Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Gustav
518
dagens öppnande och avslutande. Som regent
sökte han vara strängt konstitutionell, hävdande,
att ”konungamakten står och bör alltid stå över
partierna” samt att den ”varken vill eller
kommer att arbeta utan samverkan med folket”.
Särskilt personligt intresse ägnade han framför allt
åt de utrikes- och försvarspolitiska förhållandena
samt åt åtgärder för folkhälsans främjande. Till
en allvarlig konstitutionell konflikt ledde striden
om den staaffska regeringens försvarspolitik
1914. I sitt svar till deltagarna i ”bondetåget”
(se d. o.) (”borggårdstalet”, 6 febr. 1914)
framhöll G., häntydande på statsminister Staaffs kort
förut gjorda bebådande av uppskov med frågan
om infanteriets övningstid, att försvarsfrågan
borde i sin helhet ”behandlas och avgöras nu,
ofördröj ligen och i ett sammanhang”. De
fordringar på fälthärens slagfärdighet och duglighet,
vilka av sakkunskapen inom armén uppställdes
som oeftergivliga, ämnade han ej frångå.
Statsrådet begärde nu skriftligt svar bl. a. på frågan,
om konungen på förhand fattat ståndpunkt i
fråga om den blivande försvarspropositionen,
vilket denne bestred, och muntligen begärdes
därutöver en för offentligheten ej avsedd förklaring,
att konungen för framtiden skulle ge statsrådet
kännedom om tillämnade yttranden i politiska
frågor. Därtill genmälde G.: ”Denna hemställan
kan jag icke bifalla, ty jag vill ej beröva mig
rätten att fritt meddela mig med Sveriges folk”.
Nu begärde (10 febr.) hela ministären avsked,
och 17 febr, utnämndes en ny med Hj.
Hammarskjöld som statsminister. Även vid andra
tillfällen gav G. uttryck åt sitt varma
försvars-intresse. När en nedrustning genomfördes 1925,
fyllde den sålunda G. med bekymmer, och han
övervägde även den gången ett personligt
ställningstagande genom en reservation till
statsrådsprotokollet. Tanken övergavs, men konungens
känslor avslöjades i ett tal till Smålands husarer
vid deras avtackande, där han uttalade, att ”vi
måste hoppas, att bättre dagar åter en gång skola
komma och att insikten om att ett tillräckligt
starkt försvar måste finnas för värnandet av vår
frihet och självständighet måtte växa sig stark
i vårt folks medvetande”. Under det starka
intrycket av i:a världskrigets utbrott antog
riksdagen en härordning i huvudsaklig
överensstämmelse med de av ministären Hammarskjöld
framlagda regeringsförslagen. G. anslöt sig under
världskriget till den neutralitetspolitik, som
följdes av ministärerna (Hammarskjöld till mars
1917, Swartz till okt. s. å., Edén till mars 1920).
Det var på G:s personliga initiativ, som
trekonungamötet i Malmö 18—19 dec. 1914 hölls
mellan honom, Kristian X av Danmark och
Håkon VII av Norge. Därmed inleddes en
värdefull samverkan under krigsåren mellan de tre
nordiska rikena om i möjligaste mån enhetlig
neutralitetspolitik. Utjämningen mellan Sverige
och Norge efter unionsbrottet 1905 beseglades,
då G. vid ett nytt trekonungamöte, i Oslo, i ett
tal 28 nov. 1917 i ordalag, som väckte stark
genklang, manade till skapande av ”en ny förening,
icke av det gamla slaget men en förståelsens
och hjärtats förening”. Efter ministären Swartz’
avgång (okt. s. å.) hade G. förgäves vädjat till
de tre stora riksdagspartiernas ledare att
medverka till bildandet av en nationell
samlingsmi-nistär. I stället bildades av prof. Nils Edén en
av liberaler och socialister bestående
vänsterministär, på vars program reformering av den
politiska och kommunala rösträtten intog ett
framträdande rum. Författningsrevisionen kom till
stånd i dec. 1918 genom en kompromiss mellan
riksdagspartierna. Själv fann konungen denna
reform oundgängligen nödvändig i den kritiska
situationen. Även om han med en viss misstro
betraktat socialdemokratien med dess officiella
krav på republik m. m., kom hans samarbete
med partiets regeringsmedl. att bli alltmer
förtroligt. G:s sakkännedom och erfarenhet ha
säkert ofta varit ett stöd för statsrådet, icke minst
på det utrikespolitiska området.
G:s fredsintresse och hans strävan att hålla
Sverige utanför de världsfamnande konflikterna
ha tagit sig uttryck på mångahanda sätt. Även
om G:s giftermål var ett uttryck för den tyska
orientering, som utmärkt Oskar II :s tid, var
G. alltid angelägen om ett opartiskt
framträdande, och ryska och engelska
giftermålsförbindel-ser inom kungahuset utgjorde typiska motvikter.
Besök vid olika furstehus avvägdes omsorgsfullt
men ägde rum i ganska stort antal, och svars-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
