Malmö museum.
hävandet av dyrtid och kurselände väckte allmän
belåtenhet. Gustav IH:s prisade agrarreformer i
fysiokratisk anda fortsattes av sonen genom de
epokgörande förordningarna om enskiftet 1803
samt om livegenskapens upphävande i Pommern
1806. Försvarets stärkande låg G. A. varmt om
hjärtat, men minskade resurser framtvingade
begränsning av organisationen. Försöket 1808 att
skapa ett på allmän värnplikt grundat lantvärn
blottade betänkliga brister i arméns förvaltning.
— Som regent var G. A. strängt plikttrogen och
kanske den förste medvetne representanten för
dét s. k. legitima kungadömets reaktion mot
revolutionens demokratism. Han fullföljde och
skärpte det frihetsfientliga system, som
inaugu-rerats av fadern och förmyndarregeringen. Den
redan förut stränga censuren skärptes och fick
senare en ytterligare tillspetsning på grund av
G. A:s fientlighet mot Napoleon. I det hela
vittnade G. A:s första tio regeringsår, 1796—1805,
om ett sakta men jämnt framåtgående på
statslivets olika områden, framför allt det ekonomiska.
Att konungens andel i denna utveckling ingalunda
var föraktlig är oomtvistligt.
I den yttre politiken följde G. A. i det hela
de linjer, som hans fader utstakat under sina
senare regeringsår. Att bevara vänskapen med
den mäktige grannen i ö. blev ett huvudmål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
